Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hållfasthet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÅLLFASTHET
gives ss. kontraktion i % av den urspr. ytan
tvärs över provet. Jämte brottgränsen
bestämmes vid dragprov alltid även
förlängning-e n (tänjbarheten) J hos materialet. På
provstaven uppmätes fördenskull en mätlängd,
som delas i ett visst antal delar och markeras
på provet med ritsar el. vid mjukare material
med körnslag. Sedan provet avdragits, läggas
de båda delarna tillsamman, och man mäter
längdökningen. Ss. förlängning angives
längdökningen i »/o av den urspr. mätlängden.
För-längningssiffran utfaller olika beroende på
mät-längdens storlek och provets mått i
tvärriktningen. Enl. vedertaget bruk användes i regel
ant. mätlängden = 10 X provstavens diam., s.k.
1/i-(h e l-)n o r m a 1 el. = 5 X diam., s.k.
V2-normal mätlängd. Vid andra än runda prov
räknar man med diam, i den cirkel, som har
samma yta som provets tvärsnitt. Produkten
av brottgräns och förlängning är ett mått på
brottarbetet, d.v.s. den arbetsmängd
materialet förmår upptaga under
formförändringen till brott. Denna produkt användes
ibland ss. kvalitetstal för inbördes
gra-dering av varandra närliggande stål. Ett annat
kvalitetstal, som förekommer i vissa
leveransbestämmelser, erhålles genom summering av
brottgränsen och dubbla förlängningen. Det
ovan beskrivna förloppet vid dragprov gäller 1
detalj endast för stål. Vid andra material
bortfaller i regel sträckgränsen, och
belastnings-töjningsdiagrammet förlöper ofta redan från
början i bågform. — Tryckprov utföres
ofta som dragprov i samma maskin, vilken då
endast drives i motsatt riktning. Som
provstycken användas små cylindrar el. dyl. av
materialet. Stålets sträckgräns vid dragning
motsvaras vid tryckprov av stukgränsen.
Brottgränsen för tryck,
tryckhållfastheten, är för metaller vanl. ung. densamma
som för dragning. Spröda material ha ofta
proportionsvis avsevärt högre tryck-h. —
Beträffande hårdhetsprov, se Hårdhet. — Vid
böjningsprov upplägges en provstång
på två stöd och belastas på mitten under
uppmätning av nedböjningen. Man kan här
liksom vid drag- och tryckprov bestämma
propor-tionalitets- och elasticitetsgränserna m.m., men
provet inskränkes vanl. till
böjnings-hållfastheten, som beräknas av
brottbelastningen på samma sätt som en vanlig
böj-ningspåkänning (se Böjning). Provet
användes huvudsaki. för sprödare material. Mjukt
stål och liknande material låta sig ofta helt
hopvikas, utan att brott inträffar. —
Slagprov utföras för att få kännedom om ett
materials förmåga att motstå slagpåkänningar
ge
nom plötsligt verkande krafter. Provet utföres
i en slagprovningsmaskin, som är
så inrättad, att ett provstycke kan slås av och
det därför erforderliga slagarbetet
uppmätas. Den vanligaste typen för provning av
metaller är pendelhejaren. En i pendel
upphängd fallvikt får här falla från ett bestämt
utgångsläge mot den i pendelrörelsens lägsta
punkt mot två stöd vilande provstaven, som
därvid slås av. Pendelvikten fortsätter sin
rörelse till en viss stighöjd, som avläses på en
skala. Skillnaden mellan denna stighöjd och
höjden i utgångsläget är ett mått på den för
avslagningen förbrukade arbetsmängden.
Provningsresultaten angives vanl. ss. spec.
slagarbete el. slagseghet i kgm. pr kvcm. av
ytan tvärs över provstaven. Oftast är
provstaven försedd med en inskärning på mitten, där
brottet skall ske. Resultaten av olika prov äro
jämförbara endast vid fullt överensstämmande
försöksbetingelser. Likformiga provstavar av
olika storlek giva icke lika resultat. — Vid
utmattningsprov undersökes
materialets förmåga att uthärda ofta upprepade
be-lastningsväxlingar, vilka åstadkomma s.k. u
t-mattningsbrott vid påkänningar,
som ligga avsevärt under brottgränsen.
Vanligast är s.k. roterande utmattningsprov,
där provstången under rotation påverkas av
en böjande belastning, varvid påkänningarna i
varje del av provstången under varje varv
växla från en viss högsta dragpåkänning till
en tryckpåkänning av samma storlek. Den
högsta påkänning materialet på detta sätt
förmår uthärda under obegränsat antal varv utan
att brista, benämnes dess utmattnings-h el
verkliga utmattningsgräns. Ofta
menar man dock med utmattningsgräns den
påkänning materialet förmår uthärda under 1
mill. varv — provet är ju ändock ganska
tidsödande. Denna gräns ligger vanl. ej avsevärt
över den verkliga. Vid andra utmattningsprov
åstadkommas belastningsväxlingarna genom
slag, enbart dragning etc. — För påkänningar
genom skjuvning, som uppkomma, då
krafterna verka i ett plan och sträva att
avskära kroppen efter detta plan, saknäs
fullgoda provningsförfaranden, emedan rena
skjuv-ningspåkänningar av direkt mätbar storlek
icke kunna åstadkommas vid praktisk
provning. Ett prov, som emellertid användes för
ändamålet, är vridningsprovet, dock
huvudsaki. för vetenskapliga ändamål. Man
bestämmer därvid vridningsvinkeln för ett visst
vridande moment (se d.o.), varav den mot
elasticitetsmodulen svarande
skjuvnings-modulen kan beräknas, samt v r i d n i n g s-
— 623 —
— 624 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
