Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hårdhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÅRDHET
rekt proportionell med brottgränsen (se Hål
1-f a st het). — Bestämning av h. kan ske enl.
ett flertal olika metoder, vilka i princip
överensstämma däruti, att man med en hårdare
kropp åstadkommer ett intryck i det material,
som skall provas, under sådana betingelser, att
man genom uppmätning av intryckets storlek
el. på annat sätt erhåller ett siffermässigt
uttryck för h., ett s.k. h å r d h e t s t a 1, i en
efter provningsförfarandet vald skala. För att
hårdhetstalen i en dylik skala skola vara
sinsemellan jämförbara, måste provet alltid
utföras på i detalj likformigt sätt. Hårdhetstalen
i olika skalor äro i allm. icke exakt
jämförbara genom omräkning, men man har för de
i praktiken vanligaste provningsmetoderna
uppställt vissa omräkningstal el. -formler, med
vilkas hjälp man kan få en för de flesta ändamål
tillfredsställande uppfattning om skalvärdenas
inbördes lägen. Det enklaste sättet att
bestämma h. är att direkt jämföra det material, som
skall provas, med andra kroppar genom r e
p-n i n g. Denna metod användes inom
mineralogien med användning av den
mineralogiska el. M o h s’ h.-s kala, vilken är
sammansatt av en serie olika hårda mineral,
ordnade och numrerade i följd efter stigande h
Skalan består av följ. 10 mineral: 1) talk, 2)
gips, 3) kalkspat, 4) flusspat, 5) apatit, 6)
fält-spat, 7) kvarts, 8) topas, 9) korund och 10)
diamant. Undersökningen sker på så sätt, att
man med mineralen i h.-skalan, börjande med
de mjukare, söker åstadkomma repor i det
mineral, som skall undersökas. Repas t.ex.
mineralet av kvarts men ej av fältspat, så ligger
dess h. mellan 8 och 7. Har man ej tillgång
till h.-skalans mineral, kan man få en ungefärlig
uppfattning om h. genom repning med en
knivsudd. Mineral av hårdhetsgraden 7 och
däröver repas ej av kniv och elda mot stål; 6
repas knappt av kniv, 5 täml. lätt, 4 lätt och 3
mycket lätt, 2 och 1 kunna repas med nageln.
H.-talen i den mineralogiska skalan giva icke
någon likformig gradering av h. utan endast
ordningsföljden. Skillnaden i h. är t.ex. myckel
större mellan 4 och 5 el. 8 och 9 än mellan 5
och 6. Detta framgår även av fig. 1, som
återger resultat erhållna vid försök av Auerbach o.
1900. Den s.k. absoluta h. hos mineral
bestämdes vid dessa försök genom fastställande
av det tryck i kg/kvmm., som erfordras för att
göra ett intryck med en lins i mineralet till
sådant djup, att trycket pr ytenhet förblir
oförändrat, även om belastningen på linsen ökas.
De gängse tekniska metoderna för bestämning
av h. hos stål och metaller skilja sig i två
grupper, statiska och dynamiska prov, efter
sättet för intryckets åstadkommande. Vid de
sta
tiska proven åstadkommes intrycket under
konstant el. till ett konstant värde långsamt
stegrad belastning. Till denna grupp höra
Martens’ ritsningsprov, kultryckprovet enl. Brinell,
Rockwellprovet o.a. likartade metoder. Enl.
M a r t e n s’ metod föres en diamantspets med
90° spetsvinkel under känt tryck över den plana
provytan. Som h.-tal angives ant. den
belastning, som därvid erfordras för att åstadkomma
en repa av O,oi mm. bredd, el. enklare repans
bredd vid viss belastning. Kultryckprovet enl.
Brinell, el., som det oftast benämnes, B r
i-n e 11 p r o v e t, är den viktigaste av metoderna
för h.-bestämning och är den metod, som i
allm. ger de tillförlitligaste resultaten. Provet
utföres i en s.k. Brinellpress (fig. 2) och tillgår
så, att en härdad stålkula med diam. D mm.
(se fig. 3) under en till ett konstant värde P kg.
långsamt stegrad belastning pressas vinkelrätt
in i provföremålets planslipade yta.
Belastningen hålles oförändrad under viss tid, vanl.
30 sek., och avlastas därefter. Man uppmäter
diam, d hos det kvarstående, kalottformade
intrycket. Som h.-tal, Brinell-h., H, räknas
belastningen pr ytenhet å kalottarean F, d.v.s.
P 2 P
H=~ =–––––––-;––––-
F irD(D ~ ]/D2 — d2).
Med kulor av olika diam, erhålles samma
h.-tal, om belastningarna väljas proportionella
med kuldiam:s kvadrat, P = konstant X D2.
Vanligast är en kuldiam. av 10 mm. och en
belastning = 3,000 kg. för järn och stål, 1.000
kg. för hård koppar, mässing, brons o.d., och
250 kg. för mjukare metaller. Brinell-h. vid
normalprovet med 10 mm. kula och 3,000 kg.
belastning under 30 sek. brukar betecknas H
el. HIV Har provet utförts på annat sätt, t.ex.
med 5 mm. kula och 750 kg. belastning under
30 sek., användes beteckningen Hs/zso/so el.
motsvarande. Vid Rockwellprovet
bestämmes det djup, till vilket en provspets
intränger i materialet vid en viss
belastningsökning. Provföremålet pressas först med lågt
tryck mot spetsen, därefter anbringas med en
viktsbelastad hävarm en viss tryckökning, som
sedan ånyo avlastas. Provet utföres i en s.k.
Rockwellapparat (fig. 4), som är försedd med
en visaranordning, vilken efter avlastningen
direkt utvisar h.-talet. Visaren löper över två
skalor, ”B”- och ”C”-skalorna. Den förra
gäller, då man för mjukare material som provspets
använder en stålkula med Vib tums diam. (1,59
mm.), den senare, då man för hårt material
använder en diamantkon med 120° toppvinkel
som provspets. Rockwell-h. i dessa olika
skalor brukar betecknas resp. R^. Sambandet
— 635 —
— 636 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
