Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hårdhet - Hårdhetsprov, Hårdhetsskala, Hårdhetstal - Hårdmalm - Hårdmetaller - Hårdmynthet - Hårdsatt järn - Hårdskaliga frön - Hårdskiffrar - Hårdvall - Hårdved - Hårdvete - Hårfjäll - Hårfloka - Hårfollikel - Hårfåglar el. bulbulfåglar - Hårfår - Hårfällning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÅRDHETSPROV
vande kraft) och den undanträngda volymen
i intrycket. För omräkning till Brinell-h.
uppgives H^ = 1,60 Hn. Vid prov med
fjäderbelas-tad hammare uppmätes intryckets diam., och
man erhåller Brinell-h. ur en på
erfarenhetsvärden baserad kurva. — Som ovan antytts,
finnas även h.-prov, vid vilka h. bestämmes på
annat sätt än genom uppmätning av intryckets
storlek. Det viktigaste av dessa är
återstuds-ningsprovet enl. S h o r e. För detta prov
användes ett s.k. skleroskop (fig. 6),
bestående av ett glasrör, i vilket en liten hammare
med diamantspets faller fritt från given höjd
mot provföremålets vågräta yta. Som h -tal,
skleroskop-h., Hs, angives den höjd, till vilken
hammaren studsar tillbaka. Denna höjd
avläses å en på glasröret anbringad skala (100 =
härdat stål). Något allmängiltigt samband
mellan skleroskop- och Brinell-h. kan ej uppställas.
För vanligt varmvalsat kolstål gäller ung. Hn =
4 Hs. Ett mera spec. h.-prov är Herberts
pendelprov. Vid detta prov användes en
bygelformad pendel (fig. 7), i mitten försedd
med en kula av stål, rubin el. diamant av 1
mm. diam. Pendeln anbringas med kulan mot
provytan och inställes till indifferent jämvikt,
varpå tyngdpunkten sänkes 0,i mm. under
kulans centrum och pendeln bringas att svänga.
Som h.-tal angivés ant. tiden i sek. för 10
mycket små svängningar el. också pendelns
utslags-vinkel efter en svängning från ett utgångsläge
i 45° vinkel från jämviktsläget.
Beträffande de olika provningsmetodernas
lämplighet och användbarhet för olika ändamål
må nämnas följ. För att Brinellprovet skall ge
ett riktigt resultat, måste provföremålets
tjocklek vara minst 7 gånger intryckets djup. Vid
provstället skadas ytan så mycket, att
provföremålet i allm. icke vidare är användbart.
Rockwellprovet medför endast obetydlig skada
å ytan, och genom det ringa intrycksdjupet
(0,05—0,25 mm.) kan provet användas å
tunnare provstycken och för bestämning av h. hos
relativt tunna ytskikt, ss. hos sätthärdat stål.
Båda dessa prov lämpa sig bäst för
undersökning av smärre provstycken, emedan
apparaterna knappast äro transportabla, vilket
däremot är fallet vid de övriga
provningsmetoder-na. Av dessa är skleroskopprovet det
vanligaste, och detta prov användes särsk. för
mycket hårda material och för maskindelar o.a.
föremål, som med fördel provas på sin piats.
Vid skleroskopprovet såväl som vid
fallham-marprovet måste apparaten hållas noga lodrätt,
och proven kunna således endast användas
på vågräta ytor. Prov med fjäderbelastad
hammare kunna ske oberoende av provytans läge.
Brinell-h. hos några rena metaller framgår av
nedanstående tab.:
Metall
Hårdhet
kg/kvmm.
Aluminium ....... 15
Bly............... 4
Guld ............ 19
Järn............. 45
Koppar .......... 35
Magnesium ....... 25
Nickel ........... 60
Platina .......... 25
Silver ........... 25
Zink ............. 35
Tenn .............. 5
H. hos legeringar växlar inom vida gränser
beroende på sammansättning och behandling,
t.ex. hos stål från 80 till 600 kg. pr kvmm. I.S.
Hårdhetsprov, Hårdhetsskala, Hårdhetstal,
se Hårdhet.
Hårdmalm, fattigare kopparmalm; rikare
kallas b 1 ö t m a 1 m.
Hårdmetaller, tekn., se Skärmetaller.
Hårdmynthet benämnes vissa hästars
benägenhet att ligga hårt på bettet under körning
el. ridning, varav följer, att deras styrbarhet
och dressyr i viss mån försvåras. V.M-r.
Hårdsatt järn, se Masugn.
Hårdskaliga frön, se Hårda frön.
Hårdskiffrar, benämning på de i den
skandinaviska fjällkedjan förekommande
bergarterna av kvartsitiskt el. hälleflintartat utseende,
i regel skiffriga el. bandade, mer el. mindre
täta; deras mineralogiska sammansättning är
kvarts och fältspat med växlande andra
inblandningar, mest glimmer. H. äro starkt
omvandlade, till övervägande mängd myloniliska
bergarter, men några av dem har man också
velat tyda som sedimentära bildningar. K.A.G.
Hårdvall, gräsbärande mineraljordar (ler-,
sand- och grus jordar), som icke lida av
skadlig fuktighet. H. har allmänt ansetts
lämna ett för djuren nyttigare bete och hö än
sådant från s i d v a 11 (vattensjuka, oftast i
moss- el. mulljordar övergående marker). Hj.P.
Hårdved, växtart, se C o r n u s.
Hårdvete, Tri’ticum durum, se Vete.
Hårfjäll, bot., se F j ä 11 h å r.
Hårfloka, växtart, se Chærophyllum.
Hårfolli’kel, hårsäck, se H å r 1).
Hårfåglar el. bulbulfåglar,
Pycnono’ti-dce, fam. av ordn. tättingar, med o. 260 arter av
ung. en trasts storlek, mjuk och tät
fjäderdräkt med hårliknande bildningar särsk. på
nacken. De förekomma i tropiska Afrika och
Asien. Gråbulbulen (Pycnono’tus arsi’noè) anses
vara en av Afrikas bästa sångfåglar. Många
arter hållas i bur ss. prydnadsfåglar. H.W.
Hårfår, se Fårraser.
Hårfällning. Liksom hos fåglarna
fjäderdräkten periodiskt förnyas (se R u g g n i n g),
så inträder även hos de flesta däggdjur årl.
en förnyelse av hårbeklädnaden. Hos de i
nordligare trakter levande djuren utbildas
under hösten en tätare och vanl. längre hårfäll,
— 639 —
— 640 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
