Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hårleman, 1. Carl - Hårmanet - Hårmyggor - Hårnatesläktet - Hårnål - Hårnäbb - Hårpensel - Hårpiska - Hårpung - Hårrem el. hårlag - Hårrot - Hårrör - Hårrörsfenomen, Hårrörskraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄRMANET
där han bl.a. påverkades av Juvara i Turin och
E. Bouchardon i Rom. 1727 hemkallades H.
för att biträda Tessin vid slottsbygget i
Stockholm. Följ, år blev
han vid Tessins död
hovintendent och
ledande arkitekt vid
slottet, vars fullbor
dande och
konstnärliga inredning blev
H:s konstnärliga
huvudarbete. Som
konstnär anslöt sig
H. till den rådande
franska smaken och
fick avgörande
betydelse för rokokons
genombrott i Sverige.
Förbindelsen med Frankrike uppehöll han
genom två senare resor till Paris (1731 och
1744—45) ävensom genom att inkalla franska
konstnärer och hantverkare samt genom att
bereda sv. konstutövare möjlighet till studier
i Paris. H:s egna byggnadsverk utmärka sig
för sträng symmetri och fasthet i
planbild-ningen. Hans förkärlek för mansardtak och
rusticering i byggnadernas bottenvåningar,
portaler och lisener förläna hans verk omväxling
och en tyngd, som i mindre byggnader ofta
stegras till en viss klumpighet. Sedan H. 1741
blivit överintendent efter C. G. Tessin, fick
han ökat inflytande på den konstnärliga
utvecklingen, på samma gång som hans
verksamhet som utövande arkitekt hämmades.
Utom fullbordandet av Stockholms slott utförde
H. ett stort antal om- och tillbyggnader vid de
kungliga slotten, ss. Västerås, Gävle, Uppsala,
Örebro, Karlberg, Drottningholm (flyglarna)
och Tullgarn. Bland hans nybyggnader
märkas Fredrikshov, Svartsjö, Hörningsholm,
Fly-inge kungsgård, flera landshövdingeresidens,
ärkebiskopshuset och konsistoriehuset i
Uppsala, Stockholms observatorium samt flera
privata herrgårdar, ss. Svindersvik, Åkerö och
det efter H:s ritningar senare uppförda
öveds-kloster. På kyrkorestaureringens område
framträdde H. med originella tornbyggnader el.
huvar för bl.a. Uppsala, Linköpings och
Strängnäs domkyrkor, Jakobs kyrka i Stockholm
samt för Mariestads och Hedemora kyrkor.
Efter hans ritningar uppfördes bl.a. Sofia
Albertina kyrka i Landskrona och öveds kyrka.
En mängd andra arbeten på skilda områden,
ss. fullbordandet av Polhemsslussen vid
Trollhättan o.a. slussverk, broar och fyrar,
trädgårdsanläggningar, bl.a. vid Ulriksdal, i
Uppsala och Lund med orangerier, samt
mönsterritningar för konstindustri, fingo
förebildan
de betydelse. — Inom politiken ingrep H.
särsk. på det ekonomiska området, inträdde
i Sekreta utskottet 1738 och erbjöds två gånger
riksrådsvärdighet (1746 och 1747). Bland H:s
skrifter märkas flera reseberättelser med
arkitektoniskt och ekonomiskt innehåll. — Litt.:
Å. Stavenow, ”C. H.” (1927). G.V.
Hårmane’t, zool., brännmanet, se S k i
v-maneter.
Hårmyggor, Bibio’nidæ, fam. av gruppen
Nemato’cera inom ordn. tvåvingar. Små till
medelstora myggor, som erinra om de eg.
flugorna. Kroppen är avlång och starkt hårig.
Benen äro långa, i sht det bakersta paret, och
framtibierna vanl. utdragna i spetsen i en stark,
tornelik fortsättning. — De största och flesta
arterna — omkr. ett dussin — höra till släktet
Bi’bio och ha svart och glänsande kropp samt
stora, breda, vanl. mörka vingar. Allmänna i
Sverige äro bl.a. B. marci, helt svart, och B.
pomo’næ, svart med röda lår. Larverna leva
av multnande växtdelar och träffas i
trädgårdsjord, i mylla och under löv o.d. Någon
nämnvärd skadegörelse av dem på rotfrukter o.a. i
Sverige känner man ej. Själva myggorna
uppträda om våren ofta i stor mängd och ha en
långsam, svävande flykt med nedhängande,
dinglande ben. S.Bgtn
Hårnatesläktet, Ru’ppia, av fam. nateväxter,
omfattar fleråriga, späda, över nästan hela
jorden utbredda, i salt- och bräckvatten helt
nedsänkta örter (äkta hydrofyter) med borstfina,
slidomfattande blad och i 2-blommiga, skaftade
ax samlade, små blommor, som sakna hylle.
Vid kusterna i s. och delar av mellersta Sverige
förekomma här och där 3 arter: R. spira’lis,
skruvnate, R. rostella’ta, hårnate och R.
bra’chypus, smånate. A.V-e.
Hårnål, se Nål.
Hårnäbb, svampart, seCeratostomella.
Hårpensel, bot,, se Fjäderpensel.
Hårpiska, en lång hårfläta, bars av de
manliga kineserna, sedan de 1644 kommit under
mongolernas välde, men avskaffades efter
revolutionen 1911—12. H. utdrygades ofta på
längden med löshår el. textilämnen. — Om h. i
europeisk modedräkt se S t å n g p i s k a. 1.
Hårpung, manlig frisyr från 1700-talets sista
fjärdedel, vilken uppkom i samband med att
peruken kom. ur bruk. Man lät håret växa
långt och lade upp det i en i nacken hängande
pung, som ombands med en rosett. I.
Hårrem el. h å r 1 a g kallas hårbeklädnaden
hos djur.
Hårrot, se H å r och Hud.
Hårrör, fys., se Kapilärrör.
Hårrörsfenome’n, Hårrörskraft, se K a p i 1
1 a r i t e t.
— 643 —
— 644 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
