Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hägglund, 2. Henrik - Hägglund, Erik - Häggquist, Gösta - Häggström, Frans Wilhelm - Häggum - Häggån - Häglinge - Hägnadsskyldighet - Hägrar - Hägring (spegelbilder)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄGRING
har bl.a. utg. monografier över Schartau (1914
och till hundraårsminnet 1924, 2 uppl. 1925).
S.N.
Hägglund, Erik Karl Mauritz, kemist (f.
J% 1887), prof, i Åbo 1920, prof, i
cellulosa-teknik och träkemi vid Tekniska högsk. i
Stockholm 1930 samt chef för det i samarbete med
Sv. cellulosaföreningen inrättade
cellulosaforskningslaboratoriet. H. har utg. en mängd
arbeten över cellulosakemi samt över
sulfitsprit och dess kemiska teknologi. Lj.
Häggquist, Gustaf (Gösta) Per Engelbert,
läkare (f. 18/io 1891), med. d:r
(”Epidermisslu-dier”) och docent i histologi i Lund 1919, prof,
i samma ämne vid Karolinska inst. 1923, har
företrädesvis sysslat med histofysiologiska
studier över temperatursinnet i huden samt
musklernas mikroskopiska byggnad. Han har
jämte Ivar Broman utg. ”Lärobok i histologi”
(1928). H. var inspektor för Tandläkareinst.
1929—32. Å.Ch.
Häggström, Frans Wilhelm, klassisk
filolog (1827—96), fil. d:r i Uppsala 1854 (”De
actis Romanorum diurnis”), docent i latinska
språket 1858, prof. 1875—93. Bland H:s
skrifter märkes en mycket använd kommenterad
uppl. av Cæsars ”De bello gallico” (1858; flera
senare uppl.). W.N.
Häggum, s:n i Valle hd, Skaraborgs län, på
och nedanför Billingen, s.s.v. om Skövde; 20,71
kvkm., därav 20,69 land; 374 inv. (1932; 18 inv.
pr kvkm.); 8,19 kvkm. åker (1927; 39,6% av
landarealen), 3,37 kvkm. skogsmark. —
Pastorat: Sjogerstad, Rådene och H., Billings
kontrakt, Skara stift. J-C.
Häggån, biå till Viskan (se d.o.).
Häglinge, s:n i V. Göinge hd, Kristianstads
län, på Linderödsåsen, s.s.ö. om Sösdala; 51,54
kvkm., därav 50,36 land; 907 inv. (1932; 18 inv.
pr kvkm.); 17,90 kvkm. åker (1927; 35,5% av
landarealen), 19,is kvkm. skogsmark.
Torvfa-brik vid Store mosse i n.ö. Egendom:
Göinge-hohn. — Pastorat: S. Rörum och H., Frosta
kontrakt, Lunds stift. J-C.
Hägnadsskyldighet, äldre benämning å
stängselskyldighet (se d.o.).
Hägrar, Arde’idæ, fam. inom ordn.
storkarta-de fåglar (se d.o.), kännetecknas av en smärt,
från sidorna hoptryckt kropp samt en lång,
smal och böjlig hals. Den raka näbben är
kraftig och i spetsen ofta sågtandad. Mellan
ytter-och mellantån finns en kort bindhud. Baktån
sitter i samma plan som de övriga tårna.
Fjädrarna äro mjuka och under parningstiden ofta
förlängda och uppslitsade till prydnadsfjädrar
på rygg, nacke och bröst. Egendomliga för
hägrarna äro puderdunen, som avsöndra ett
fettartat puder, med vilket fjädrarna skyddas
mot väta. Under flykten hålles halsen
indragen och benen bakåtsträckta. En del av h
äro dag-, andra mera nattfåglar, många leva i
stora kolonier, andra ensamma. De leva alltid
i närheten av vatten, och deras föda består
företrädesvis av fisk, groddjur och insekter. O.
110 arter i alla världsdelar. Bland dag-h.
märkas bl.a. följ, släkten: gråhägrar, ä g r
etthägrar, kohägrar och r a 11 h ä g r a r
(se d.o.). Till natt-h. må räknas släktena
dvärghägrar, rördrommar,
natthägrar och båtnäbbar (se d.o.). Y.Ln.
Hägring (spegelbilder) kallas bilder,
som uppstå genom ljusets brytning och
reflexion i luften. Luftens täthet är en
funktion av dess temp., tryck och halt av
vattenånga. Ändras luftens täthet, förändras också
dess förmåga att bryta en ljusstråle, som går
genom densamma. I medeltal avtager lufttemp.
uppåt med 0,5° pr 100 m., men samtidigt
avtager lufttrycket, så att luftens täthet minskas
med höjden. Därvid avtager också luftens
förmåga att bryta en ljusstråle. Det normala
avtagandet av tätheten uppåt medför ingen
luftspegling. En stråle, som från jorden
sändes snett uppåt, passerar allt tunnare luftla
ger och brytes alltmer från normalen (se
Ljusbrytning) men aldrig så mycket, att
totalreflexion inträder. Avtager luftens täthet
uppåt exceptionellt mycket, kan dock detta
inträffa, varvid en ljusstråle, som sändes från
jorden, kan återvända dit. Ett sådant starkt
täthetsavtagande kan inträda vid stark
avkylning av undre luftlager el. stark uppvärmning
av något högre belägna. Bilder av föremål
(hägringar), vilka uppstå under sådana
förhållanden, sägas bildas genom spegling uppåt.
Det kan emellertid förekomma i ökentrakter
och på varma, av solen stekta slätter (t.ex.
Ungern), att de undre luftlagren så uppvär-
Hägring.
— 657 —
— 658 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
