HÄGRING har bl.a. utg. monografier över Schartau (1914 och till hundraårsminnet 1924, 2 uppl. 1925). S.N. Hägglund, Erik Karl Mauritz, kemist (f. J% 1887), prof, i Åbo 1920, prof, i cellulosa-teknik och träkemi vid Tekniska högsk. i Stockholm 1930 samt chef för det i samarbete med Sv. cellulosaföreningen inrättade cellulosaforskningslaboratoriet. H. har utg. en mängd arbeten över cellulosakemi samt över sulfitsprit och dess kemiska teknologi. Lj. Häggquist, Gustaf (Gösta) Per Engelbert, läkare (f. 18/io 1891), med. d:r (”Epidermisslu-dier”) och docent i histologi i Lund 1919, prof, i samma ämne vid Karolinska inst. 1923, har företrädesvis sysslat med histofysiologiska studier över temperatursinnet i huden samt musklernas mikroskopiska byggnad. Han har jämte Ivar Broman utg. ”Lärobok i histologi” (1928). H. var inspektor för Tandläkareinst. 1929—32. Å.Ch. Häggström, Frans Wilhelm, klassisk filolog (1827—96), fil. d:r i Uppsala 1854 (”De actis Romanorum diurnis”), docent i latinska språket 1858, prof. 1875—93. Bland H:s skrifter märkes en mycket använd kommenterad uppl. av Cæsars ”De bello gallico” (1858; flera senare uppl.). W.N. Häggum, s:n i Valle hd, Skaraborgs län, på och nedanför Billingen, s.s.v. om Skövde; 20,71 kvkm., därav 20,69 land; 374 inv. (1932; 18 inv. pr kvkm.); 8,19 kvkm. åker (1927; 39,6% av landarealen), 3,37 kvkm. skogsmark. — Pastorat: Sjogerstad, Rådene och H., Billings kontrakt, Skara stift. J-C. Häggån, biå till Viskan (se d.o.). Häglinge, s:n i V. Göinge hd, Kristianstads län, på Linderödsåsen, s.s.ö. om Sösdala; 51,54 kvkm., därav 50,36 land; 907 inv. (1932; 18 inv. pr kvkm.); 17,90 kvkm. åker (1927; 35,5% av landarealen), 19,is kvkm. skogsmark. Torvfa-brik vid Store mosse i n.ö. Egendom: Göinge-hohn. — Pastorat: S. Rörum och H., Frosta kontrakt, Lunds stift. J-C. Hägnadsskyldighet, äldre benämning å stängselskyldighet (se d.o.). Hägrar, Arde'idæ, fam. inom ordn. storkarta-de fåglar (se d.o.), kännetecknas av en smärt, från sidorna hoptryckt kropp samt en lång, smal och böjlig hals. Den raka näbben är kraftig och i spetsen ofta sågtandad. Mellan ytter-och mellantån finns en kort bindhud. Baktån sitter i samma plan som de övriga tårna. Fjädrarna äro mjuka och under parningstiden ofta förlängda och uppslitsade till prydnadsfjädrar på rygg, nacke och bröst. Egendomliga för hägrarna äro puderdunen, som avsöndra ett fettartat puder, med vilket fjädrarna skyddas mot väta. Under flykten hålles halsen indragen och benen bakåtsträckta. En del av h äro dag-, andra mera nattfåglar, många leva i stora kolonier, andra ensamma. De leva alltid i närheten av vatten, och deras föda består företrädesvis av fisk, groddjur och insekter. O. 110 arter i alla världsdelar. Bland dag-h. märkas bl.a. följ, släkten: gråhägrar, ä g r etthägrar, kohägrar och r a 11 h ä g r a r (se d.o.). Till natt-h. må räknas släktena dvärghägrar, rördrommar, natthägrar och båtnäbbar (se d.o.). Y.Ln. Hägring (spegelbilder) kallas bilder, som uppstå genom ljusets brytning och reflexion i luften. Luftens täthet är en funktion av dess temp., tryck och halt av vattenånga. Ändras luftens täthet, förändras också dess förmåga att bryta en ljusstråle, som går genom densamma. I medeltal avtager lufttemp. uppåt med 0,5° pr 100 m., men samtidigt avtager lufttrycket, så att luftens täthet minskas med höjden. Därvid avtager också luftens förmåga att bryta en ljusstråle. Det normala avtagandet av tätheten uppåt medför ingen luftspegling. En stråle, som från jorden sändes snett uppåt, passerar allt tunnare luftla ger och brytes alltmer från normalen (se Ljusbrytning) men aldrig så mycket, att totalreflexion inträder. Avtager luftens täthet uppåt exceptionellt mycket, kan dock detta inträffa, varvid en ljusstråle, som sändes från jorden, kan återvända dit. Ett sådant starkt täthetsavtagande kan inträda vid stark avkylning av undre luftlager el. stark uppvärmning av något högre belägna. Bilder av föremål (hägringar), vilka uppstå under sådana förhållanden, sägas bildas genom spegling uppåt. Det kan emellertid förekomma i ökentrakter och på varma, av solen stekta slätter (t.ex. Ungern), att de undre luftlagren så uppvär- Hägring. — 657 — — 658 —