Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hägring (spegelbilder) - Hähnel, Ernst Julius - Häktbalk - Häktning - Häl - Hälftenbruk - Hälgångare - Hällaryd - Hällbybrunn - Hällebard - Hälleberga - Hälleflinta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄHNEL
mas, att tätheten avtager nedåt. I så fall kan
totalreflexion inträda i de närmast marken
befintliga luftlagren. Detta blir spegling nedåt.
I båda de här skildrade fallen ser man både
rätvända och bakvända bilder. Vid speglingen
nedåt brukar man se en rätvänd bild, vilken
speglar sig i en vattenyta, d.v.s. man ser den
bakvända bilden liksom en spegelbild av den
lätvända. Bilden av vattenytan, som så ofta
ingivit ökenvandrare falska förhoppningar, är
helt enkelt bilden av himlen, mot vilken
föremålet, som speglas, avtecknar sig. De båda
här beskrivna h. äro orörliga, såvida icke det
speglade föremålet rör sig. Det förekommer
emellertid h., som skenbart visa tågande härar,
ryttarskaror m.fl. märkligheter. Detta kallas
Fata Morgan a, och dess bilder uppstå,
om olika täta luftlager omlagras, så att
spegelbilderna ändra form och kunna giva intryck
av olika ting, alltefter åskådarens fantasi. H.K-r.
Hähnel [hä’-], Ernst Julius, tysk
skulptör (1811—91), utbildad i München
under påverkan av Schwanthaler och Rietschl
samt senare i Rom under bl.a. Thorvaldsen,
företräder en klassiskt-akademisk stil.
Huvudarbeten: Beethovenstaty i Bonn (1845), delar
av den skulpturala utsmyckningen på Neues
Museum i Dresden (1847 ff.), Furst
Schwarzen-bergs ryttarstaty i Wien (1867) m.fl. G.S.
Häktbalk kallas å träfartyg med häck el.
valv en tvärskeppsbalk på förkant av
akterstäven. H. anbringas så lågt, att den utgör fäste
för valvtimrens undre ändar. T.Hrn.
Häktning, den åtgärd, varigenom en för brott
misstänkt person av offentlig myndighet
berövas sin personliga frihet. H:s ändamål är att
hindra den misstänkte från att avvika (och
därigenom undandraga sig rannsakning och
straff) el. förekomma, att han vidtager
åtgärder, som menligt inverka på utredningen, särsk.
undanskaffar bevisning, s.k. kollusion.. Den
första och allmänna förutsättningen för h.
är en på sannolika skäl grundad misstanke, att
han förövat visst brott. Föreligger dylik
misstanke och utgör straffet för brottet lägst
straffarbete i 2 år, måste h. ske. Man utgår från att
i detta fall fara för flykt el. kollusion alltid
föreligger. Är brottet ringare, men kan
straffarbete följa därå, må och bör den misstänkte
häktas, dock att den, som har ämbete, tjänst,
fast egendom el. stadigt hemvist el. yrke, skall
lämnas på fri fot, där icke skälig anledning
till flykt el. kollusion föreligger. Ingår högst
fängelse i straffskalan, må endast den icke
bofaste häktas. Okänd person slutl., som vägrar
uppgiva namn el. hemvist el. skäligen antages
lämna osanna uppgifter därom, må t.v.
häktas, även om endast böter följa å brottet —
En förberedande åtgärd innan h. är ofta
anhållande (se d.o.). — H. må endast företagas
av behörig myndighet, d.v.s. länsstyrelse,
magistrat, dennas ordf., polismästare el. annan
polisämbetsman i vissa städer, landsfogde,
landsfiskal, stadsfiskal samt domstol, ävensom
i vissa fall sv. konsul. Från h. bör skiljas
gripande genom enskild person. Envar må
näml, gripa den, som efter begånget brott
träffas å bar gärning el. flyende fot, förutsatt att
brottet medför fängelse el. gärningsman är
okänd till namn etc. Den gripne skall
ofördiöj-ligen överlämnas till h:s myndighet. —
Förutom ovan behandlade straffprocessuella h.
förekommer även politirättslig och
privaträttslig sådan ss. tvångsmedel el. säkerhetsåtgärd,
t.ex. h. av lösdrivare, (avvikna) tvångsarbetare,
berusade, gäldenär, som överträtt reseförbud,
tredskande konkursgäldenär. Därtill kommer
h. av vittne ss. tvångsmedel. Klagan över h.
föres hos närmast överordnade myndighet till
den myndighet, som förordnat om h. Enl. en
lag 1886 beredes ersättning av allmänna medel
för oskyldig (d.v.s. obefogad) h. Om h. se
vidare Strafflagens promulgationsförordning § 19
samt om olaga h. Strafflagen kap. 15 § 10. Jfr
Frihetsstraff. — Litt.: Ä. Hassler,
”Föreläsningar över den sv. kriminalprocessen”
(1930). E.K.
Häl. 1) Anat., se Fot.
2) Lantbr., se Plog.
Hälftenbruk, den vanligaste formen för
jord-upplåtelser i äldre tid: jordens ägare och
brukare dela dess avkastning och taga % var. E.K.
Hälgångare, zool., se Digitigrada.
Hällaryd, s:n i Bräkne hd, Blekinge län, ö.
och n. ö. om Karlshamn; 81,23 kvkm., därav
76,43 land; 2,947 inv. (1932; 39 inv. pr kvkm.);
14,03 kvkm. åker (1927; 18,4% av landarealen),
51,51 kvkm. skogsmark. Flera stenhuggerier. —
Pastorat: H. och Äryd, Listers och Bräkne
kontrakt, Lunds stift. J.C.
Hällbybrunn, brunnsort med järnkälla i
Tors-hälla landskommun, 5 km. n.v. om Eskilstuna;
1,200 inv. T.H-n.
Hällebard, se Hillebard.
Hälleberga, s:n i Upp vidinge hd, Kronobergs
län, n.v. om Nybro, intill gränsen mot Kalmar
län; 173,26 kvkm., därav 170,21 land; 2,242 inv.
(1932), därav 280 vid Gullaskruvs station och
glasbruk, 425 i Målerås och 550 i Orrefors;
6,4i kvkm. åker (1927; 3,s % av landarealen,
122,77 kvkm. skogsmark. — Pastorat i
Uppvi-dinge kontrakt, Växjö stift. J.C.
Hälleflinta kallas sedan gammalt i Sverige
för ögat täta och massiva, ljusgrå—bruna el.
svarta, av ytterst små korn av kvarts- och
fält-spater (även något klorit, hornblände och glim
— 659 —
— 660 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
