Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hällesjö - Hälleskogen - Hällestad - Hällevik - Hälleviksstrand - Hällforsen - Hällingsåfallet - Hällkista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄLLESKOGEN
H. och Håsjö, Ragunda kontrakt, Härnösands
stift. S.
Hälleskogen, Slaget i, se Haraker.
Hällestad. 1) S:n i Torna hd, Malmöhus län,
ö. om Lund, på och ö. om Romeleåsen; 25,45
kvkm., därav 25,39 land; 958 inv. (1932; 37 inv.
pr kvkm.); 18,io kvkm. åker (1927; 71,3% av
landarealen), 2,75 kvkm. skogsmark. — I
kyrkans yttermur äro sedan gammalt inmurade
från vikingatiden stammande samtida
runstenar, de intressantaste vikingatidsminnena i
Skåne. De giva oss namnen på en eljest okänd
hövding, Toke Gormsson, och några av hans
hirdmän. I anslutning till namnen finns på
den största av stenarna en minnesdikt, som
bl.a. omtalar, att Toke ”flydde ej vid Uppsala”
och att hans bröder gingo honom närmast i
striden. Det är tydligt, att ett allbekant slag
åsyftas, och man har länge tänkt sig, att den
åsyftade kampen var det från skaldekväden och
sägner kända slaget på Fyrisvall under Erik
Segersäll i slutet på 900-talet, därvid daner ledo
ett nederlag. Detta är nu omstritt. Det senaste
bidraget till den vetenskapliga diskussionen i
”Scandia”, 1932. — Pastorat: Dalby, H.,
Bon-derup och Gödelöv, Torna kontrakt, Lunds
stift. J.C.;l.Lqt.
2) S:n i Gäsene hd, Älvsborgs län, ö.n.ö. om
Herrljunga; 28,28 kvkm., därav 28,13 land; 324
inv. (1932; 12 inv. pr kvkm.); 5,40 kvkm. åker
(1927; 19,2% av landarealen), 12,43 kvkm.
skogsmark. — Pastorat: Floby, Göteve,
Trä-vattna och H., Vånga kontrakt, Skara stift. J.C.
3) S:n i Finspånga läns hd, Östergötlands
län, v. om Finspång; 326,24 kvkm., därav
300,19 land; 4,574 inv. (1932; 15 inv. pr
kvkm.); 45,82 kvkm. åker (1927; 15,s % av
landarealen), 192,20 kvkm. skogsmark. H. är en
gammal gruv- och bruksbygd. Grytgöls och
Borggårds bruk drivas fortfarande, medan
Sonstorp, Folkström och Ragghyttan äro nedlagda.
— Pastorat i Bergslags kontrakt, Linköpings
stift. J.C.
Hälleviks fiskläge i Blekinge.
Hällevik, fiskläge och badort i Mjällby s:n,
Blekinge, vid Hälleviken (Hälleviksviken), c:a
11 km. s.ö. om Sölvesborg; 569 inv. (1932). 58
yrkes- och 15 binäringsfiskare (1929).
Hamnen, byggd med statsanslag 1916—24, skyddas
av vågbrytare samt har en kajlängd av 290 m.
och ett djup av 2—3 m. J.C.; Fr.E.
Hälleviksstrand, municipalsamhälle, fiskläge
och badort i Morlanda s:n, Bohuslän, på Orusts
v. kust; 0,i4 kvkm. 414 inv. (1932). 40
yrkes-och 10 binäringsfiskare (1929). Salteri, slip
och varv. Taxeringsvärde å
fastighetsskatte-pliktig fastighet 374,500 kr.; till kommunal
inkomstskatt taxerad inkomst 156,720 kr. (1931).
J.C.
Hällforsen, fall i Umeälv vid Lycksele; höjd
9,6 m.; medelvatteneffekt 20,200 hkr. Delvis
utbyggt med 7 m. fallhöjd och 720 hkr. Ägare
Holmsunds a.-b. S.E-s.
Hällingsåfallet, fall i Hällingsån i n.v.
Jämtland, Frostvikens s:n, c:a 5 km. ovan åns
mynning i sjön Hetögeln i Ströms vattudal. Med
ett 35 m. högt fall störtar ån ned i Portarna, en
600 m. lång, trång klyfta med lodräta, intill
60 m. höga väggar. Den har uppkommit i den
av kvartsitskiffer bestående berggrunden, då
fallet genom erosion förflyttat sig bakåt. H. är
en stor sevärdhet; turisthydda finnes. S.E-s.
Hällkista. a) Den yngsta formen av de stora
stenkammargravarna: rektangulär grundplan,
en-, två- el. stundom tre-rummig, uppförd av
kluvna hällar och helt dold i hög el. röse el.
med takhällarna synliga. Enl. Montelius har
h. utvecklat sig ur gånggriften på så sätt, att
gången flyttats från lång- till gavelsidan.
Danska forskare betrakta den ss. fortsättning av
dösen (se d.o.), vilken sålunda antages fortleva
ned mot stenålderns slut. I Danmark har h.
sitt huvudområde på ö. Jylland; i Sverige
förekommer den i hela Götaland samt Värmland
och Närke. Ett par i Ångermanland undersökta
tillhöra ej bevisligen stenåldern. Från Norge
känner man ett 10-tal, samtliga på Östlandet. I
Sverige uppträder en särtyp av h., tvårummig
och med runt hål i mellanväggen. Liknande
gravar äro kända från Västeuropa,
Medelhavsländerna och Orienten; de torde närmast
komma från England. Även på kontinenten
uppträda gravar, liknande de nordiska h., särsk.
i n.v. Tyskland. I en yngre form helt
under jordytan har h. en vidsträcktare
utbredning och kan följas ned till Ukraina. H.
fortlever under äldre bronsåldern men avtar nu
snart i storlek och avpassas för ett enda lik.
Ss. arkaiserande gravform kan dock den stora
h. uppträda även under denna epok (se K
i-vik). — b) Grav av kluvna hällar, avsedd för
i regel ett enda obränt lik el. brända ben, till-
— 663 —
— 664 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
