HÄLLESJÖ mer) bestående bergarter med flintartat, skåligt brott. Den kemiska sammansättningen är vanl. kvartsporfyrernas, och de visa ofta för ögat tydliga relikstrukturer, ss. fältspat- och kvarts-strökorn- (porfyrisk h. el. porfyroid) el. tuffstruktur. H. anses vanl. ss. ett mellanled vid om-kristalliseringen av sura (och intermediära) lavabergarter till leptit (ökad kornstorlek), i vilken bergart den då i fält gradvis övergår. H. är särsk. vanlig i Bergslagen, där den även genom växellagring kan övergå i malmer och urkalksten (”randig” el. ”bandad h.”). Stundom har den massiva h. undergått en senare tryckmetamorfos med utbildning av tydlig skiffrig-het, s.k. h.-skiffer (Fredriksbergs takskiffer-brott i Småland). G.Fn. Hälleflintgnejs, se Leptit. Hälleflintskiffer, se Hälleflinta. Hälleflundra, helgeflundra (isl. heilag-fiski), Hippoglo'ssus vulga'ris, tillhör flundre- Hälleflundra, Hippoglossus vulgaris. fiskarna (se d.o.) och utmärkes av jämförelsevis långsträckt kropp, urringad stjärtfena, framtill starkt böjd sidolinje, framskjutande underkäke, ögon på högra sidan. H. förekommer i n. Atlanten och n. Stilla havet, merendels på djupt vatten, men om sommaren på grundare, t.o.m. på 1—2 m. H:s lekplatser äro föga kända; fria ägg ha ännu ej träffats; antagl. sväva de på stort djup. H. når en längd av 2 m. och däröver; den är en synnerligen värdefull matfisk. I de n.v. europeiska haven fångades 1929 o. 17,5 mill. kg. med ett förstahands-värde av o. 20 mill. kr. N.R-n. Hällefors (H e 11efors), s:n i v. Västmanland, omfattar n. delen av Grythytte och H. hd, Örebro län; 455,41 kvkm., därav 405,74 land; 5,571 inv. (1932), därav c:a 2,700 vid H. bruk; 8,20 kvkm. åker (1927; 2% av landarealen); 308,65 kvkm. skogsmark. — Bergshanteringen inom H. började drivas i början av 1600-talet, då silverfyndigheter upptäcktes. Fram till 1686 var H. kronoegendom. Huvudbyggnaden vid H. bruk uppfördes 1779 av dåv. ägaren D. Heijkenskiöld. Bruket äges nu av Hellefors bruks a.-b (se d.o.). Pastorat i Nora kontrakt, Västerås stift. S.; T.E-r. Hällefors, bruk i Lilla Mellösa s:n, Södermanlands län, vid Hällefors station, äges av det 1918 stiftade A.-b. Järnförädling (aktiekapital 2 mill. kr.) och omfattar gjuteri med adu- Disponentbyggnaden vid Hällefors. ceringsverk, manufakturverk, mekanisk verkstad och galvaniseringsverk. Tillverkningsvärde c:a 2,5 mill. kr.; arbetarantal 400. H.b. erhöll privilegier 1659 och ingick i Celsingska fideikommissen (se C e I s i n g). T E-r. Hällefors, pappersbruk och träsliperi i Lön-neboda s:n, Kalmar län, äges av A.-b. Brusa-fors-Hällefors (se d.o.). T.E-r. Hällekis (Hellekis), gods i Medelplana s:n, Skaraborgs län, på Kinnekulle; areal 560 har; taxeringsvärde 230,000 kr. Till godset hör Hällekis. kalkbrott m.m. Slottet, av sten i 3 vån. med 2 flyglar, är ombyggt 1791. H. har tillhört bl.a. ätterna Sparre, Posse och Skjöldebrand. Ägare sedan 1913 är Skånska cement a.-b. Th.P. Hälleknopp, växtart, se Fetknoppsläk-t e t. Hällesjö, s:n i Ragunda tingslag, Jämtlands län, kring Gimån och dess tillflöde Ljungån samt intill gränsen mot Medelpad; 890,90 kvkm., därav 831,so land; 2,595 inv. (1932; 3 inv. pr kvkm.); 8,86 kvkm. åker (1927; l,i °/o av landarealen); 731,43 kvkm. skogsmark. — Pastorat: — 661 — — 662 —