Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hällkista - Hällmarker - Hällmålningar - Hällnäs - Hällnäs skolrevir - Hällristningar och hällmålningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄLLRISTNINGAR
Hällkista. Snäckebäck, Västergötland.
hör brons- och järnåldern och är särsk.
vanlig i trakter med lättarbetat stenmaterial, t.ex.
Gotland. — Litt.: O. Almgren, ”Sveriges fasta
fornlämningar” (2 uppl. 1923). G Em.
Hällmarker, marker bildade av relativt
hårda, ovittrade bergarter, ant. liggande bara el.
täckta av obetydliga lösa jordlager. H:s
bergarter äro dels kalkstenar, t.ex. på Gotland och
Öland (se Alvar), dels kristalliska bergarter
och skiffrar ss. i skärgårdarna. K.A.G.
Hällmålningar, se Hällristningar.
Hällnäs, stationssamhälle i Degerfors s:n,
Västerbottens län, vid stambanan genom övre
Norrland och tvärbanan H.—Storuman. Vid
H. ligger Västerbottens läns sanatorium och
och skogsskola. S.
Hällnäs skolrevir, adr. Hällnäs, tillhör Umeå
distrikt och omfattar del av Degerfors s:n av
Västerbottens län. Areal 1929: statsskogar
8,077 har, varav 6,865 har produktiv mark.
1929 års avverkning å statsskogar 12,500 kbm.
H.s. utgör 1 bevakningstrakt. Till reviret är
Hällnäs skogsskola förlagd. E.S.-P.
Hällristningar och hällmålningar, å
fast berg el. å gravhällar och lösa block
inhuggna, inslipade el. målade bilder, uppträda
i de mest skilda delar av Gamla och Nya
värl
den. Till de rikaste områdena hör Skandina
vien, där man urskiljer två huvudgrupper, en
nordskandinavisk med mer el. mindre
naturalistiska bilder av jaktvilt, framförallt ren
och älg, i ristning el. målning, och en s y
d-skandinavisk med enbart ristade,
stiliserade el. naivt schematiska bilder av
skiftande art. Den förra gruppen uppmärksammades
och särskildes först i början av 1900-talet. Den
är företrädd uteslutande i Norge och
Nord-sverige (Jämtland, Härjedalen, Ångermanland).
I allm. hänföres den i övervägande grad till
yngre stenåldern men medgives gå ned i
bronsåldern. Bevis för denna tidsbestämning
saknas ännu. H. av sydskandinavisk typ ådrogo
sig uppmärksamheten redan i början av
1600-talet och äro numera kända i stort antal. I
Danmark uppträda de å fast berg endast på
Bornholm. De sv. huvudområdena äro
Bohuslän, Östergötland, Uppland samt ö. Skåne med
Blekinge. Vid Nämnforsen i Ångermanland
finnas å samma hällar ristningar av båda
huvudtyperna. Norges viktigaste fyndcentra
finnas i östfold, Rogaland och Tröndelagen. Dessa
ristningars viktigaste beståndsdelar utgöras av
skeppsbilder och skålgropar, vartill komma
människo- och djurfigurer, vagnar, träd etc.
samt fotsulor o.a. symboliska tecken. Hela
scener iakttagas, men i regel utgöra h.
anhopningar av samma el. likartade bildelement,
tydl. tillkomna vid olika tider. — I arbetet
med tolkningen av h., som fortgått sedan
1600-talet, nåddes det första värdefulla resultatet
1867 genom B. E. Hildebrands tidsbestämning
för vissa östgötiska ristningar: äldre
bronsåldern. Senare iakttagelser i Bohuslän och
Uppland talade för att h. gå ned i äldre
järnåldern och att olika tidsgrupper kunna
iakttagas. Den norska Kårstadsristningen (se d.o.)
har inskrift med äldre runor och visar, att
h. fortleva ännu årh. närmast e.Kr. — Frågan
om h:s innebörd har varit ytterst omstridd.
Den under senare delen av 1800-talet
förhärskande historiska uppfattningen, enl.
vilken de återgiva minnesvärda händelser, är nu
övergiven. I stället går forskningen fram i
den redan av J. J. A. Worsaae angivna
riktningen: h. av sydskandinaviska gruppen
framställa samtida riter, schematiskt företrädda av
vissa kultredskap el. fullständigare av hela
scener. Till förevigande av dessa riters
verkningar ha de inhuggits å klipporna. De
nord-skandinaviska h. antages ha till ändamål att
befrämja jaktlyckan. I viktiga detaljer, t.ex.
frågan om förhållandet mellan den syd- och
nordskandinaviska h.-gruppen och den senares
tidsställning gå meningarna ännu isär. Full
enighet råder däremot om, att h. utgöra er>
— 665 —
— 666 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
