Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hälsingland - Fornminnen - Historia - Vapen - Bebyggelse och ekonomisk geografi - Konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄLSINGLAND
ter, och vikingatidens bygravfält äro spridda
över hela landskapet. Fyra fornborgar äro
kända. Silverskatter från vikingatiden ha
påträffats vid Törsta i Tuna s:n och Viken i Alfta
s:n; till samma tid hör en märklig flöjel från
Söderala (se pl. vid Djurornamentik).
Ett tiotal runstenar finnas, samtliga från
vikingatid; en del äro ristade med
hälsingerunor. Jfr Forsaringen. P.E.O.
Historia. Med namnet H. avsågs ända till
slutet av 1300-talet allt bebott land n. om
skogen ödmorden; detta hade en gemensam
lagbok (”Hälsingelagen”), och en kungi.
ämbetsman utövade den högsta både administrativa
och judiciella myndigheten. H. i eg. mening —
i äldre tid även kallat Sunded — var delat i
två delar, Alir och Sunded, med var sin
lagman, syssloman och prost; från 1400-talet
fanns blott en lagman, som reste omkr. och
höll ting. I striderna mellan drottning
Margareta och Albrekt av Mecklenburg satte sig
dennes anhängare, vitaliebröderna, fast i H.,
där deras ledare, Sven Sture, på slottet
Faxe-holm länge gjorde kraftigt motstånd. Under
Eriks av Pommern regering reste sig
hälsingarna mot hans fogdar och nedbrände
Faxe-holm 1434. De deltogo sedermera i upproren
mot unionskonungarna, så t.ex. i biskop Kettil
Karlsson Vasas 1464, då de tilltvingade sig en
betydande skattenedsättning för sitt biträde,
och i Gustav Vasas befrielsekrig. Från 1620
ingick H. jämte det övre Norrland och
Österbotten i ett av Gustav II Adolf upprättat
ståt-hållardöme; 1634 hänfördes det till
Väster-norrlands län, 1762 till Gävleborgs län. H.Bg.
Vapen. Enl. k. br. 18/i 1884: i svart fält en
upprätt bock, guld. Vapnet har i denna form
använts sedan slutet av 1500-talet.
Dessförinnan förde n. H. (Sunded) eget sigill: rutat
fält, varöver namnet. N.L.R.
Bebyggelse och ekonomisk geografi. Av hela
befolkningen bodde 1931 11 °/o i de båda
städerna Hudiksvall och Söderhamn. Utom dessa
ha tack vare industrien bildats några
stads-liknande orter, ss. Kilafors, Bollnäs, Ljusne,
Ljusdal, Arbrå. I övrigt är folktätheten mycket
växlande. I kustlandet varierar den mellan
10 och 20 pr kvkm. Ung. samma siffra
uppvisa de socknar, som ligga kring mellersta och
nedre Ljusnan och Voxnan. I själva verket är
dock folktätheten här c:a 3 ggr så stor i själva
dalgångarna nedanför marina gränsen, medan
de stora skogs- och moränområdena äro
nästan obebodda. De översta socknarna,
Ramsjö, Kårböle och Ytterhogdal, ha blott 2—3 inv.
pr kvkm. I kustlandet och de stora
älvdalarna äro jordbruk och industri de viktigaste
näringsgrenarna. I det förra intar åkern 9—
10 % av hela arealen. I vissa delar av de stora
dalgångarna torde den nå 25 %. De översta
socknarna visa en uppodlingssiffra av 1—3 °/o.
Boskapsskötseln har stor betydelse; särsk. i de
övre bygderna användes fäbodsystemet ännu
allmänt. Skogsbruket utgör en viktig
inkomstkälla för stora delar av befolkningen.
Sågverks- och pappersindustrien är huvudnäring
i vissa distrikt av de stora älvdalarna och vid
flodmynningarna. J.F.
Konst. H. tillhör den uppländska
konstkretsen. Dess äldsta kristna arkitektur utgöres
av gråstensbyggnader med kraftiga torn.
Söderala kyrka ansluter sig med sin korsformiga
plan och sitt centraltorn till Sigtunakyrkornas
typ. Den kan knappast ha tillkommit senare
än o. 1100-talets mitt. Till samma tid hör v.
delen av Hälsingtuna kyrka med dess urspr.
krenelerade torn samt några fria torn, av vilka
endast det i Harmånger är bevarat (i ombyggt
skick). Måhända är det lilla gråstenshuset i
Forsa (se d.o.), den s.k. gillestugan, en rest
av ett sådant torn. Två av de märkligaste
konstföremålen i landskapet härröra från
denna period, den smidda kopparflöjeln från
Söderala (se pl. vid Djurornamentik) med
dess om runstenskonsten erinrande
ornamen-tik samt bonaden från Skog (se d.o.), som i
sin berömda bildväv skildrar motsättningen
mellan hedendom och kristendom. Av
1200-och 1300-talens arkitektur är Trönö kyrka ett
väl bevarat ex. Av skulpturen äga vi några
vackra prov på unggotikens konst, främst en
bild av S:t Olov från Njutånger (Enånger
museum), utförd av en i Uppsverige verksam
mästare, som fått sin skolning i Wells
(England). Mot medeltidens slut byggdes flera nya
kyrkor i enkel rektangulär form (t.ex.
Enånger). Tornet i Bollnäs är väl att betrakta
som en efterbildning av Uppsala domkyrkas
torn. Flera altarskåp av betydande
konstnärligt värde importerades vid slutet av
1400-och början av 1500-talet. Mest
anmärkningsvärt är det sällsynt vackra Bollnässkåpet, som
tillhör Tilmann Riemenschneiders krets. Även
den inhemska skulpturen blomstrade under
ledning av H:s specielle skulptör, Haaken
Gul-leson (se denne), som fyllt prov:s kyrkor med
altarskåp och helgonbilder, av vilka flera
signerade och daterade (bilder vid art.
Altare och Anna). Bland kyrkomålarna
märkes Eghil, som målat valven i Enånger,
samt Måns Gad, av vars målningar i Forsa
m.fl. kyrkor dock intet bevarats. — Under
nyare tiden har konsten i H. visat en viss
livaktighet, dels under senare delen av
1600-talet, dels vid mitten och slutet av 1700-talet.
Kyrkor ombyggdes och nybyggdes bl.a. av
— 681 —
— 682 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
