Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hälsingland - Konst - Litteratur - Hälsinglands n. nedre, H:s n. övre, H:s v. nedre, H:s v. övre och H:s ö. kontrakt - Hälsingtuna - Hälsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄLSINGTUNA
byggmästarna Romberg från Dalarne
(Bjur-åker m.fl.) och Joh. Christoffer Loèll från
Gävle (Gnarp, Undersvik m.fl.). Bland
inred-ningskonstnärerna märkas Paul Hallberg i
Hudiksvall och Sven Hult i Söderhamn. —
Litt.: H. Cornell, ”Norrlands kyrkliga konst”
(1918) samt art. i ”Gustavianskt. Festskrift
till Sigurd Wallin Vi 1932” (1932) och
”Katalog över utst. av kyrklig konst i Hudiksvall”
av E. Salwén (1913). H.C-l.
H. i litteraturen. Huvudkällan för all
forskning rörande H:s äldre historia och kultur är
prosten Olof Bromans (se denne)
”Glysisval-lur”. Av bestående värde, ehuru ofullbordad,
är också P. H. Widmarks ”Beskrifning öfver
provinsen H.” (2 bd, 1849—60). Viktiga
sockenbeskrivningar äro bl.a. K. Lenæus’
”Dels-boa illustrata” (1764; särsk. rik på
upplysningar ang. det gamla Delsbos seder och bruk,
förk. uppl. 1892), P. Schisslers ”Jerfsö sokns
i H. beskrifning” (1753, ny uppl. 1876), N.
Wetterstens ”Forssa och Högs ålder och
wär-de” (1761, utg. 1901), J. D. Flintenbergs ”De
territorio australi Helsingiæ” (1784—85), samt
från nyare tid B. G. Jonzons ”Blad ur Bollnäs
församlings kyrkohistoria” (1899—1900), L. L.
Lundhs ”Blad ur Färila sockens historia”
(1911) och E. G. Wengelins ”Gamla minnen.
Skildringar från Delsbo och Bjuråker” (1893).
Bland äldre reseskildringar, som beröra H.,
hör F. W. Schuberts ”Resa genom Sverige”
(3 bd, 1823—25) till de bästa på gr. av
framställningens saklighet och rikedom på fakta.
Vidare märkes ”Sv. turistföreningens
årsskrift”, 1931. D.S-k.
Hälsinglands n. nedre, H:s n. övre, H:s v.
nedre, H:s v. övre och H:s ö. kontrakt, före
1916 namn på resp. Sundhede, Nordanstigs,
Voxnans, Ljusnans och Ala kontrakt,
Ärkestiftet. J.C.
Hälsingtuna, s:n i Bergsjö och Forsa
tingslag, Gävleborgs län, intill Hudiksvall; 129,86
kvkm., därav 125,ss land; 2,377 inv. (1932; 19
inv. pr kvkm.); 20,09 kvkm. åker (1927; 16°/o
av landarealen); 84,57 kvkm. skogsmark. —
Kyrkan har urspr. uppförts under den äldre
medeltiden, varom ännu v. partiet med det
breda tornets nedre del vittnar (se
Hälsingland, konst), ö. partiet och de tre valven
ha tillkommit under senare medeltiden. —
Pastorat: H., Hög och Ilsbo, Sundhede
kontrakt, Ärkestiftet. S.;E.W.
Hälsning. H.-ceremonier av ett el. annat
slag förekomma praktiskt taget hos alla folk,
både kulturfolken och de primitiva. Vissa
hälsningsord finnas liksom hos oss, och dessa
stå ofta i relation till parternas inbördes
rang. Det är då mycket viktigt, att en person
Hälsning hos barotsenegrerna.
får just den hälsning, som tillkommer hans
ställning. Presentation, d.v.s. uppgivande av
namn, kan mångenstädes ej förekomma,
emedan egennamnen hållas hemliga och också
stundom särsk. namn anläggas för visiter och
resor (se Egennamn). Ofta måste parterna
genomgå ett långt h.-formulär med frågor och
svar. Mötande bjuda varandra på tobak, koka,
betel el. andra njutningsmedel el. utbyta
gåvor. Besökande erhålla och giva också gåvor
samt hälsas med narkotiska el. alkoholhaltiga
drycker el. vissa slags födoämnen. H. genom
kroppslig beröring är ävenledes vanlig. Man
omfamnar varandra, sätter sig i knät på
varandra, för varandras händer till munnen el.
dyl. Att föra samman näsorna är även i stora
delar av Asien och Söderhavet en vanlig form
för h. Man luktar alltså på varandra. Seden
att kyssas är däremot okänd hos andra folk
än de, som tillhöra vårt kulturområde. En i
rang högre hälsas genom att falla till marken,
rulla sig framför honom, föra hans fot till
sin panna, knäfalla el. dyl. Ett magiskt drag
i h. är vanligt. Saliven är en magisk saft.
Därför spottar man på marken framför sig el.
spottar i sin hand och berör motparten som h
För att skydda sig och neutralisera andra
inflytelser möter man gästerna med höjda
vapen, hälsar dem med stridsdanser, ja, ger dem
örfilar el. slår dem. På vissa personer får
man icke alls hälsa. Hos en del
negerstammar får ingen hälsa på sin svärmor utan
måste helt undvika henne. G.B-r.
H. vid sv. krigsmakten av enskilda, vilka
bära uniform men ej vapen, utföres vanl.
genom högra handens förande till huvudbonaden
(honnör). Den, som bär gevär, kör el. bär
börda, hälsar genom att iakttaga hållning och
— 683 —
— 684 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
