HÄNDEL varvid rörelserna utlösa smärtyttringar. Steget blir ant. stelt och dröjande el. extremiteten föres i abnorm riktning el. avkortas vid belastningen, för att smärtan må göras så kortvarig som möjligt. Från etiologisk synpunkt indelas h. i rörelse- och belastnings-h., de förra kännetecknade av ett fördröjt framförande av steget och avkortning framåt av detsamma, de senare av en avkortning av stegets bakre del och ett hastigt överflyttande av kroppstyngden på den motsatta extremiteten för att minska smärtmomentet. Mellan dessa extrema former finnas talrika övergångsformer, i vilka dessa båda typer kombineras. I allm. ha rörelse-h sin orsak i extremitetens övre partier, i bog, armbågsled och knäled, belastnings-h. i hovlidanden, led-, böjsene- och senskideinflamma-tioner nedcm knäet. V.M-r. Häm-, h æ m-, i fråga om blod, se H e m-. Hä'meenlinna, finskt namn på Tavastehus. Hä'meenmaa, finskt namn på Tavastland. Hämmande nerver, se Nervsystemet. Hämning, psykiatr., tillstånd av försvårat tänkande och handlande, yttrande sig i långsamhet i tal och rörelser, initiativlöshet samt obeslutsamhet. Den psykiska verksamheten sker hos den hämmade mycket trögt, varje ord el. handling kostar honom stor ansträngning, och han sitter därför helst tyst och orörlig. H. förekommer framförallt hos personer med svårmodig sinnesstämning; i lindrig form hos psykiskt friska, mera utpräglad vid vissa psykiska sjukdomstillstånd, särsk. vid den depressiva fasen av manisk-depressiv psykos. Vid denna sjukdom kan h. nå en så hög grad, alt all psykisk aktivitet synes utslocknad, s.k. depressiv stupor. T.V. Sn. Hämplingsläktet, Lino'ta, tillhör fam. fink-fåglar (se d.o.) och utmärkes av kort, tjock näbb utan inskärning, djupt kluven stjärt och fläckig fjäderdräkt. Släktet omfattar 2 över Europa och v. Asien utbredda arter. Hämp-lingen, L. canna'bina. Hannen har huvudet och halsryggen grå, ryggen brun samt pannan, hjässan och bröstet blodröda. Ving- och stjärtpennor äro svarta med ljusa kanter och näbben brun. Honan saknar det röda på bröst och huvud samt är på rygg, bröst och sidor mörkfläckig. H. är allmän i s. och mellersta Sverige och går i kustområdena upp till Norrbotten. Den trives bäst i småskog och busk-mark. Sången är vacker. Flyttfågel. G u 1 n ä b-b a d e h., L. flaviro'stris, liknar hämplingen men saknar den röda färgen och har ljusröd övergump och gul näbb. Häckar i landets nordligaste delar. H.B-n. Hämsko, tekn., se Broms, sp. 1253. Hämtning, jur., innebär, att en person genom Hämpling, Linota cannabina. Efter Cornish. polismyndighets försorg med användande av erforderligt tvång inställes för att höras inför domstol el. nämnd el. ock för fullgörande av tjänst. — I brottmål, däri talan om ansvar föres, äger domstol förordna, att utebliven svarande skall hämtas. Innan h.-åtgärd tillgripes, förelägges vanl. svaranden att inställa sig ”vid h:s påföljd” el. ”vid äventyr av h.” H. av part kan förekomma även i civil rättegång, t.ex. i äktenskaps- och barnuppfost-ringsmål. Vittne, som tredskas att inställa sig, må ock hämtas. — Nykterhetsnämnd, barnavårdsnämnd och vissa andra kommunala nämnder äro i en del fall berättigade föranstalta om h. av person, som skall höras. — Tidigare stadganden (i 1833 års legostadga) om h. av tjänstehjon upphävdes 1919. Påmönstrad sjöman, som uteblivit el. rymt från tjänsten, kan emellertid hämtas, likaså värnpliktig, som uteblir från tjänstgöring. G.L. Hämtnings påföljd, se Hämtning. Händel, Georg Friedrich, tysk tonsättare (1685—1759), f. i Halle, där fadern var barberare (fältskär) och kammartjänare vid hovet. H. blev elev av organisten F. W. Zachau och anträdde 1703 en musikalisk studieresa till Hamburg. Han skrev här sina första 4 operor, av vilka blott den första (”Al-mira”, 1705) är bevarad. Resan gick vidare till Florens, Rom och Neapel, där han deltog i det rika musiklivet och komponerade nya operor samt sina två första oratorier, ”La resurrezione” och ”11 trionfo del tempo” (1708). Innan H. 1711 tillträdde platsen som hovkapellmästare i Hannover, besökte han London, där den italienska operan ännu blomstrade och den italiensk-påverkade operakomposito- — 689 — — 690 —