HÄNDEL G. Fr. Handel. Målning av B. Denner. ren mottogs med största hänförelse (”Rinal-do”). Även efter anställningen i Hannover uppehöll sig H. långa tider i London, där särsk. hans Utrecht-Tedeum (1713) förvärvade honom nya vänner; drottning Anna gav honom ett årligt underhåll, och H. negligerade på ett stötande sätt den hannoveranske kurfursten. Då kurfursten 1714 blev konung av England, kom H. därmed i en vansklig situation men togs dock till nåder. Under en långvarig vistelse på slottet Cannons hos hertigen av Chandons skrev han de två Chandons-Te-deum, 12 Chandons-anthems och herdespelet ”Acis och Galatea” samt det första stora oratoriet ”Esther”. — En ny fas av H:s liv började med grundandet av opera-akad. (Royal academy of music) 1719, för vars scen H. skrev en lång rad operor, bl.a. ”Ottone” (1723). ”Giulio Cesare” och ”Tamerlano” (1724), ”Ro-delinda” (1725) och ”Scipione” (1726). 1727 följde H:s stora krönings-anthems vid Georg II :s tronbestigning. 1729 rekonstruerades operaföretaget — som under tiden lidit ekonomiskt haveri och förlöjligats i ”The beggar’s opera” — under H:s ensamstyrelse; för denna andra operaakad. skrev H. en ny rad operor (bl.a. ”Orlando” 1732); för andra gången gick företaget omkull, och H. försökte åter att rekonstruera det, bl.a. genom att en kort tid giva operor på Covent garden (”Alcina”, 1735, ”Be-renice” 1737), medan ett konkurrensföretag höll till på Haymarket; även nya och äldre oratorier kommo till uppförande. Den starka anspänningen gjorde H. sjuk, och hans opera företag måste ånyo uppgivas; samtidigt strandade emellertid konkurrensföretaget, och de två operorna blevo nu sammanslagna (”Fara-monto” och ”Serse” 1737—38), men därmed var det också slut. H. gav ytterligare några nya operaföreställningar före den definitiva avslutningen; även några nya oratorier (samt oden och anthems) härröra från denna tid: ”Saul”, ”Israel”, ”L’allegro”, liksom stora delar av H:s instrumentalkompositioner: violinsonater, triosonater, concerti grossi, orgelkonserter, konserter för stråkinstrument, sviter, fantasier och fugor för orgel el. piano. — Medan de närmast föregående åren varit en oavbruten kamp för tillvaron och för erkännande, skedde 1742 det ekonomiska och konstnärliga genombrottet med uppförandet av oratoriet ”Messias” (Dublin 1742, London 1743), vilket blev så populärt, att det efter hand uppfördes över hela Europa och i London sedan 1749 varje år. Hädanefter höll sig H. huvudsaki. till oratoriekompositionen och skapade under de följ, åren sina stora mästerverk på detta område: ”Samson” (1742), ”Belsazar” (1744), ”Judas Makkabeus” och ”Joseph” (1746), ”Josua” och ”Alexander Balus” (1747), ”Theodora” och ”Salomo” (1748) samt ”Jeph-tha” (1752). Blindhet hindrade honom starkt de sista åren av hans liv, men han fortsatte oförtrutet att giva konserter och ackompanjera sina oratorier vid orgeln. — Hos Bach och H. når barocktidens musik sin kulmen. Medan Bachs musik växer fram på grundval av en spec. tysk, särsk. tysk-evang., musikalisk strömning, når H:s musik sitt yppersta efter befruktning från utländsk tonkonst. De åskådningssätt, som en grundlig tysk utbildning i ungdomen medförde, förbindas hos H. med särsk. italienska och engelska principer. Detta gäller f.ö. icke blott hans operakompositioner, som beteckna höjdpunkten i den italienska opera seria:s utveckling, el. oratoriet och den övriga religiöst färgade musiken, i vilken både Carissimis och Purcells anda kunna spåras, utan lika mycket H:s instrumentalmusik, som i form och innehåll för utvecklingen inom vissa italienskt bestämda typer till avslutning. Det lättflytande, olärda och oreflekterade, som finnes i H:s musik och som ibland kan slå över i det helt glatta, musikantiskt sorglösa, härrör från välsk och ultramontan konst. Störst är H. på oratoriets område, där han skapat en rad religiöst-musikaliska dramer av helt abstrakt karaktär, lösryckta från både teaterns och kyrkans grund men dock fullt monumentala i sitt uttryck för äkta dramatisk verv och för djupaste fromhet. Medan alla övriga ora- — 691 — — 692 —