Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Händel, Georg Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDEL
G. Fr. Handel. Målning av B. Denner.
ren mottogs med största hänförelse
(”Rinal-do”). Även efter anställningen i Hannover
uppehöll sig H. långa tider i London, där
särsk. hans Utrecht-Tedeum (1713) förvärvade
honom nya vänner; drottning Anna gav
honom ett årligt underhåll, och H. negligerade
på ett stötande sätt den hannoveranske
kurfursten. Då kurfursten 1714 blev konung av
England, kom H. därmed i en vansklig
situation men togs dock till nåder. Under en
långvarig vistelse på slottet Cannons hos hertigen
av Chandons skrev han de två
Chandons-Te-deum, 12 Chandons-anthems och herdespelet
”Acis och Galatea” samt det första stora
oratoriet ”Esther”. — En ny fas av H:s liv
började med grundandet av opera-akad. (Royal
academy of music) 1719, för vars scen H. skrev
en lång rad operor, bl.a. ”Ottone” (1723).
”Giulio Cesare” och ”Tamerlano” (1724),
”Ro-delinda” (1725) och ”Scipione” (1726). 1727
följde H:s stora krönings-anthems vid Georg
II :s tronbestigning. 1729 rekonstruerades
operaföretaget — som under tiden lidit ekonomiskt
haveri och förlöjligats i ”The beggar’s opera”
— under H:s ensamstyrelse; för denna andra
operaakad. skrev H. en ny rad operor (bl.a.
”Orlando” 1732); för andra gången gick
företaget omkull, och H. försökte åter att
rekonstruera det, bl.a. genom att en kort tid giva
operor på Covent garden (”Alcina”, 1735,
”Be-renice” 1737), medan ett konkurrensföretag
höll till på Haymarket; även nya och äldre
oratorier kommo till uppförande. Den starka
anspänningen gjorde H. sjuk, och hans opera
företag måste ånyo uppgivas; samtidigt
strandade emellertid konkurrensföretaget, och de
två operorna blevo nu sammanslagna
(”Fara-monto” och ”Serse” 1737—38), men därmed
var det också slut. H. gav ytterligare några
nya operaföreställningar före den definitiva
avslutningen; även några nya oratorier (samt
oden och anthems) härröra från denna tid:
”Saul”, ”Israel”, ”L’allegro”, liksom stora
delar av H:s instrumentalkompositioner:
violinsonater, triosonater, concerti grossi,
orgelkonserter, konserter för stråkinstrument, sviter,
fantasier och fugor för orgel el. piano. —
Medan de närmast föregående åren varit en
oavbruten kamp för tillvaron och för
erkännande, skedde 1742 det ekonomiska och
konstnärliga genombrottet med uppförandet av
oratoriet ”Messias” (Dublin 1742, London 1743),
vilket blev så populärt, att det efter hand
uppfördes över hela Europa och i London sedan
1749 varje år. Hädanefter höll sig H.
huvudsaki. till oratoriekompositionen och skapade
under de följ, åren sina stora mästerverk på
detta område: ”Samson” (1742), ”Belsazar”
(1744), ”Judas Makkabeus” och ”Joseph”
(1746), ”Josua” och ”Alexander Balus” (1747),
”Theodora” och ”Salomo” (1748) samt
”Jeph-tha” (1752). Blindhet hindrade honom starkt
de sista åren av hans liv, men han fortsatte
oförtrutet att giva konserter och ackompanjera
sina oratorier vid orgeln. — Hos Bach och H.
når barocktidens musik sin kulmen. Medan
Bachs musik växer fram på grundval av en
spec. tysk, särsk. tysk-evang., musikalisk
strömning, når H:s musik sitt yppersta efter
befruktning från utländsk tonkonst. De
åskådningssätt, som en grundlig tysk utbildning i
ungdomen medförde, förbindas hos H. med
särsk. italienska och engelska principer. Detta
gäller f.ö. icke blott hans operakompositioner,
som beteckna höjdpunkten i den italienska
opera seria:s utveckling, el. oratoriet och den
övriga religiöst färgade musiken, i vilken både
Carissimis och Purcells anda kunna spåras,
utan lika mycket H:s instrumentalmusik, som
i form och innehåll för utvecklingen inom
vissa italienskt bestämda typer till avslutning.
Det lättflytande, olärda och oreflekterade, som
finnes i H:s musik och som ibland kan slå
över i det helt glatta, musikantiskt sorglösa,
härrör från välsk och ultramontan konst.
Störst är H. på oratoriets område, där han
skapat en rad religiöst-musikaliska dramer av helt
abstrakt karaktär, lösryckta från både teaterns
och kyrkans grund men dock fullt
monumentala i sitt uttryck för äkta dramatisk verv och
för djupaste fromhet. Medan alla övriga ora-
— 691 —
— 692 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
