Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Härnö revir - Härnösand - Härnösands distrikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄRNÖSANDS DISTRIKT
socknar av Västernorrlands län. Areal (1929):
statsskogar 13,013 har, varav 9,564 har
produktiv mark; övriga allmänna skogar 5,736,
resp. 4,458 har; enskildas skogar under
inskränkt disposition 4,450, resp. 3,668 har. 1929
års avverkning å statsskogar 18,601 kbm.
Reviret är delat i 4 bevakningstrakter. E.S.-P.
Härnösand, stapel-, residens- och stiftsstad
i Ångermanland, Västernorrlands län, strax s.
om s. inloppet till Ångermanälvens
mynningsvik. H. omfattar hela Härnön (39,30 kvkm.),
på vars n.v. hörn större delen av staden
ligger, den lilla Mellanholmen samt de på
fastlandet liggande stadsdelarna Gådeåstaden
(inkorporerad 1891), Kronholmen och
Bondsjö-staden (inkorporerad 1922); 44,30 kvkm. (land);
11,769 inv. (1932). Härnön torde mycket
tidigt ha varit en viktig handelsplats; vid
kors-mässan (u/9) hölls där marknad. Som ett
led i Vasakonungarnas kamp mot handeln på
landsbygden (jfr Hudiksvall) påbjöd
Johan III 1585, att landsköpmän och hantverkare
i Ångermanland skulle flytta till Härnön och
där anlägga en stad invid den gamla
marknadsplatsen. H. hade i början ganska stora
handelsprivilegier, men dessa minskades
ganska snart genom det s.k. bottniska
handelstvånget. I slutet på 1600-talet torde H. ha
varit föga mer än ett fiskläge. 1710 och 1714
härjades staden av svåra eldsvådor, och 28/s
1721 plundrades och brändes den på 2 små
hus när av ryssarna. När det bottniska
handelstvånget upphävdes fr.o.m. 1766 och särsk.
sedan H. 1812 erhållit full stapelrätt,
randades bättre tider för staden. 1647 blev H. säte
för en superintendent och 1772 biskopssäte.
1646—54 och efter 1778 har H. varit
residensstad i Västernorrlands län. 1650 inrättades i
H. ett gymnasium, som under 2 årh. var det
enda inom stiftet. Att staden sålunda blev ett
centrum för kyrka och bildningsväsen i
Norrland, har i hög grad satt sin prägel på dess
utveckling. Under 1800-talet har H. varit
underkastat en jämn utveckling; 1805 uppgick
inv.-antalet till 1,842, 1850 till 2,738, 1880 till
5,370 och 1900 till 7,890. När den norrländska
trävaruindustrien vid 1800-talets mitt
uppblomstrade, kunde H. ej i samma grad som
t.ex. Sundsvall draga fördel därav på gr. av
sitt läge i förhållande till Ångermanälven.
Först 1893 fick H. järnvägsförbindelse med
N. stambanan och är sedan 1927 ändpunkt för
Ostkustbanan. Sedan 1721 har H. undgått
större eldsvådor, som gjort en del andra
norrländska städer till helt nya städer. Stora
delar av staden ha därför bibehållit en
ålderdomlig prägel. H:s centrum är beläget kring
Stortorget, Nybro- och Trädgårdsgatorna. I
hörnet av Nybro- och Storgatorna ligger en av
H:s vackraste byggnader, rådhuset, som
uppfördes 1785—91 som lokal för domkapitlet,
gymnasiet och trivialskolan (den senare
inrättad 1640). Det gamla rådhuset, som låg vid n.
sidan av Stortorget, där Sundsvalls enskilda
bank nu ligger, har flyttats till friluftsmuseet
på Murberget n. om Bondsjöstaden.
Domkyrkan invigdes 1846 och är byggd i Karl
Jo-hans-stil med grekisk tempelfasad i v. och ett
kupoltorn med lanternin i ö. ö. om
domkyrkan ligger Stadsträdgården med statyer av F.
M. Franzén (av Milles) och E. Sehlstedt (av
G. Almgren). H. har högre allmänt lärov.,
ele-mentarlärov. för flickor,
folkskollärarsemina-rium, småskoleseminarium (de båda sistn.
komma att sammanslås till ett små- och
folk-skollärarinneseminarium), tekniskt lärov.,
teknisk skogs- och sågverksskola,
navigationsskola, dövstumskola och diakonissanstalt;
lasarett, hospital, vanföreanstalt för Norrland
(i f.d. Kustart :s kaserner) samt centralfängelse.
I H. utgivas 2 tidn.: ”H.-posten” och
”Västernorrlands allehanda”. 1930 funnos i H. 27
industriella anläggningar med tillsammans 647
arbetare. Bland industrierna märkas
Hernö-sands verkstads och varvs a.-b., Sv.
tobaks-monopolets fabrik, H. fanérfabrik och Hernö
bryggeri. Hamnen är väl skyddad av Härnön
vid Bottenhavet, har 1,905 m. kajer med 2,7—
7,9 m. vattendjup. — H.-kanalen mellan
Härnön och Mellanholmen förbinder S. sundet med
Nattviken och N. sundet men är endast o. 3
m. djup. 1930 ankommo och avgingo 7,093
fartyg om 762,908 nettoton i inrikes fart, 261
om 260,734 ton i utrikesfart. Taxeringsvärde
å fastighetsskattepliktig jordbruksfastighet
1,520,800 kr., å annan fastighet 30,271,000 kr.;
till kommunal inkomstskatt taxerad inkomst:
sv. a.-b. m.fl. 1,200,970 kr., andra
skattskyldiga 13,539,950 kr. (1931). — Litt: L.
Nordström, ”Norrlands Athén” (i ”Sv. turistför:s
årsskrift”, 1920); G. Kallstenius, ”Blad ur H:s
historia” (1919); G. Bucht, ”H. i forna dagar”
(1923). J.C.
Härnösands distrikt, adress Härnösand, del
av Domänverkets lokalförvaltning med en
överjägmästare som chef, omfattar delar av
Västerbottens läns lappmark och Västernorrlands län.
Till H.d. höra: Malgomajs, Dorotea, Volgsjö,
V. och ö, Äsele, Fredrika, Tåsjö, Anundsjö,
Örnsköldsvik, Sollefteå och Härnö revir. Areal
(1929): statsskogar 843,984 har, varav 373,301
har produktiv mark; övriga allmänna skogar
109,694 resp. 77,673 har; enskildas skogar
under inskränkt disposition 782,781, resp. 505,549
har. 1929 års avverkning å statsskogar 502,673
kbm. E.S.-P.
— 717 —
— 718 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
