HÄRNÖSANDS DISTRIKT socknar av Västernorrlands län. Areal (1929): statsskogar 13,013 har, varav 9,564 har produktiv mark; övriga allmänna skogar 5,736, resp. 4,458 har; enskildas skogar under inskränkt disposition 4,450, resp. 3,668 har. 1929 års avverkning å statsskogar 18,601 kbm. Reviret är delat i 4 bevakningstrakter. E.S.-P. Härnösand, stapel-, residens- och stiftsstad i Ångermanland, Västernorrlands län, strax s. om s. inloppet till Ångermanälvens mynningsvik. H. omfattar hela Härnön (39,30 kvkm.), på vars n.v. hörn större delen av staden ligger, den lilla Mellanholmen samt de på fastlandet liggande stadsdelarna Gådeåstaden (inkorporerad 1891), Kronholmen och Bondsjö-staden (inkorporerad 1922); 44,30 kvkm. (land); 11,769 inv. (1932). Härnön torde mycket tidigt ha varit en viktig handelsplats; vid kors-mässan (u/9) hölls där marknad. Som ett led i Vasakonungarnas kamp mot handeln på landsbygden (jfr Hudiksvall) påbjöd Johan III 1585, att landsköpmän och hantverkare i Ångermanland skulle flytta till Härnön och där anlägga en stad invid den gamla marknadsplatsen. H. hade i början ganska stora handelsprivilegier, men dessa minskades ganska snart genom det s.k. bottniska handelstvånget. I slutet på 1600-talet torde H. ha varit föga mer än ett fiskläge. 1710 och 1714 härjades staden av svåra eldsvådor, och 28/s 1721 plundrades och brändes den på 2 små hus när av ryssarna. När det bottniska handelstvånget upphävdes fr.o.m. 1766 och särsk. sedan H. 1812 erhållit full stapelrätt, randades bättre tider för staden. 1647 blev H. säte för en superintendent och 1772 biskopssäte. 1646—54 och efter 1778 har H. varit residensstad i Västernorrlands län. 1650 inrättades i H. ett gymnasium, som under 2 årh. var det enda inom stiftet. Att staden sålunda blev ett centrum för kyrka och bildningsväsen i Norrland, har i hög grad satt sin prägel på dess utveckling. Under 1800-talet har H. varit underkastat en jämn utveckling; 1805 uppgick inv.-antalet till 1,842, 1850 till 2,738, 1880 till 5,370 och 1900 till 7,890. När den norrländska trävaruindustrien vid 1800-talets mitt uppblomstrade, kunde H. ej i samma grad som t.ex. Sundsvall draga fördel därav på gr. av sitt läge i förhållande till Ångermanälven. Först 1893 fick H. järnvägsförbindelse med N. stambanan och är sedan 1927 ändpunkt för Ostkustbanan. Sedan 1721 har H. undgått större eldsvådor, som gjort en del andra norrländska städer till helt nya städer. Stora delar av staden ha därför bibehållit en ålderdomlig prägel. H:s centrum är beläget kring Stortorget, Nybro- och Trädgårdsgatorna. I hörnet av Nybro- och Storgatorna ligger en av H:s vackraste byggnader, rådhuset, som uppfördes 1785—91 som lokal för domkapitlet, gymnasiet och trivialskolan (den senare inrättad 1640). Det gamla rådhuset, som låg vid n. sidan av Stortorget, där Sundsvalls enskilda bank nu ligger, har flyttats till friluftsmuseet på Murberget n. om Bondsjöstaden. Domkyrkan invigdes 1846 och är byggd i Karl Jo-hans-stil med grekisk tempelfasad i v. och ett kupoltorn med lanternin i ö. ö. om domkyrkan ligger Stadsträdgården med statyer av F. M. Franzén (av Milles) och E. Sehlstedt (av G. Almgren). H. har högre allmänt lärov., ele-mentarlärov. för flickor, folkskollärarsemina-rium, småskoleseminarium (de båda sistn. komma att sammanslås till ett små- och folk-skollärarinneseminarium), tekniskt lärov., teknisk skogs- och sågverksskola, navigationsskola, dövstumskola och diakonissanstalt; lasarett, hospital, vanföreanstalt för Norrland (i f.d. Kustart :s kaserner) samt centralfängelse. I H. utgivas 2 tidn.: ”H.-posten” och ”Västernorrlands allehanda”. 1930 funnos i H. 27 industriella anläggningar med tillsammans 647 arbetare. Bland industrierna märkas Hernö-sands verkstads och varvs a.-b., Sv. tobaks-monopolets fabrik, H. fanérfabrik och Hernö bryggeri. Hamnen är väl skyddad av Härnön vid Bottenhavet, har 1,905 m. kajer med 2,7— 7,9 m. vattendjup. — H.-kanalen mellan Härnön och Mellanholmen förbinder S. sundet med Nattviken och N. sundet men är endast o. 3 m. djup. 1930 ankommo och avgingo 7,093 fartyg om 762,908 nettoton i inrikes fart, 261 om 260,734 ton i utrikesfart. Taxeringsvärde å fastighetsskattepliktig jordbruksfastighet 1,520,800 kr., å annan fastighet 30,271,000 kr.; till kommunal inkomstskatt taxerad inkomst: sv. a.-b. m.fl. 1,200,970 kr., andra skattskyldiga 13,539,950 kr. (1931). — Litt: L. Nordström, ”Norrlands Athén” (i ”Sv. turistför:s årsskrift”, 1920); G. Kallstenius, ”Blad ur H:s historia” (1919); G. Bucht, ”H. i forna dagar” (1923). J.C. Härnösands distrikt, adress Härnösand, del av Domänverkets lokalförvaltning med en överjägmästare som chef, omfattar delar av Västerbottens läns lappmark och Västernorrlands län. Till H.d. höra: Malgomajs, Dorotea, Volgsjö, V. och ö, Äsele, Fredrika, Tåsjö, Anundsjö, Örnsköldsvik, Sollefteå och Härnö revir. Areal (1929): statsskogar 843,984 har, varav 373,301 har produktiv mark; övriga allmänna skogar 109,694 resp. 77,673 har; enskildas skogar under inskränkt disposition 782,781, resp. 505,549 har. 1929 års avverkning å statsskogar 502,673 kbm. E.S.-P. — 717 — — 718 —