HÄRNÖSANDS DOMPROSTERI Härnösands domprosteri, Härnösands stift, omfattar 4 pastorat: Härnösand; Säbrå; Stig-Mö och Viksjö; Häggdånger; 20,631 inv. (1932). S. Härnösand—Sollefteå järnväg löper längs Ängermanälvens v. strand, äges av Härnösand— Sollefteå järnvägs-a.-b., har 1,435 m. spårvidd och 102 km. längd. Järnvägen är i Sollefteå förenad med statsbanenätet och i Härnösand med Ostkustbanan samt berör Nylands lastage-plats och de stora sågverken vid Ångermanälven. Fr.E. Härnösands-posten, konservativ morgontidn., utg. i Härnösand, grundad i maj 1842 av Ingiald Ritzén, daglig sedan 1894. Red. är sedan 1927 Arvid Bjerking (f. 23/s 1887). H.E. Härnösands stift, bildat 1647, omfattar sedan 1905 Västernorrlands och Jämtlands län; 77,419,09 kvkm.; 414,711 inv. (1932). H. består av 13 kontrakt: Domprosteriet; Ådalens; Ramsele; Sollefteå; Nätra; Örnsköldsviks; Sundsvalls; Ljunga; Ströms; Östersunds; Ragunda; Härjedalens; Undersåkers; 90 pastorat, 129 lands- (därav 4 s. k. lappförsamlingar), 4 stads-samt 1 gemensam lands- och stadsförsamling. I H. ingick före 1904 även Västerbottens och Norrbottens län, d.v.s. nuv. Luleå stift. S. Härold (från mlty. herolt, av fra. heralt, ytterst av germ. harja-walSa med grundbety- Rikshärold. 1800-talets början. Bild i Liv-rustkammaren. Häroldskåpa av blå sammet med broderat riks-vapen, från 1600-talets förra hälft. Livrustkam-maren. delsen ”härbehärskare” och etymologiskt = Harald). H. förekom redan hos grekerna som utropare och överbringare av budskap om krig och fred. I mytologien var Hermes gudarnas h. och utstyrd med attribut som sådan. Största betydelsen fick h. under riddarväsen-det, särsk. i Frankrike under Filip August. Varje provins hade sin vapenkonung, roi d’armes, under vilken h. stodo, och dessa hade i sin tur under sig medhjälpare, pour-suivonts-, endast män av adlig börd antogos till h.; deras uppdrag var att känna alla adliga släkters märken och genealogier; de voro domare i deras tvister och granskade vid torneringar deras sköldemärken. Härav utvecklade sig den vetenskap, som kallas heraldik (se d.o.). I England upprätthålles ännu det 1360 bildade h.-kollegiet. Under nyare tiden blev h:s uppgift mera att vara ceremonimästare och utropare av krigsförklaringar etc. De hade h.-dräkt med riksvapnet på bröst och rygg och förde en kort h.-stav. I Sverige in- och avblåstes ståndsriksdagarna av h. Vid de kungl. sv. riddarord-narna äro förutom rikshärolden, som är ordensofficiant vid K.m:t orden, två h. anställda. Riks-h. bär ännu vid riksdagens öppnande rikshäroldsstaven jämte ett bandolär; honom tillkommer att ombesörja serafimerring-ning samt upphängande av serafimerriddarnas vapen i Riddarholmskyrkan. G.W.F Härordning kallas sammanfattningen av de lagar och bestämmelser, enl. vilka en stats lant-militära försvar är organiserat. I flera stater är h. grundad på en försvarslag (kaderlag o.s.v.), som angiver försvarets ändamål och omfattning. I Sverige utformas h. av värnpliktslagen och de av statsmakterna fastställda — 719 — — 720 —