Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästkastanjväxter - Hästkraft (hkr., H.K.) - Hästlatituderna (hästbredderna) - Hästmyra - Hästpremiering - Hästräfsor - Hästsko - Hästskobåge - Hästskomagnet - Hästskonäsor - Hästskötsel - Hästsläktet - Hästsport - Hästspringråtta - Häststjärna - Häststyng - Hästsvansen - Hästuppfödning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄSTUPPFÖDNING
med motsatta, 3—9 fingrade blad, i klaselika
knippen ordnade, snett symmetriska blommor,
1—3-rummig, med läderartad vägg försedd
kapsel och stora, runda, av läderartat skal
omgivna frön, vilka sakna frövita. H. omfattar
endast 2 släkten: Æ’sculus (se H ä s t
ka-s t a n j) och Bi’llia. A.V-e.
Hästkraft, förk. hkr. el. H.K., inom tekniken
bruklig enhet för effekt (se d.o.), definierad
som ett arbete av 75 kgm. pr sek. 1 h. är 736
watt el. 736.107 erg pr sek. — Vid en maskin
menar man med indikerad effekt och
indikerade h. hela det antal h., som maskinens
kolv enl. indikatordiagrammet beräknas
utveckla. Med effektiva h. menar man det
antal h., man verkligen kan uttaga i form av
nyttigt arbete från maskinens axel och som
kan mätas med en bromsdynamometer, t.ex.
Pronys broms. Förhållandet mellan antalet
eff. h. och ind. h. kallas maskinens mekaniska
verkningsgrad och uttryckes vanl. i procent.
Vid väl konstruerade stora ångmaskiner
håller den sig vid ung. 90 °/o. — Om engelsk h. se
Hors e-p o w e r. A.B.L.
Hästlatitu’derna (hästbredderna),
kallas latituderna omkr. vändkretsarna. Där
härska ofta relativt högt lufttryck och
vindstilla. Trakten utgör ett meteorologiskt
gränsområde mellan de tempererade trakternas
västvindar och tropikernas passadvindar.
Namnet härrör därav att segelfartyg med
hästlaster från Europa till Västindien, som inkommo
i dessa trakter, stundom blevo liggande i
vindstilla så länge, att hästarna dogo. — Jfr E
k-va t orialka Imer n a. H.K-r.
Hästmyra, se Myror.
Hästpremie’ring, se H ä s t a v e 1.
Hästräfsor, redskap för hopsamling av hö
el. gräs samt vid sädesskörden spillda strån.
Äldst är släpräfsan, som består av en t.ex.
3 m. lång bom, försedd med 4 å 5 st. raka, c:a
60 cm. långa pinnar pr m. samt en
bakåt-upp-åtriktad kraftig handspak. Den dragés av en
häst och användes numera huvudsaki. för hop-
Hästräfsa.
dragning av hösträngar vid stacksättning samt
för direkt skörd (genom uppdragning) av
ärter. Ä vanliga h. är bommen, på vilken
de i halvcirkel böjda fjädrande stålpinnarna
äro fästade, monterad på 2 stora hjul. De äro
numera vanl. självavläggande; körsvennen
endast intrampar en spärrhake mot hjulnavet,
och pinnarna upplyftas. Hj.P.
Hästsko, se Hovbeslag.
Hästskobåge, byggn., se Båge.
Hästskomagne’t, magnetstav, böjd i form av
ett U el. en hästsko. De båda magnetpolerna
komma därigenom på ringa avstånd från
varandra, fältet blir starkare och, åtm. i de inre
delarna, något så när homogent. A.B.L
Hästskonäsor, en fam. fladdermöss (se d.o.).
Hästskötsel, se Hästuppfödning.
Hästsläktet, E’quus, av fam. hästdjur (se
d.o.) omfattar hästar (h. i inskränkt mening)
samt undersläktena åsnor och s e b r o r (se
d.o.).
Hästsport. De olika grenarna av h. äro:
kapp- och travlöpningar, voltige,
jaktridning och p o 1 o s p e 1 samt p r i
s-ridning, fälttävlan och
hoppning. Sedan de 3 sistn. grenarna 1912
infördes vid olympiska spelen, har intresset för
desamma i alla länder stegrats år från år.
Sverige var främsta nationen vid olympiska
spelen i h. 1912, 1920 och 1924, tredje 1928 och
fjärde 1932. Den moderna h. hade i antiken
sin motsvarighet i kappkörningar med hästar
samt i medeltiden av tornerspelen. S.C-r.
Hästspringråtta, se Springråtta.
Häststjärna, huvudbetäckningen på ett
hästharnesk (se d.o.), var ofta dekorativt
utsmyckad och i pannan försedd med krigarens
vapenbild el. en spjutliknande spets. G.W.F.
Häststyng, se Styngflugor.
Hästsvansen, anat., se Cauda equina.
Hästuppfödning. Ett positivt resultat av h
förutsätter tillgång till naturliga, torra
betesmarker, gott dricksvatten samt sunda och
rymliga stallar med tillhörande rastgårdar.
Avels-materialet bör vara av den ras och typ, som
är för orten mest passande. Vid val av
avels-djur bör man av såväl hingst som sto kräva
så lång känd likartad härstamning som
möjligt, minst 4—6 generationer, då detta är den
säkraste garantin för de önskvärda
egenskapernas säkra förärvning (se
Husdjurs-avel). Vidare fordras en så korrekt exteriör
som möjligt, varvid särsk. vikt bör läggas vid
bröstdjup, lågbenthet, riktiga benställningar,
kraftiga ledgångar och goda rörelser. Ett
fromt och fogligt temperament är en värdefull
egenskap hos ett avelsdjur och nedärves också
Olika avelsmetoder givas, inavel, r e n a v e 1
— 745 —
746 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
