HÄSTUPPFÖDNING med motsatta, 3—9 fingrade blad, i klaselika knippen ordnade, snett symmetriska blommor, 1—3-rummig, med läderartad vägg försedd kapsel och stora, runda, av läderartat skal omgivna frön, vilka sakna frövita. H. omfattar endast 2 släkten: Æ'sculus (se H ä s t ka-s t a n j) och Bi'llia. A.V-e. Hästkraft, förk. hkr. el. H.K., inom tekniken bruklig enhet för effekt (se d.o.), definierad som ett arbete av 75 kgm. pr sek. 1 h. är 736 watt el. 736.107 erg pr sek. — Vid en maskin menar man med indikerad effekt och indikerade h. hela det antal h., som maskinens kolv enl. indikatordiagrammet beräknas utveckla. Med effektiva h. menar man det antal h., man verkligen kan uttaga i form av nyttigt arbete från maskinens axel och som kan mätas med en bromsdynamometer, t.ex. Pronys broms. Förhållandet mellan antalet eff. h. och ind. h. kallas maskinens mekaniska verkningsgrad och uttryckes vanl. i procent. Vid väl konstruerade stora ångmaskiner håller den sig vid ung. 90 °/o. — Om engelsk h. se Hors e-p o w e r. A.B.L. Hästlatitu'derna (hästbredderna), kallas latituderna omkr. vändkretsarna. Där härska ofta relativt högt lufttryck och vindstilla. Trakten utgör ett meteorologiskt gränsområde mellan de tempererade trakternas västvindar och tropikernas passadvindar. Namnet härrör därav att segelfartyg med hästlaster från Europa till Västindien, som inkommo i dessa trakter, stundom blevo liggande i vindstilla så länge, att hästarna dogo. — Jfr E k-va t orialka Imer n a. H.K-r. Hästmyra, se Myror. Hästpremie'ring, se H ä s t a v e 1. Hästräfsor, redskap för hopsamling av hö el. gräs samt vid sädesskörden spillda strån. Äldst är släpräfsan, som består av en t.ex. 3 m. lång bom, försedd med 4 å 5 st. raka, c:a 60 cm. långa pinnar pr m. samt en bakåt-upp-åtriktad kraftig handspak. Den dragés av en häst och användes numera huvudsaki. för hop- Hästräfsa. dragning av hösträngar vid stacksättning samt för direkt skörd (genom uppdragning) av ärter. Ä vanliga h. är bommen, på vilken de i halvcirkel böjda fjädrande stålpinnarna äro fästade, monterad på 2 stora hjul. De äro numera vanl. självavläggande; körsvennen endast intrampar en spärrhake mot hjulnavet, och pinnarna upplyftas. Hj.P. Hästsko, se Hovbeslag. Hästskobåge, byggn., se Båge. Hästskomagne't, magnetstav, böjd i form av ett U el. en hästsko. De båda magnetpolerna komma därigenom på ringa avstånd från varandra, fältet blir starkare och, åtm. i de inre delarna, något så när homogent. A.B.L Hästskonäsor, en fam. fladdermöss (se d.o.). Hästskötsel, se Hästuppfödning. Hästsläktet, E'quus, av fam. hästdjur (se d.o.) omfattar hästar (h. i inskränkt mening) samt undersläktena åsnor och s e b r o r (se d.o.). Hästsport. De olika grenarna av h. äro: kapp- och travlöpningar, voltige, jaktridning och p o 1 o s p e 1 samt p r i s-ridning, fälttävlan och hoppning. Sedan de 3 sistn. grenarna 1912 infördes vid olympiska spelen, har intresset för desamma i alla länder stegrats år från år. Sverige var främsta nationen vid olympiska spelen i h. 1912, 1920 och 1924, tredje 1928 och fjärde 1932. Den moderna h. hade i antiken sin motsvarighet i kappkörningar med hästar samt i medeltiden av tornerspelen. S.C-r. Hästspringråtta, se Springråtta. Häststjärna, huvudbetäckningen på ett hästharnesk (se d.o.), var ofta dekorativt utsmyckad och i pannan försedd med krigarens vapenbild el. en spjutliknande spets. G.W.F. Häststyng, se Styngflugor. Hästsvansen, anat., se Cauda equina. Hästuppfödning. Ett positivt resultat av h förutsätter tillgång till naturliga, torra betesmarker, gott dricksvatten samt sunda och rymliga stallar med tillhörande rastgårdar. Avels-materialet bör vara av den ras och typ, som är för orten mest passande. Vid val av avels-djur bör man av såväl hingst som sto kräva så lång känd likartad härstamning som möjligt, minst 4—6 generationer, då detta är den säkraste garantin för de önskvärda egenskapernas säkra förärvning (se Husdjurs-avel). Vidare fordras en så korrekt exteriör som möjligt, varvid särsk. vikt bör läggas vid bröstdjup, lågbenthet, riktiga benställningar, kraftiga ledgångar och goda rörelser. Ett fromt och fogligt temperament är en värdefull egenskap hos ett avelsdjur och nedärves också Olika avelsmetoder givas, inavel, r e n a v e 1 — 745 — 746 —