HÖCKERT avrundade ändar, förekommer ofta i långa, trådlika kedjor och bildar tjockväggiga, ellip-soidiska sporer, en i var cell, vilka äro i hög grad resistenta och uthärda åtm. 1 tim:s kokning. Den är utpräglat aèrob och smälter gelatin. Jfr Bakterier. O.Gz. Höbuk, benämning på de större husdjurens buk, då dennas sidoväggar äro mer än normalt utbuktade på gr. av utfodring med skrymmande fodermedel. H.Fqt. Höchst [hozst], stad i Preussen, vid Main, sedan 1928 inkorporerad med Frankfurt a.M. (se kartan vid d.o.); 31,439 inv. (1925). Betydande industriort; I. G. Farbenindustrie Aktiengesellschaft har här stora fabriker, som sysselsätta c:a 8,000 arbetare. F.Ss. Vid H. blev furst Kristian av Halberstadt vid sitt försök att övergå floden 20/b (n.st.) 1622 slagen av Tilly och Cordoba med ligis-tiska och spanska trupper. Ung. Vs av Kristians här stupade el. skingrades, med resten lyckades han förena sig med Mansfeld. P.S. Höchstädt [hö^ftät], stad och slott i Bayern på Donaus vänstra strand, skådeplats för två slag under spanska tronföljdskriget. I det första, 20/fl 1703, ledo de kejserliga ett svårt nederlag mot den fransk-bajerska hären, i det andra, 13/s 1704, vunno Eugen av Savojen och Marlborough med 52,000 man en avgörande seger över de 56,000 man starka bajrarna och fransmännen under kurfurst Max Emanuel och Tallard. Detta var fransmännens första stora nederlag på årtionden och betecknar en vändpunkt i kriget. Engelsmännen ha uppkallat slaget efter byn Blindheim (eng. Blenheim). P.S. Höckert, Johan Fredrik, målare (1826 —66), sporrades i sitt intresse för konsten av J. C. Boklund, arbetade vid Konstakad. 1844— 45, företog med Boklund en resa till München, där han gjorde bekantskap med det moderna historiska måleriet och utförde sin första stora komposition, ”Drottning Kristina bortskickar rådet”; samtidigt studerade han äldre och nyare genremåleri och utförde t.ex. ”Två banditer som dela rovet”. Sommaren 1850 gjorde H. en resa till Lappland, vars pittoreska motiv Myrslåtter i Småland. Det slagna gräset vändes med räfsa för torkning. tilltalade honom. Följ, år for han till Paris, där han först sysselsatte sig med en större historiebild, ”Drottning Kristina och Monal-deschi” (Göteborgs museum), som visar påverkan av Delaroches beräknande maner; den utställdes på Salongen 1853 och inbragte H. hans första offentliga framgång. Så framtogos studierna från Lappland, och flera stora dukar med sådana ämnen sågo dagen, av vilka särsk. ”Gudstjänst i Löv-mocks fjällkapell” väckte stor uppmärksamhet på världsutst. 1855 och förskaffade H. guldmedalj (tavlan sedan inköpt av franska staten och nu deponerad i museet i Lille). Denna tavla intar en viktig plats i sv. konsthistoria genom sitt koloristiska anslag och sin ljusdunkelbehandling, vari påverkan röjs indirekt och direkt av Rembrandt. En liknande stil har H. i ”Det inre av en fiskarstuga i Lappland” (1857, Nationalmuseum). Efter hemkomsten målade H. ”Brudfärd på Hornavan” (1858, Nationalmuseum), där en ljusare färgskala i viss mån förebådar det moderna friluftsmåleriet. 1857 blev H. vice prof, vid Konstakad., ord. prof. 1864. Även under sina senare år var H. intresserad av folklivsstudiet, som han nu bedrev i Dalarne och Delsbo. Detta etnografiska intresse är utmärkande för särsk. det tyska måleriet i Düs- — 757 — — 758 —