Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höedt, Frederik - Höegh-Guldberg, O. - Höfeber (hösnuva, höastma, sommarastma) - Höffding, 1. Harald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖFFDING
teologi och framträdde som skald och
politiserande litteratör, innan han med sin debut som
Hamlet på Det kongelige Teater 1851 väckte
uppseende för sin målmedvetna frontställning
mot romantiken. Han anställdes, men striden
med teaterchefen J. L. Heiberg och hans
hustru blev skarp, och H. tvangs 1855 att avgå.
Han ledde 1855—56 jämte M. Wiehe
Hov-teatret. Då Heibergs 1856 drogo sig tillbaka,
återvände H. och Wiehe i triumf till Det
kongelige Teater, och H. fick som regissör tillfälle
att nedlägga ett fruktbärande arbete i
realismens tecken. Efter en tillfällig
demonstration av fru Heibergs beundrare drog sig H.
1857 tillbaka som skådespelare men kvarstod
som regissör till 1864 samt som lärare vid
■elevskolan till 1874. Han verkade sedan till
1879 som regissör vid Folketeatret. — Litt.;
R. Neiiendam, ”M. Wiehe och F.H.” (1920).
G.K-g.
Höegh-Guldberg [hög-], O., dansk politiker,
se Guldberg.
Höfeber (hösnuva, höastma, so
m-marastma), sjukdom, bestående av akuta
katarrala symtom från de övre luftvägarna,
vilken hos därför disponerade individer utlöses
genom inandande av pollenkornen från vissa
J. Fr. Höckert: Ur Brita Hansdotter. 1858.
Privat ägo, Göteborg.
gräsarter. H. uppträder i överensstämmelse
härmed ss. en utpräglad säsongsjukdom, vid
tiden för gräsens blomning. Dess
pato-fysio-logiska underlag utgöres av en intensiv
ansvällning av och sekretion från slemhinnan i
de övre luftvägarna, särsk. nässlemhinnan. H.
yttrar sig kliniskt ss. vanlig snuva, förenad med
bindhinneinflammation samt torrhet och
host-retning från svalg och luftrör, vilket senare
kan stegras till verkliga astmatiska anfall.
Allmäntillståndet är påverkat,
sjukdomskäns-lan betydlig, arbetsförmågan är höggradigt
nedsatt. H. är att hänföra till de s.k.
allergiska tillstånden (se Allergi), sålunda nära
besläktad med astma och med nässelfeber, i
förening med dessa ej sällan familjärt
uppträdande. Behandlingen är huvudsaki.
profy-laktisk: för h. disponerade individer böra
sålunda vid tiden för gräsblomningen söka
uppehålla sig i gräsfria trakter, ss. klippiga
skär-gårdspartier o.d. Redan utbruten h. botas bäst
på samma sätt genom förändring av
vistelseort; medikamentellt rekommenderas olika
kalciumpreparat; på senare tid ha vissa resultat
även vunnits genom vaccinbehandling. A.-U.
Höffding. 1) Harald H., dansk filosof
(1843—1931), f. i Köpenhamn i ett välbärgat
köpmanshem, blev
student 1861 och
teol. kand. 1865 men
hade redan då —
efter starka religiösa
brytningar, särsk.
föranledda av studiet
av S. Kierkegaard
— övergivit sin
ursprungliga plan att
bli präst och såg allt
klarare filosofien
som sitt framtida
arbetsfält. 1870 blev H.
fil. d:r (”Den antike Opfattelse af Menneskets
Vilje”), 1880 anställd vid Köpenhamns univ.
som docent, 1883 som prof., på vilken plats
han verkade till 1915. Sitt eg. förf.-skap
inledde H. med ”Psykologi i Omrids paa
Grundlag af Erfaring” (1882), vars
grundsynpunkt är uppfattningen av medvetenhetslivet
som en ”syntes” el. sammanfattande
verksamhet. Ett rikt erfarenhetsstoff är hämtat såväl
från det normala själslivets fakta som från
psykopatologien och utökat med noggrant
valda exempel ur skönlitteraturen. 1887 utkom
H:s ”Ethik”, som till grund lägger
”välfärds-principen”, d.v.s. grundsatsen, att de
mänskliga handlingarna skola leda till ”så stor
välfärd och framgång för så många medvetna
väsen som möjligt”, och i enskildheter
tilläm
— 761 —
— 762 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
