Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höffding, 1. Harald - Höffding, 2. Finn - Höfjärilar - Höfle, Anton - Höfler, Alois - Höft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖFJÄRILAR
par den på de viktigaste livsförhållandena.
Därefter ägnade sig H. särsk. åt
filosofihistoriska studier, utgav monografier om S.
Kierke-gaard (1892) och Kant (1893) och slutl. det
stora verket ”Den nyere Filosofis Historie” (2
bd, 1894—95), där han mot bakgrund av den
allmänna bildningshistorien och särsk.
erfa-renhetsvetenskapens utveckling fylligt, klart
och objektivt har framställt de filosofiska
problemens historia från renässansens slut till
o. 1880. Den med hans eget förf.-skap
samtidiga filosofien skildrade han senare i
”Möderne Filosofer” (1904); av hans talrika andra
större och mindre arbeten inom filosofiens
historia kunna ytterligare nämnas ”Danske
Filosofer” (1909) och de två Platon-avh. (1920,
1924). Efter det stora historieverket ägnade
sig H. företrädesvis åt religionsfilosofiska och
särsk. religionspsykologiska undersökningar
och fördes därigenom fram till den i hans
”Religionsfilosofi” (1901) centrala hypotes, som
bestämmer den innersta tendensen och bärande
kraften i all religion som ”en tro på värdenas
bestånd ut över erfarenhetens gränser”. H:s
personliga livsinställning, som till sin tendens
närmast kan karakteriseras som en gentemot
livets ljusa och mörka, komiska och tragiska
sidor hävdad stämning av försonande humor
(se d.o.), kommer fylligast och renast till ut
tryck i ”Den store Humor” (1916).
Medelpunkten i H:s senaste produktion blev
kunskapsteorien, sammanfattande framställd i
huvudarbetet ”Den menneskelige Tanke, dens
Former og dens Opgaver” (1910), vilket
efterföljdes av en rad specialundersökningar,
däribland det ”filosofiska testamentet”:
”Erken-delsestheori og Livsopfattelse” (1925), och de
av den nyaste fysiken föranledda
”Bemærk-ninger om Erkendelsestheoriens nuværende
Stilling” (1930). — För detta i sällsynt grad
verksamma och vittspännande tänkar- och
forskarliv, som blivit föremål för såväl hans
hemlands som den vidare kulturvärldens be
undran och vördnad, har H. själv intressant
och lärorikt redogjort i sina ”Erindringer”
(1928). — Litt.: E. Rindom, ”Samtaler med H.
H.” (1918); A. Nyman, ”Nutidstänkande” (1927);
A. Herrlin, ”H. H:s filosofi såsom enhetlig
tankebyggnad” (i ”Ord och bild”, 1931); ”H.
H. in memoriam” (1932; med bibliogr. av K.
Sandelin). V.K-r.
2) Finn H., tonsättare och musikpedagog
(f. 1899), fick sin utbildning i Köpenhamn och
Wien, lärare i musikteori vid konservatoriet
i Köpenhamn 1932, en av de mest betydande
moderna danska tonsättarna (symfonier,
kammarmusik, sånger, 2 operor); särsk. bekant
genom sitt musikpedagogiska arbete (ordf, i
Musikpædagogisk Förening från 1929) icke
minst på den folkliga musikundervisningens
område; i detta syfte har han skrivit en del
musik för amatörbruk och utg.
skolsång-böcker. E.A.
Höfjärilar, Eu’rymus (Co’lias),
dagfjärilsläkte av fam. Pieri’didæ med 5 svenska, vita,
gula el. gulröda arter, av vilka 2 tillhöra
fjällen och 2 s. arter tillfälligt visa sig i s. Sverige,
över hela landet flyger på myrar E. palæ’no,
svavelgula h., vars vingar, som ha en
spännvidd av 45—50 mm., äro hos hannen gula, hos
honan vita, hos båda med svart kantband och
röda vingfransar. Larven lever på odon. E.W-n.
Höfle, Anton, tysk politiker (1882—1925),
1914—19 direktör i de tyska teknikernas
organisation, 1920—23 i riksorganisationen för
tjänstemannasammanslutningarna, 1923—25
rikspostminister och minister för de
ockuperade områdena, sedan 1920 led. av tyska riks
dagen. H. trädde 1925 tillbaka på gr. av
inblandning i Barmataffären (se d.o.). Th.
Höfler, A 1 o i s, österrikisk filosof och
psykolog (1853—1922), har inlagt förtjänster om
skolväsendet i
Österrike, sina sista år
ord. prof, i filosofi
i Wien. H. stod
hu-vudsakl. under A.
Meinongs inflytande
och utbildade i
samma riktning som
denne F. Brentanos
psykologi, så
framförallt i sin
”Psycho-logie” (1897; ny uppl.
av A. Wenzl, 1,
1930) och i sin
om
fångsrika ”Logik” (1890; 4 Aufl. 1922). Av
H:s övriga skrifter märkas ”Zur
gegenwär-tigen Naturphilosophie” (1904) och ”Drei
Vor-träge zur Mittelschulreform” (1908). E.v.A.
Höft (lat. coxa), övergångspartiet mellan
bålen och nedre extremiteten. H:s skelettstomme
utgöres å ena sidan av h.-benet (se Bäcken),
å andra sidan av lårbenet, vars huvud ledar
mot h.-benets panna i h.-leden. Denna är en
kulled, vars kapsel förstärkes av kraftiga
liga-ment, däribland människokroppens kraftigaste,
som på h.-ledens framsida bildar en motkrafi
mot bålens bakom h.-ledsaxeln fallande
tyngd-linje. H.-ledskapseln omsluter på framsidan
hela, men på baksidan endast inre hälften av
lårbenshalsen. Brott på denna, hos äldre
personer synnerligen vanliga (halka, fall på
sidan), komma sålunda, om de träffa inre
hälften, att i sin helhet vara belägna inuti
ledkapseln och läka nästan aldrig, medan de ha
— 763 —
— 764 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
