Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högström-Löfberg, Elisabeth - Högsvenska - Högsäte - Högsäter - Högtalare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖGSVENSKA
novellsaml. ”Det rätta ansiktet o.a. noveller”
(1927), ”Studentkamrater” (1928) och
”Söndagsbarnet” (1932) samt romanerna ”Thomas
Lyckhammars döttrar” (1929), ”Två slags
kärlek” (1930), ”Den hårda rutan” (s.å.) och ”Se
men inte röra” (1932). B.Lz.
Högsvenska, stundom om det sv. s.k.
riksspråket i motsats till dial. el. finländsk svenska.
Se Svenska språket.
Högsäte (isl. gndvegi, från Olof Kyrres tid:
hasæti), de förnämsta platserna i fornnordiska
boningshus. Mitt på bänken utmed den n.
långväggen hade husfadern sitt h. Därnäst i rang
stod det mitt emot på s. långväggen anbragta
h., där den förnämste gästen fick sitta.
Framför vart och ett av h. stodo två h.-stolpar (isl.
pndvegissülur), prydda med utskurna bilder av
bl.a. gudar, under vilkas hägn man ställt sig.
Det var dylika, som heliga betraktade stolpar,
som vid utflyttningen till Island medtogos och
kastades i havet, när man närmade sig målet;
där de strandade, slog man ned sina bopålar.
Efter hand flyttades i kungssalen h. från
långbänken till gavelbänken, i Norge tidigast under
senare hälften av 1000-talet, och detta nruk
spridde sig sedermera till övriga boningar o.a
nordiska länder. E.H.
Högsäter, s:n i s.v. Dalsland, Valbo kontrakt,
Älvsborgs län, v.s.v. om Mellerud; 120,12 kvkm.,
därav 115,os land; 1,879 inv. (1932; 16 inv. pr
kvkm.); 28,16 kvkm. åker (1927; 24,s °/o av
landarealen), 49,16 kvkm. skogsmark. — Pastorat:
H., Järbo, Rännelanda, Lerdal och Råggärd, V.
Dals kontrakt, Karlstads stift. J.C.
Högtalare, apparat avsedd för att omvandla
elektrisk energi i akustisk energi av sådan
styrka, att ljudet (tal, sång, musik) göres
hörbart för ett större el. mindre auditorium. De
första h. konstruerades av W. v. Siemens och
Th. A. Edison (1879). Fullkomnandet av h.
har gått hand i hand med grammofon-, radio-
Fig. 1. Elektromagnetiskt högtalarsystem
(schematisk bild). M permanent magnet med
polskor (N, N, S, S), K konisk membran, T
tolströmspolé, O vridningscentrum.
och tonfilmteknikens utveckling. Man kan
numera särskilja 3 huvudtyper av h.: den
elektromagnetiska, den elektrodynamiska och den
elektrostatiska h. Den
elektromagnetiska h. är i princip den vanliga
hörtelefonen (se Telefon) närstående. Försöker
man, utgående från denna, konstruera h.
stöter man på svårigheter, i det att den
Ijudgi-vande membranen, som väl förmår ganska
na-turtroget återgiva de små svängningar, som vid
hörtelefonen komma i fråga, icke äger förmåga
att utan ljudförvrängning åstadkomma de
kraftiga svängningar, som måste äga rum i en h.
Membranen råkar i egensvängningar, varigenom
vissa tonfrekvenser förstärkas mera än andra,
och ljudet förlorar sin naturlighet. För att
avhjälpa dessa olägenheter konstrueras den
elektromagnetiska h. numera på följ. sätt. Ett
stavformigt järnankare befinner sig mellan po-
Fig. 2. Elektromagnetiskt högtalarsystem (utan
membran).
lerna av en vanlig permanent hästskomagnet
med spec. formade polskor. Ankaret är
omgivet av en spole, genom vilken telefonströmmen
ledes. Härigenom magnetiseras ankaret och
bringas att utföra svängningar i takt med
ljudet, som skall reproduceras. En hävstångsarm
överför dessa svängningar till en membran, som
urspr. var konstruerad ss. den vanliga
hörtelefonens membran och försedd med tratt för
akustisk förstärkning, men numera hellre gives
någon annan, oftast konisk form. Denna typ
av h. har under radioteknikens utveckling
erhållit stor utbredning och är alltjämt den mest
använda. Den har förbättrats, så att av denna
typ f.n. kunna konstrueras h., som förmå
na-turtroget återgiva ljud av frekvenser mellan
ung. 80 och 7,000 svängningar pr sek. — I
den elektrodynamiska h. är det
svängande systemet en spole, som befinner sig
i fältet av en elektromagnet med järnkärna.
Genom den rörliga spolen ledes
telefonströmmen, och på gr. av den varierande attraktionen
mellan spolen och magneten råkar spolen och
— 787 —
— 788 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
