HÖGSTRÖM-LÖFBERG Högsta marina gränsen. riktning har även inverkat den genom landisarnas avsmältning framkallade eustatiska allmänna stigningen av själva havsytan. Medan vid oceankusterna M.G:s höjdläge enbart kom att bestämmas av havsytans nivå, påverkades däremot Östersjöbäckenets vattennivå under av-smältningstiden av uppdämning dels under hela det gotiglaciala recessionsskedet, då Baltiska issjön intog s. Östersjöbäckenet och Mellansverige ända upp mot Billingen och Södertörn, dels sedermera under Ancylusskedet, då högsta M.G. i nästan hela Norrland utbildades. Blott under det mellanliggande relativt korta tidsskedet, Yoldia-skedet, rådde öppen förbindelse med världshavet, då en i eg. mening högsta marin gräns kunde utbildas. Denna benämning har därför i senare tid börjat utbytas mot en mer neutral, t.ex. högsta (baltiska) strandgränsen. — M.G. äger stor natur- och kulturgeo- Av det postglaciala havet renspolad morän på Rönnåsen, v. om Ockelbo, Gästrikland, överst barrskogsbeväxt morän, vars nedre gräns, c:a 200 m. ö. h., angiver högsta nivån för havets verkningar, d. v. s. högsta marina gränsen. grafisk betydelse. Ovanför denna härska mo ränjordarter, opåverkade av vågsvall och där för relativt rika på finjord och växtnäringsämnen samt mindre steniga i markytan. Härtill komma glacifluviala, flacka rullstensfält med dithörande torra erosionsdalar, alltså i det hela en region olämplig för odling och med huvudsaki. skogsbygd. Under denna gräns ned till den nuv. havsytan utbreda sig däremot i sänkor och dalgångar leriga och sandiga havsavlagringar, genomdragna av rull-stensåsar och utgörande den eg. åkerbruksbygden. På de uppstickande, ofta karga, skogiga höjdsträckningarna har vågsvallet under landhöjningstiden bortspolat lerorna m.m., ur-svallat och anrikat moränen på block samt frisköljt berghällarna. G.Fn. Högste befälhavare. 1) H.b. för fälthären och marinstridskrafterna, se Högsta befälet. — 2) H.b. över kustflottan, till % 1931 benämning på chefen för Kustflottan (se d.o). Högstedt, Karl Henrik Mauritz, ämbetsman (f. 14/i 1872), jur. kand, i Uppsala 1895. fiskal i Göta hovrätt 1906, hovrättsråd 1910, revisionssekreterare 1911, häradshövding i He-demora domsaga 1912, vattenrättsdomare 1918, justitieråd 1921 och president i Kammarrätten sedan 1929. H. var led. och sekreterare i vattenrätts- och dikningslagskommittén från 1906, ordf, hos sakkunniga för överarbetning av vattenlagen 1915. H. har utg. ”Vattenlagen ... samt lagen om flottning” (2 uppl. 1923). E.K. Högstena, s:n i Gudhems hd, Skaraborgs län, s. om Stenstorp; 11,31 kvkm., därav 11,30 land; 214 inv. (1932; 19 inv. pr kvkm.); 5,12 kvkm. åker (1927; 45,3% av landarealen), 2,74 kvkm. skogsmark. — Pastorat: Dala, Borgunda och H., Falköpings kontrakt, Skara stift. J.C. Högström, Per, missionär (1714—84). H. anställdes 1741 av Ecklesiastikverket för Lappmarken som lappmissionär och blev 1742 kyrkoherde i Gällivare. Under vidsträckta resor förvärvade han ingående kännedom om Lappmarken och dess befolkning, vilket kom till synes i hans ryktbara, till flera språk övers. ”Be-skrifning öfver de till Sveriges krona hörande lapmarker” (1747). Huvudintresset för denne ”Lappmarkens siste missionär” var dock den prästerliga gärningen. I lappmissionen gjorde han betydande insatser, bl.a. genom sina predikningar och den på lapska utg. förklaringen till Luthers lilla katekes och sina i P. Fjell-ströms psalmbok ingående 20 lapska psalmer. H. var även verksam som naturvetenskaplig förf, och deltog flitigt i politiken. G.W.L. Högström-Löfberg, Anna Elisabeth, f. Högström, författarinna (f. J% 1894), har utg. — 785 — — 786 —