Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högvakt - Högvatten - Högvälboren - Högvördig - Högås - Höiesterett - Höiesterettsadvokat - Höijer, Benjamin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖGVATTEN
mensam vakt inom garnisonsort, om den står
under officers befäl. Jfr Vakt. E.O.B.
Högvatten i havet, se Ebb och flod, i
vattendrag se Flod 1).
Högvälboren, epitet för grevar och
friherrar. Jfr Välboren.
Högvördig, särsk. förr: epitet för biskopar
och domkapitel; tidigare även för riksdagens
prästestånd och teol. d:r; i fråga om
ärkebiskopar: högvördigst. — Subst.: H ö g v ö
r-dighet (Hans, E(de)rs). E.H.
Högås, s:n i Lane hd, Göteborgs och
Bohuslän, vid Havstensfjorden, v. om Uddevalla;
18,78 kvkm., därav 18,78 land; 436 inv. (1932;
23 inv. pr kvkm.); 5,22 kvkm. åker (1927; 27,8%
av landarealen), 6,74 kvkm. skogsmark. —
Pastorat: Skredsvik, Herrestad och H., Älvsyssels
n. kontrakt, Göteborgs stift. J.C.
Höiesterett [hoi-], Norges högsta domstol,
inrättades 1815 och består nu (1932) av en
ordf., kallad justitiarius, samt 18 ord. domare,
5 extra domare och ett större antal vid behov
tillkallade. H arbetar å avd. och är i allm.
domför med 7 led. å avd. Jfr Norge,
rättsväsen. — Litt.: G. Hallager, ”Norges h.” (2 bd.
1915—16). E.K.
Höiesterettsadvokat [hoi-], se H ö j e s t
e-retssagförer.
Höijer, Benjamin Carl Henrik, filosof
(1767— 1812), student i Uppsala 1783, studerade
för bl.a. Neikter och Boèthius, fil. mag. 1788,
docent i praktisk filosofi 1789, inskriven i
Kanslikollegium i Stockholm 1790, från 1791 till sin
död bosatt i Uppsala, 1795—98
huvudmedarbetare i ”Litteratur-tidning” och ”Journal för
sv. litteratur”. 1798 företog H. en utländsk
resa, varvid han knöt vänskapliga förbindelser
med män som Klopstock, Reinhold, Fichte och
Schelling; s.å. blev han adjunkt i teoretisk och
praktisk filosofi. 1799 utkom hans betydande
skrift ”Afhandling om den philosophiska
con-structionen”. S.å. fick H. l:a förslagsrum till
professuren i teoretisk filosofi efter Christiernin
men blev förbigången liksom senare i fråga om
5 professurer och 2 lektorat, tills den ur
revolutionen 1809 framgångna regeringen gjorde
honom till prof, i teoretisk filosofi. Denna
kränkande behandling förklaras av Gustav IV
Adolfs och hans rådgivares skuggrädsla för H.
och hans krets ”Juntan”, sammansatt mest av
adliga studenter och känd för sina sympatier
för franska revolutionen och Kants filosofi,
”en plantskola för jakobinism och de
skadligaste grundsatser”. 1800—01 vistades H. i
Paris, därifrån han skrev fräna karakteristiker av
Frankrike och Napoleon; på hemfärden över
Schweiz kom han i Dresden, Jena och Berlin
i varaktig förbindelse med romantikens filo-
B. Höijer. Kopia av målning av J. Way.
Väst-manland-Dala nation, Uppsala.
sof- och diktarkretsar. Under de ”svarta” åren
hemma föreläste han oförtrutet över den
nyaste filosofien inför en fåtalig krets, ur vilken
snart skulle framgå våra ledande filosofer,
diktare och politiker. Han utarbetade
undersökningar över transcendentallogik, naturfilosofi,
moral, estetik, pedagogik och filosofiens
historia men hann utge blott ett fåtal små latinska
skrifter före sin hastiga död. — H. har blivit
olika bedömd. ”Den lilla Napoleonfiguren med
det kalla marmoransiktet” verkade diktator
med krav på underkastelse. Orättvisor,
fattigdom och sjukdom hade fördystrat hans syn.
Men eljest var han i sin oförfärade dristighet,
självständighet och viljekraft en fängslande
personlighet med stor tjuskraft, särsk. på
talarstolen. Hans inflytande har också varit stort
på den samtida unga generationen, både
politiskt, litterärt och filosofiskt. Han har varit
en viktig strömledare för den åder av idealism,
som går genom 1800-talets sv. kultur. — Som
tänkare intar H. en självständig plats inom den
efterkantska filosofien. Skärpa i analysen och
kritisk självständighet hindra honom att helt
acceptera vare sig Fichte el. Schelling; en
rationellt systematisk läggning för honom från
panteism och mysticism i riktning mot en
rationell förnuftstro i släkt med Hegels.
Tyngande abstrakthet i tankegången och en viss
kärvhet i stilen göra hans skrifter
svårtillgäng
— 791 —
— 792 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
