Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hönsarvsläktet - Hönsavel - Hönsbär - Hönsdifteri - Hönseri - Hönsfot - Hönsfåglar - Hönsfästing - Hönsgamar - Hönsgäss el. kappgäss - Hönshundar - Hönshus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖNSAVEL
flerårig, 2—3 dm. hög, täml. allmän på
ton-gräsmark o.d., C. alpi’num, fjällarv, 1—2 dm.
hög, allmän i fjälltrakter; av småblommiga: C.
cæspito’sum (C. vulga’re, C. vulga’tum),
hönsarv, flerårig, 2—3 dm. hög, allmän på nästan
all slags jordmån; C. semideca’ndrum, vårarv,
1-årig, 5—10 cm. hög, allmän på torra ställen
upp till Norrland; C. glomera’tum (C.
visco’-sum), knipparv, vanl. 1-årig, 1—3 dm. hög,
täml. allmän på fuktig gräsmark. — C.
arve’n-se, C. alpi’num var. lana’tum m.fl. äro mycket
odlade kant- el. stenpartiväxter. A.V-e.
Hönsavel, se Hönsskötsel.
Hönsbär, växtart, se C o r n u s.
Hönsdifteri’, se H ö n s s j u k d o m a r.
Hönseri’, hönsgård, se Hönsskötsel
Hönsfot, växtart, se Andropogon.
Hönsfåglar. 1) H., ordn. Gallifo’rmes, bland
fåglarna, utmärkas av satt kroppsform, litet
huvud, kort, välvd näbb och kraftiga, ofta
be-fjädrade ben. Baktån är liten, upplyftad och
klorna korta, trubbiga. Hos hannen, som vanl.
har livligare färgad, metallglänsande
fjäderdräkt, förekomma sporrar. Vingarna äro
korta, kupiga och flykten dålig. De flesta h. leva
huvudsaki. på marken och trycka sig tätt intill
denna vid annalkande fara. Boet utgöres av
en enkel rede, äggen äro talrika, och de
dun-klädda ungarna följa redan efter några timmar
modern. Födan utgöres av växtämnen och
insekter. Ordn., som är utbredd över hela
jorden och saknas blott i de antarktiska
områdena, omfattar o. 525 arter, fördelade på un-
derordn. springhöns, eg. hönsfåglar och
zige-narfåglar (se d.o.). H.B-n.
2) Egentliga h., Galli, en underordn.
inom ordn. hönsfåglar (se ovan), kännetecknas
av satt kropp, kort hals och kraftiga ben.
Underordn., som omfattar huvudmassan av
hönsfåglarna, är utbredd över hela jorden, men
särsk. rikt företrädd i Asien. Den indelas i
följ, fam.: storfothöns (Megapodi’idæ),
trädhöns (Cra’cidce) och eg. höns (Ga’llidce); se de
svenska namnen. H.B-n.
Hönsfästing, Argas america’nus, en art
fästingar (se d.o.), vilken förekommer i varmare
delar av Amerika och suger blod av hönsen,
så att dessa bli utmattade och t.o.m. kunna
duka under av kraftlöshet. Jfr D u v f ä s
tingar. H.W.
Hönsgamar, ett släkte gamar (se d.o.).
Hönsgäss el. k a p p g ä s s, underfam.
Ce-reopsi’næ bland andfåglarna (se d.o.), omfatta
släktet Cereo’psis med två till Australien,
Tas-manien och Nya Zeeland inskränkta, gåsstora
arter, utmärkta av kort hals, litet huvud och
kort, vid basen mycket hög och nästan helt
med vaxhud beklädd näbb. Benen äro höga,
klorna kraftiga och simhuden svagt utbildad.
Hönsgåsen, C. novæ-holla’ndiæ, är askgrå
med mörka fläckar på vingarna och ljusare
huvud och hals; vaxhuden är gröngul. H.B-n.
Hönshundar, se Hundar, sp. 461.
Hönshus uppföras lämpligast på torr,
genom-släpplig mark el. i varje fall väldränerad sådan
med plats för en rymlig rastgård, vilken bör
läggas intill el. omkr. h. Ett mot blåsten väl
Rationell hönshusbyggnad för 150 höns.
— 811 —
— 812 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
