Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hönshus - Hönshylte—Kvarnamåla järnväg - Hönshök - Hönskolera, Hönspest - Hönsraser - Hönssjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖNSSJUKDOMAR
skyddat läge är särsk. önskvärt; det bör dock
icke vara för mycket beskuggat. H. skall vara
torrt, dragfritt, varmt och ljust. Lämpligaste
material är trä. Det bör läggas med gavlarna
i ö. och v., ha en invändig höjd av 200—220
cm. från golv till tak och 4—6 m:s bredd.
Väggarna måste, för att vara tillräckligt
vär-meisolerande, byggas dubbla, d.v.s. bräder
spikas på båda sidor av stolparna. Avståndet
mellan ytter- och innervägg beräknas efter
klimatförhållandena och brukar variera mellan 3 och
8 tum, det mindre avståndet för de varmaste,
det större för de kallaste trakterna av landet.
Isolationen kan ytterligare förbättras genom
pappbeklädnad under den yttre brädväggen
samt genom att fylla torvströ, torr sågspån,
kutterspån o.d. i mellanrummét mellan
väggarna. Väggen å sydsidan skall vara rikligt försedd
med fönster, vilkas sammanlagda yta bör
motsvara c:a V? av golvytan. Fönstren placeras
lågt och böra räcka ned till c:a 60 cm:s
avstånd från golvet. För sv. förhållanden
rekommenderas dubbla fönster i hönshus under
vintern. Taket bör vara lätt, lämpligen av papp,
spån, plåt el. dyl. Pulpettak måste byggas dub
belt och med fyllning, sadeltak bör förses med
innertak och mellan dessa bör även isoleras
med fyllning. Grunden bör läggas frostfri, och
golvet, som ant. kan läggas av trä, tegel el
betong, bör noga isoleras, så att det icke blir
fuktigt och kallt. God ventilation utan drag
är en viktig faktor i ett hönshus; endast
därigenom kan det bli tillräckligt torrt och varmt.
— H. indelas i avd. för det antal höns, man
önskar ha tillsammans i resp, flockar. Denna
indelning kan verkställas med stängselnät. Alla
föremål, ss. foderautomater, vattenställ,
värp-reden, sittställ m.m. placeras längs väggarna
(se fig.), varigenom hela golvytan blir fri och
kan disponeras av hönsen. I vissa fall
avskiljes en korridor vid den åt n. liggande
långsidan av hönshuset, från vilken man bekvämt
kan utföra de dagliga sysslorna. N.O.
Hönshylte—Kvarnamåla järnväg från
Norra-ryd station på Karlshamn—Vislanda järnväg
(nära Hönshylte) till Kvarnamåla station på
Växiö—Tingsryds järnväg, äges av Hönshylte
—Kvarnamåla nya järnvägs a.-b., har 21 km.
längd och 1,067 m. spårvidd. Fr.E.
Hönshök, se Duvhök.
Hönsko’lera, Hönspest, se H ö n s
sjukdo m a r.
Hönsraser, se Höns 2).
Hönssjukdomar. De sjukdomar hos hönsen,
som framförallt varit föremål för
vetenskaplig forskning, äro följ.: Hönsdifteri är
en smittosam sjukdom, som yttrar sig genom
gråaktiga, ostiga slemhinnebeläggningar å
gom, tunga, svalg, struphuvud och kinder, vilka
beläggningar efter hand lossna och efterlämna
ojämna, djupa sår. Sjukdomen har ett ganska
långsamt förlopp, dock relativt låg
dödspro-cent. Någon direkt behandling kommer
knappast i fråga, möjl. penslingar med
lapislös-ning el. glycerinsprit; viktig är däremot sträng
isolering av sjuka djur. — Hönskolera
är en sedan länge känd, farsotartad sjukdom
hos fjäderfä, förorsakad av ett smittämne ur
pasteurellagruppen. Efter en inkubationstid av
1—2 dagar uppträda synnerligen häftiga
symtom med hög feber (43—44°), ruggig
fjäderbeklädnad, hängande vingar, illaluktande,
gulaktig diarré, besvärad andning, biåsvart kam
o.s.v. Döden inträder efter ett el. annat dygn,
i vissa fall efter några timmar. Obduktionen
visar akut tarminflammation med sår i
slemhinnan samt smärre blödningar i åtskilliga
inre organ. I blodet kunna med lätthet
påvisas hönskolerabaciller. Sjukdomen är i
Sverige sällsynt. Behandling av sjuka djur är
skäligen lönlös, men skyddsympning av friska
bör i händelse av epidemi vidtagas.
Sjukdomen är upptagen bland dem, mot vilka legala
åtgärder äro föresKiivna, och detta gäller även
hönspest, en om möjligt än mera
förhärjande farsot, betingad av ett ultravisibelt
smittämne i blodet, i slem, träck m.m. från sjuka
djur. Symtomen likna dem vid hönskolera,
och djuren dö efter några timmars sjukdom.
— Hönstyfus el. vit diarré hos
kyckling betingas av en bakterie,
besläktad med paratyfus- och tyfusbakterierna, och
angriper uteslutande höns och kycklingar.
Smittade djur bli ruggiga och slöa, få dålig
aptit och hänga med vingarna. Efter någon
dag besväras de av vitaktig, häftig diarré, och
döden följer i ett stort procenttal fall inom
några dagar. Infektionen kan ske redan i
ägget, i vilket fall ant. embryot dör el.
kycklingen kläckes mindre livsduglig, men också
efter kläckningen genom beröring med
infekterade individer; i senare fallet uppträda
sjukdomssymtomen efter någon vecka. Har
kycklingen nått 14 dagars ålder, är dödsprocenten
ringa. Djur, som tillfrisknat efter sjukdomen,
äro sedan smittobärare; smittämnet har näml,
lokaliserat sig till könsapparaten, till
äggstock och äggledare, vilket framdeles ger
anledning till störd äggproduktion och svagt
utvecklade och därtill infekterade ägg.
Sjukdomen sprides även genom kläckningsmaskiner
genom infektion via luftvägarna. Specifika
botemedel mot sjukdomen givas icke; långt
viktigare för en hönsägare är att snarast få
konstaterat, huruvida inom en besättning individer
finnas, som äro smittbärare. Härför står
ho
— 813 —
— 814 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
