Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idrisider, dynasti - Idrott - Idrottsbladet - Idrottsdagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDROTTSDAGAR
tad ättling av kalifen Ali, Idris ibn
Ab-d a 11 a h, som mördades 793 på
föranstaltande av kalifen Harun ar-Raschid. Hans son och
efterträdare, Idris II, grundläde 808 Fas
(Fez), som blev huvudstad i idrisidernas rike.
Efter hans död 838 förföll emellertid deras
välde och blev slutl. 974 ett byte för de spanska
umaijaderna. G.O-r.
Idrott, kroppsövningar utan el. med redskap
enl. antikens el. fornnordiska förebilder,
varvid redskapet spelar en relativt underordnad
roll. Detta i motsats till förhållandet vid
sporten, där redskapet är det primära och
människans insats av mera ledande el.
övervakande art. Betecknande för i. är även, att den
till skillnad från gymnastiken strävar till
ernåendet av mätbara resultat el. till
besegrandet av en medtävlare. I. bör inriktas på
karaktärens daning och frammana beslutsamhet,
djärvhet och dådlystnad, men först och sist
självbehärskning och ett ridderligt sinne. I
överförd bemärkelse talar man även om i. på
vetenskapens och konstens område (”vittra
idrotter”). — Förebilderna till den moderna i.
finna vi framförallt i det gamla Grekland. Det
som i Hellas benämndes gymnastik (se d.o.),
sammanfaller i stort sett med det vi nu kalla i.
Där förekommo kortdistanslöpningar på 1 och
2 stadionlängder (1 sta’dion= 192 m.) samt
ut-hållighetslöpningar på 7—24 längder,
längdhopp (med vikter som hjälpmedel),
diskuskast-ning (utan rundsvängning), spjutkastning (med
läderslinga för pekfingret), brottning, boxning
och en kombination av båda sistn.
(pankra-tion). Men även annan i. idkades, ss. bollspel,
bågskjutning, simning och rodd. Antikens
i.-rörelse är den mest storslagna, som historien
känner; den ingick som ett led i hela folkets
livsåskådning och hade en religiös betoning.
Om i. i samma rationella bemärkelse kan man
ej tala i Norden. De prov å idrottsliga
färdigheter, som omtalas i våra fornnordiska sagor
el. t.ex. av Olaus Magnus, tyda likväl på
uppdriven skicklighet i vissa i.-grenar, ss.
bågskjutning, löpning, hopp, brottning och
framförallt simning (dykning) och vinter-i. — Även
om medeltiden i idrottsligt hänseende kan
karakteriseras som en i:s nedgångstid, bör man
ej frånkänna den förtjänsten av att ha lagt
grunden till det moderna (engelska) i.-idealet,
ridderligheten, som utgör den nutida i:s största
moraliska tillgång. — Under början av nyare
tiden höra vi föga berättas om i.-övningar,
och först mot slutet av 1600-talet och på
1700-talet (bl.a. genom Locke och Rousseau)
framfördes tankar på en sundare och naturligare
uppfostran. Dessa tankar tillämpades
sedermera i form av idrottsliga övningar av Base-
dow, Guts Muths m.fl. (visserligen under
benämningen gymnastik). Även P. H. Ling hade
full förståelse för i:s betydelse. I Lockes
hemland England fick i. tidigare än annorstädes
fäste, spreds på 1860- och 70-talen från
skolorna och univ. till hela landet och trängde
med oemotståndlig kraft ut till övriga länder.
I Sverige, där vi redan mot slutet av 1700-talet
hade en framgångsrik förkämpe för sim-i. i
Jöns Svanberg och där vissa i.-grenar, ss.
curling och skridskoåkning, på 1850- och 60-talen
på vissa håll organiserats, höll den allmänna i.
sitt intåg i början av 1880-talet genom
förmedling av V. G. Balck (se denne). Genom
bildandet av nuv. Riksförbundet för i. 1903 erhöll
Sverige en fast i.-organisation, som väl bestod
provet vid 5:e Olympiaden i Stockholm 1912
(jfr Idrottsorganisationer). —
Kvinnans deltagande i allmän i. är av sent datum.
Efter 1912 kan man spåra något intresse härför
i Sverige, men först sedan Sveriges kvinnliga
i.-förbund bildats 1925, ha kvinnorna börjat att
mera allmänt ägna sig åt i. I Sverige som
annorstädes göra sig dock fortfarande olika
åsikter gällande beträffande begränsningen av
kvinnornas i.-övningar samt om deras deltagande i
tävlingar. — Till vår moderna i. höra framförallt
den allmänna el. fria i. (löpning [gång],
hopp och kast), vidare bowling, boxning,
brottning, cykelåkning, fotboll
o.a. bollspel, fäktning, golf, i n
om-h u s-i., militär i., modern femkamp,
rodd, simning, skidlöpning,
skridskoåkning o.a. vinte r-i.,
tennis och tyngdlyftning (se d.o.). —
Litt.: ”Vår idrott” (1930); ”Idrotternas bok”
(1905 ff.); ”Idrottsbiblioteket” (1918 ff.); ”Sv.
gymnastik- o. idrottsföreningarnas riksförbund
1903—28” (1928); G. A. Bogeng, ”Geschichte des
Sports aller Völker und Zeiten” (1926). O.K-gh.
Hos naturfolken idkas flera slag av i.,
kappsimning och löpning, brottning, paddling
samt många slag av bollspel (se d.o.). Olika
slags kast förekomma både som förströelse och
tävling i och för sig och som övning till jakt
el. strid. Även ett slags fäktning, som ej har
samband med stridsövningar, förekommer
stundom, t.ex. med käppar hos vissa
negerstammar. G.B-r.
Idrottsbladet, över hela landet spridd
idrotts-tidn.; grundlädes 1910; utkommer i Stockholm
med vanl. 3 n:r i veckan. Red. sedan 1915 är
Torsten Tegnér. O.K-gh.
Idrottsdagar, enl. 1928 års lärov.-stadga minst
15 av de till friluftsliv anslagna 20 dagarna,
fördelade på hel- el. halvdagar (4—5, resp. 2—
2V2 tim.). I. skola utgöra en motvikt mot
skolans inomhusarbete, verka karaktärsdanande
— 877 —
— 878 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
