Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idrottsvall el. lekvall - Iduméen - Idun (mytologi) - Idun (sällskap) - Idun (tidning) - Iduna - Iduns tryckeri a.-b. - Idus (kalender) - Idus (fisksläkte) - Idyll - Idö - I. e. - I ena bot - If - Iffland, August Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDROTTSVALL
Idrottsvall el. lekvall, allmän, oftast
gräsbevuxen plats, där byarnas, socknarnas o.s.v.
ungdom förr samlades till lek och tävling. På
Gotland voro i. i bruk ända till början av
1900-talet. Benämningen i. kvarlever i namn på
vissa idrottsplatser, t.ex. Slottsskogsvallen
(Göteborg) och Tunavallen (Eskilstuna). O.K-gh.
Iduméen, grekiskt namn (Mark. 3:8) på
Edom (se d.o.).
Idun (sannol. eg. förnyerskan, till isl. id-,
åter; jfr Ida va Ilen), nord, myt., en av
asynjorna. I. förvarade de äpplen, av vilka
gudarna äta, då de börja åldras. Lockad av Loke
ut från Asgård, bortrövas enl. Snorres Edda I.
och hennes äpplen av jätten Tjatse, som antagit
skepnaden av en örn. Då nu gudarna på gr.
härav blevo gamla och gråhåriga, tvingade de
Loke att, iklädd Frejas falkhamn, hämta
henne åter, varvid han förvandlade henne till en
nöt och med denna i klorna återkom till
Asgård. I:s rov behandlas också av skalden
Tjodolf från Hvine. I Eddadikten Lokasenna
överhöljes även I. av Lokes smädelser; hon är
där guden Brages maka. — Myten om I:s
äpplen anses av somliga återgå till antika el.
kristna föreställningar, näml. Hesperidernas el.
paradisets äpplen; det förra i så fall troligare.
Enl. andra har den germanskt ursprung. — I.
hör antagl. till de yngsta gestalterna i
forn-västnordisk gudatro. E.H.
Idun, sällskap, åsyftande att ”åvägabringa
en vidsträcktare personlig beröring emellan de
i Stockholm bosatta män, hvilka åt vetenskap,
vitterhet och konst på skilda banor egna
verksamhet och intresse”, grundat 1862 av Edv.
Bergh, I. Hallström, J. F. Höckert, A. Key,
A. E. Nordenskiöld och H. Wieselgren. Om
sällskapets verksamhet se Th. Westrin, ”Några
bidrag till sällskapet I:s historia” (1912). —
1885 grundades på initiativ av professorskan
Calla Curman sällskapet Nya I d u n, avsett
att ”bereda kvinnor med olika
verksamhetsområden men gemensamma intressen tillfälle
till enkla och innehållsrika samkväm”. En
historik jämte medl.-förteckning utkom 1914.
C.
Idun, ill. veckotidn. i Stockholm, grundad
’/i2 1887 med underrubriken ”Praktisk
veckotidn. för kvinnan och hemmet” av Frithiof
Hellberg (se denne). I. fick ganska tidigt ett
starkt litterärt inslag. En stor del av landets
förnämsta manliga och kvinnliga förf, ha
lämnat bidrag till I. Genom av I. anordnade
romanpristävlingar gjorde sig Selma Lagerlöf
(1890) och Olof Högberg (1905) först
bemärkta. Redaktörer ha varit Johan Nordling (1905
—15), Ernst Högman (1915—22), Beyron
Carlsson (1923—27) och Eva Nyblom (ifrån 1928).
Veckotidn. ”Hvar 8 dag” sammanslogs i nov.
1932 med I. H.E.
Idu’na, se Götiska förbundet.
Iduns tryckeri a.-b., grundades i Stockholm
1893 av F. Hellberg, erhöll 1897 titeln kungl.
hovboktryckeri; 1903 förvärvade P. A. Norstedt
& söner (se d.o.) aktiemajoriteten. I. driver
hu-vudsakl. affärstryckeri med kortregistersystem
ss. specialitet. W.N.
Idus, i den romerska kalendern den 13 :e
dagen i alla mån., utom i mars, maj, juli och
okt. (minnesordet milmo), där den är den 15».
Jfr Kalender. W.N.
Idus, fisksläkte, se Mörtsläktet.
Idy’ll (av grek. eidy’llion, liten bild), kortare
episk dikt, skildrande lantliga, sorglösa
livsmiljöer. Den antika i:s motivkrets
sammanfaller med herdediktens (se d.o.). I Grekland
odlades i. av Theokritos, Bion och Moschos, i
Rom av Vergilius. Ss. antik genre imiterades
den flitigt av renässansen och
fransk-klassicismen; särsk. fruktbar jordmån fann den under
rokokodecennierna. 1700-talets tongivande
i.-diktare var schweizaren Salomon Gessner (se
denne). Under detta årh. förändrades i:s
karaktär genom inflytande från den
landskaps-beskrivande dikten. Den antikimiterande
herdeapparaten ersattes av samtida
lantlivsskild-ring. Till denna nyorientering gav Herder den
teoretiska motiveringen. Särsk. uppskattad blev
prästgårdsskildringen, som i J. H. Voss’ ”Luise”
fick ett tongivande mönster. I Goethes
”Her-mann und Dorothea” växer i. ut till ett större
epos. Sin naturliga prosaavlösare har i.
funnit i den moderna bonde- och bynovellen. På
sv. språk ha i. diktats av bl.a. fru Lenngren,
Franzén och Runeberg. G.A-m.
Idö, lotsplats i Smålands skärgård, 9 km. s.ö.
om Västervik.
I. e., förk. av lat. id est, det är, d.v.s.
I ena bot, i sv. juridiskt språkbruk ett
ålderdomligt uttryck, använt vid bestämmande av
sammanlagda bestraffningen för en för flera
brottsliga handlingar (s.k. realkonkurrens) till
olika, ännu ej avtjänta straff dömd person. De
olika straffen skola därvid enl. vissa regler
ofta minskas el. till sin art förvandlas. E.K.
If, klippö 3 km. utanför Marseille,
Frankrike. I. befästes av Frans I och har senare
använts som statsfängelse; bekant genom A.
Dumas’ ”Greven av Monte-Christo”. S.
1’ffland [-lant], August Wilhelm, tysk
skådespelare, teaterledare och dramatisk förf.
(1759—1814). I. var 1777—79 anställd vid
hovteatern i Gotha, 1779—96 vid nationalteatern i
Mannheim, från 1792 också som konstnärlig
ledare och från 1796 som direktör för
hovteatern i Berlin. I. räknas jämte de något
— 887 —
— 888 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
