Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ihre, 1. Johan - Ihre, 2. Albrecht Elof - Ihrmark, Axel - I. H. S. - Iittala - Ij, Het-Ij - Ijander, Esaias - Ijar - Ijasu, Ledj - Ijca
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IHRMARK
stod sedan högt i gunst. — I. är utan tvivel
Sveriges mest betydande språkforskare under
1700-talet och en av våra största i alla tider.
Sund kritik, intellektuell rörlighet, grundlig
och mångsidig lärdom förenas i hans
språkvetenskapliga arbeten. Mest berömt av dessa är
hans stora etymologiska ordbok över svenskan,
”Glossarium suio-gothicum”, som efter lång
förberedelse utkom 1769 och som icke ens
numera saknar intresse. I fråga om
principerna för etymologien står I. på en betydligt
modernare ståndpunkt än de flesta av sina
samtida. Han framhåller klart, att man vid
belysningen av ett sv. ord först måste gå till
vårt fornspråk, därefter till de närmast
besläktade germanska språken och först
därefter anställa jämförelser med mera avlägsna
språk. I. representerar i sitt ”Glossarium”
också ett viktigt stadium i den successivt skeende
upptäckten av de germanska
”Ijudskridnings-lagarna” (se L j u d s k r i d n i n g). Under det
att tyskarna velat tilldela J. Grimm, danskarna
R. Rask den huvudsakliga äran av denna
viktiga upptäckt, framhåller norrmannen Jakob
Sverdrup, att dess historia sträcker sig över
mycket lång tid och att fyra män framför
andra måste dela äran; den förste av dessa är
I. (den fjärde K. Verner). — I. utgav även ett
”Sv. dialectlexikon” (1766), som visserligen
icke i vetenskapligt avseende kan betecknas
som framstående, men som likväl ännu har
praktiskt värde och där han i företalet visar
sig ha blick för dial:s språkhistoriska
betydelse. — Sina vetenskapliga forskningar
framlade I. emellertid framförallt i akad. disp.; han
står som preses på 453 avh., vilka säkerligen
så gott som alla äro förf, av I. Bland dessa
må från 1740-talet nämnas ”De mutationibus
linguæ suiogothicæ” (1742—43), ett utkast till
sv. språkhistoria. Från 1750-talet märkes en
lång serie avh. om gotiskan (samlad uppl. 1773
av tysken A. F. Büsching), som betecknar ett
avgörande framsteg i studiet av detta språk.
Under 1760-talet ägnade han sig bl.a. åt
runorna. Betecknande för hans klara kritiska
blick är ”De runarum in Suecia antiquitate”
(1769), där han i skarp motsats till
rudbeckia-nernas fantastiska föreställningar om
runornas ålder framställer åsikten, att runorna på
sin höjd gå tillbaka till 500-talet e.Kr. —
Samma andas barn är hans på sv. skrivna ”Bref
till Sven Lagerbring rörande then Isländska
Edda” (1772), där han avskaffade den s.k.
fornjoterska ätten i vår historia och klarlade
Snorre-Eddans karaktär av lärobok i poetik.
— Av hans övriga fåtaliga arbeten på sv. bör
nämnas ”Utkast til föreläsningar öfwer sw.
språket” (1745), som väsentligen tjänar
prak
tiska syften, överhuvudtaget var I. livligt in
tresserad även av praktiska språkfrågor, ss.
ortografi, språkriktighet och språkrenhet.
Såväl härigenom som genom sin nyktra och
sunda kritiska inställning är I. en god son av
sitt årh. — Litt.: E. af Sotberg i
”Vitterhets-acad.s handl”, 4 (1783); G. Stjernström och J.
Sverdrup i ”Nord, tidskr.”, resp. 1880 och
1920. E.No.
2) Albrecht Elof L, den föregåendes
sonson, från 1843 friherre, ämbetsman (1797—
1877), kabinettssekreterare 1831, t.f.
hovkansler 1838—40, ecklesiastikminister 1840, t.f. chef
för Utrikesdep. 1840—42, utrikesstatsminister
1842—48. 1849 invald i Sv. akad., avböjde han
utmärkelsen under motivering av bristande
kompetens. Th.
Ihrmark, Karl Axel, präst (f. 18/» 1871),
teol. kand, i Uppsala 1897, teol. d:r 1927,
sekreterare hos Sv. kyrkans missionsstyrelse 1906
—13, red. för dess missionstidn. 1903—13,
kyrkoherde i Norrbärke 1913, kontraktsprost
1928. I. har flera gånger anlitats i kommittéer
för ecklesiastika ärenden. Bland hans
skrifter märkas: ”Bilder ur missionshistorien”
(jämte A. Karlgren, 1907; 2 uppl. 1916), ”Den
religiösa förkunnelsens gestaltning i denna
tid” (1925). E.Ltn
I. H. S., se K r i s t u s m o n o g r a m.
littala [i’t-], glasbruk i Kalvola s:n i
Finland, grundat 1881, tillverkar tekniskt glas
samt hushålls- och medicinglas o.s.v.; c:a 150
arbetare. E.Ed.
Ij [ai], H e t-I j, vik av Zuidersee vid
Amsterdam.
Ija’nder, Esaias, finländsk präst, se E. M.
F e 11 m a n.
Ijar, i judarnas tideräkning namn på den
andra mån., närmast motsvarande maj.
Ija’su, L e d j, kejsare av Abessinien, se
J e a s s u.
Ijca, indianstam å Sierra Nevada de Santa
Martas sydsluttning, Colombia, Sydamerika.
De bo på en höjd av i allm. 2,000 m. och tala
liksom övriga arhuacos (se d.o.) chibcha-dial.
De ha bevarat många intressanta kulturdrag
trots kontakt med vita. Huvudnäring är
jordbruket. I. odla en mängd inhemska el. införda
växter på olika nivåer ö.h. De ha även hästar
och boskap, som också finnes förvildad uppe
i fjällen, men utnyttja föga dessa, utom i fråga
om oxen, vilken användes som packdjur. I.
bära långt hår och dräkt av i huvudsak
gam-malindianskt snitt. Hårets avskärande
gäller som skymfligt straff. Hemindustrien
blomstrar ännu, särsk. den textila. De tillverka
snören, rep, väskor, hängmattor, vävnader,
säckar m.m. Keramiken är ett privilegium för
— 903 —
— 904 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
