ILLUSION märkessystem, angivande av oriktigt geografiskt ursprung för varor, nedsättande av annans näringsverksamhet, obehörigt användande el. yppande av yrkeshemlighet, bestickning samt efterapning av varumärke el. firma. — Frånsett det skydd, som beretts genom patent-och varumärkeslagstiftningen och lagstiftningen om firma och prokura, ha i Sverige statsmakterna först förhållandevis sent genom lagstiftning ingripit mot i.k. Först bereddes skydd (1913) mot införsel av varor med oriktig ur-sprungsbeteckning samt (1914) mot märkning av utländsk vara på sådant sätt, att den gåves sken av att vara svensk, och mot saluhållande av så märkt utländsk vara. Därefter inskreds (1917) mot vilseledande beteckningar å alster, avsedda att ersätta vissa vanliga födoämnen (mjölk, smör, honung, socker m.fl.), och (1919) utfärdades lag med vissa bestämmelser mot i.k. (obehörigt användande el. yppande av yrkeshemlighet samt bestickning). En utvidgad lagstiftning mot i.k. visade sig emellertid erforderlig och kom till stånd genom lag 2fl/s 1931 med vissa bestämmelser mot i.k., varigenom inskreds — förutom mot de former av i.k., som omfattades av 1919 års lag — jämväl mot illojal reklam och present- och rabattmärkes-systemet. Enl. 1931 års lag äro sålunda följ, former av i.k. förbjudna: a) Illojal reklam, d.v.s. att i utövning av-ekonomisk verksamhet genom för ett större antal personer avsett meddelande (skylt, annons, cirkulär el. dyl.) i uppenbar strid mot god affärssed ang. verksamheten el. däri utbjudna varor el. prestationer lämna oriktig uppgift, ägnad att framkalla uppfattningen om att varor el. prestationer hos näringsidkaren kunna erhållas fördelaktigare än hos andra; straffet, böter el. fängelse, drabbar näringsidkaren el. den, som för honom självständigt bedriver reklam, b) Utnyttjande av allmänhetens godtrogenhet genom att i detaljhandel mot ringa el. ingen ersättning lämna el. erbjuda viss vara (present) el. i varor (alltså ej endast i penningar) inlösbart rabattmärke under villkor att annat slags vara köpes; straffet är böter, c) Obehörigt yppande från i näringsverksamhet anställd persons sida av fabrikationssätt, anordning el. affärsförhållande, som den anställde vet vara näringsidkarens yrkeshemlighet, el. ock begagnande av sådan hemlighet, som annan obehörigen yppat; straffet är böter el. fängelse, d) Bestickning, d.v.s. att i samband med varuköp el. dyl. åt hos köparen anställd giva el ss. anställd hos köparen mottaga gåva el. annan förmån för beredande av obehörigt företräde åt den, som lämnar gåvan el. förmånen; straffet är böter el. fängelse, och mutan el. dess värde tillfaller Kronan. — Åtal för i.k. kan anställas, förutom i allm. av allmänne åklagaren, av näringsidkare, som skadas genom i.k. S.B Illow, Chr. von, se 11 o w. Illude'ra (till lat. lu'dere, leka, gäckas med; se I n-), gäckas med, ge sken av, kringgå (en lag); föra bakom ljuset. Illumination [-fo'n], illuminering (till lat. illumina're, upplysa), festlig upplysning. — Konsthist. I. betecknade i äldre tider konsten att förse en skrift med upplysande bilder i teckning och särsk. i målning samt förgyllning; att illuminera betydde urspr. att belägga med guld, vilket utmärkte såväl dagersidan som det ideala rummet. I.-konsten, som florerade särsk. under medeltid och renässans, utövades av illuminatorer — el. illustratörer —. vilka oftast voro klosterbröder, särsk under den äldre medeltiden. Emellertid började redan under 1200-talet även lekmän — som tillsammans med andra konsthantverkare bildade skrån (t.ex. i Paris) — att ägna sig åt i. ss. yrke. Jfr Bildhandskrift och Miniatyrmåleri. E.W. IIlumina'torden, se Hemliga sällskap. Illumine'ring, se Illumination. Illusion [-Jo'n] (till lat. illu'dere, föregyckla). 1) Fil.-psykol., gyckelbild, självbedrägeri, vanl. omedvetet sådant; falsk uppfattning av sinnes-åskådningar genom omdanande och förryckande inverkan av föreställningar (jfr Assimilation och Sinnesvilla). I. förekommer även på omdömeslivets och karaktärsli vets områden, på det senare särsk. ss. bovarysm (se d.o.). — Inom estetiken har i.-begrep-pet tillmätts grundläggande betydelse hos bl.a. Konrad Lange (se denne) med hans lära om skönhetsnjutningen ss. medvetet självbedrägeri. — Illusionism, den kunskapsteoretiska åsikten, att yttervärlden endast är ett sken, en villa. Vedafilosofien, buddismen och A. Scho-penhauer företräda denna uppfattning (”Mayas slöja”). Jfr Fiktion. A.N. 2) Fysiol., psykiatr., sinnesvilla, som innebär en felaktig tolkning av något med sinnena iakttaget. I. kunna vara enkla fysiologiska företeelser, t.ex. synvillor av den art, som illustreras av vidstående bild (sträckan a-b är å båda fig. lika lång). Större betydelse har det slag av i., som har sin grund i otydliga och ofullst. — 917 — — 918 —