ILSTED listed [-Ö], Peter Wilhelm, dansk målare (f. 1861), ägnar sig i likhet med Hammers-höi med förkärlek åt interiörframställningar med få figurer, men med en i allm. rikare färgskala än denne. I. har också framträtt som landskapsmålare. M.Bjn. Ilstorp, s:n i Färs hd, Malmöhus län, s.ö. om Våmbsjön; 10,85 kvkm., därav 10,7» land; 210 inv. (1932; 19 inv. pr kvkm.); 7,so kvkm. åker (1927; 67,7% av landarealen); l,oi kvkm. skogsmark. — Pastorat: S. Äsum och L, Färs kontrakt, Lunds stift. M.P. Iläggsöm, se Mosaiksöm. Im- (lat. im- av in-, framför läppljud), i sammansättningar ofta med en upphävande el. negerande betydelse, motsvarar sv. o-, icke-, t.ex. impopulär, opopulär. I allm. upptagas i ”Svensk uppslagsbok” blott de enkla orden. Jfr In-. Imagination [-Jo'n], se Inbillningsför-m å g a och Fantasi. Ima'gines (lat., bilder), i det forntida Rom de målade vaxmasker (cerce) av förfäderna, vilka de högre ämbetsmännen ägde rättighet (lat. jus ima'ginum) att uppställa i a'trium (se d.o.) och vilka vid begravningar inom familjen framtogos och buros i processionen. W.N. Imaginär [-Jmä'r] (fra. imaginaire, ytterst till lat. ima'go, bild), (blott) inbillad el. tänkt. Imaginära tal [-jinä'-], matem. Den imaginära enheten betecknas i och är = —1; alltså i2=—1; de imaginära ta- len ingå som komponenter i komplexa tal (se d.o.), ett slags vektorer. Namnet är missvisande, då i.t. äro lika ”verkliga” som vanliga tal. H-r. Imaginär vinst [-Jmä'r], term i sjöförsäkringsavtal, betecknande den beräknade handelsvinst, som får ingå i försäkringssumman. Enl. lagen % 1927 om försäkringsavtal, § 75, medges 10 % i. v. å varornas pris vid tiden för transportens början, såvida ej annorlunda överenskommits. Samma föreskrift finns även i Allmän sv. sjöförsäkringsplan. Vhgn. Ima'go (lat., bild), benämning på en full-bildad insekt till skillnad från larven, resp, puppan; se Förvandling. lma'm (arab, imäm, ledare) kallas alltifrån islams uppkomst den person, som med ryggen mot den muhammedanska menigheten genom sitt exempel leder dess gudstjänst, salät (se d.o.). Detta tillkom urspr. profeten el. en av honom utsedd vikarie; efter hans död övertogo hans efterföljare kaliferna även i.-ämbetet, och deras ståthållare i prov, tillträdde sina ämbeten genom att som i. leda gudstjänsten. Detta med världslig makt förenade i.-ämbete har på olika håll fortlevt till modern tid. Sålunda buro de turkiska sultanerna titeln imäm al-muslimin, och såväl sultanen i Oman som konungen i Nadjd är sina undersåtars i. — Med den muhammedanska religionens snabba utbredning följde behovet att för varje ort, ja, varje moské, anställa en el. flera ledare av gudstjänsten. Dessa i., som sålunda blevo tjänstemän vid moskéerna, måste emellertid söka sin huvudsakliga bärgning i något profant yrke och äro ofta kommunaltjänstemän, sekreterare el. lärare. — I en särsk. betydelse användes i. som beteckning för den ortodoxa islams största lärare, särsk. dem, som bildat skolor. Sålunda talar man om de fyra stora i., d.v.s. stiftarna av de fyra ortodoxa juristskolorna: Abu Hanifa (d. 767), Malik ibn Anas (d. 795), asch-Schafi'i (d. 820) och Ahmad ibn Hanbal (855). — Det har inom islam rått skilda meningar om vilka, som äro att räkna som i. i betydelse av islams andliga överhuvud. Enl. sunniterna kan varje medl. av stammen Kuraisch, som uppfyller vissa villkor, väljas till i., men schiiterna anse, att han dessutom måste vara en ättling av Ali och Fatima, profetens dotter. Ali var den av Muhammed själv utsedde förste i., hans söner Hasan och al-Husain voro de nästa; de följande i. voro efterkommande till den sistn. En del schiiter räkna endast med 7 i., de flesta med 12. Den siste En imam predikar. Målning från 1237 i handskrift i Bibliothèque nationale, Paris. — 923 — — 924 —