Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indianapolis - Indianer - Ursprung och ras - Språk och kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIANER
största stad i Indiana, U.S.A., ung. mitt i
staten; 364,161 inv., därav 43,967 negrer (1930).
I. grundades 1819, blev 1825 huvudstad i
Indiana, hade 1860 18,611, 1900 169,164 inv. I. är
ett* betydande järnvägs- och handelscentrum
samt har en stor kvarn-, slakteri- och
auto-mobilindustri (jfr Förenta staterna, sp.
855 ff.). I I. äger varje år Amerikas förnämsta
automobiltävling rum på en bana av tegel. J.C.
Indianer (äldst om invånare i Indien, ss. i
äldre tid även Amerika benämndes; jfr spa.
indiano) kallas amerikanska kontinentens
urinvånare med undantag av eskimåerna.
Innehåll.
sp.
Ursprung och ras .. 971
Språk och kultur .... 972
Kulturprovinser och
språkområden:
Nordamerika ...... 973
Mellanamerika......975
Sydamerika ........976
Sammanfattning.
Kultursammanhang .. 980
Europeisk och
afrikansk påverkan
m.m.................982
Mission ...........984
Ursprung och ras. Frågan om i:s ursprung
har sysselsatt forskarna ända sedan Amerikas
upptäckt. De äldre hypoteser, som uppställts,
synas i vår tid ofta närmast löjeväckande. Enl.
Hugo Grotius skulle skandinaverna ha tagit
Nordamerika i besittning, medan kineser och
söderhavsfolk befolkat Sydamerika. Att fenici
erna skulle ha koloniserat Amerika var en
fordom ofta framkastad idé. Bibeln togs ej sällan
till utgångspunkt. Arius Montanus, en 1500-tals
lärd, förklarade i. vara avkomlingar till Noa,
och Ofir, dit Salomos handelsflottor seglade,
förlädes ofta till Amerika. Framför andra har
emellertid hypotesen om Israels förlorade stammar
omfattats av lärda och olärda ända in på
1800-talet. Denna idé drev Lord Kingsborough att
bekosta publiceringen av en mängd gamla i och
för sig värdefulla manuskript. — Ehuru man
givetvis icke mera räknar med dessa äldre
hypoteser, anser man alltjämt, att i. en gång i
tiden invandrat i Amerika. Ända till efter
istiden tycks en landbrygga ha funnits i trakten
av Beringssund, och i varje fall är det på denna
väg, i. anses ha kommit över till amerikanska
kontinenten. Säkerligen vandrade ej blott en
grupp över, utan våg efter våg följde och tog
olika delar av världsdelen i besittning. Ehuru
i. bilda en ras, är typen långt ifrån ensartad.
Detta stöder antagandet, att i. invandrat som
utbildad ras, men med redan begynnande
differentiering. Att i. räkna sina närmaste släktingar
bland nordost- och sydväst-asiater är tydligt,
och omöjligt är heller icke, att Sydamerika
erhållit ett tillskott direkt över havet från
sydligare folk än de, som trängde över
Beringssund. Nordamerika har sannolikt fått senare
tillskott av mera mongoloid karaktär, varvid
man dock får taga uttrycket mongoloid i
mycket vidsträckt bemärkelse. De mongoloida
dragen äro i själva verket föga utpräglade.
Sydamerikas i. åtm. anses av framstående forskare
stå närmare den kaukasiska än den mongoliska
rasen. Det finns i., som till typen påminna om
semiter. Typvariationen är över huvud
utomordentligt stor. Kroppslängden växlar
avsevärt. Medan t.ex. patagonierna och en del
nordamerikanska i. äro mycket storväxta, äro
fjäll-i. i Sydamerika små och grupper av
moti-lon-i. i Colombias och Venezuelas gränstrakter
dvärgartade. Huruvida vi här ha att göra med
en rest av ett urspr. dvärgfolk, kan först efter
noggranna antropologiska undersökningar med
säkerhet fastställas. Kroppslängden kan f.ö.
växla inom olika stammar, och detsamma
gäller kranieindex. Albinos finnas även bland i.,
i särsk. stor procent i s. Panama. Man har
icke kunnat finna spår av någon annan,
tidigare ras inom de områden, i. vid upptäckten
bebodde. De äktindianska rastecknen äro ljust
brun till gulbrun ansiktsfärg (i., som leva i
öppen terräng, bli solbrända), svag skäggväxt
(skäggstrån utryckas dessutom ofta), svart till
mörkbrunt, mest rakt och strävt, stundom
vågigt hår, bruna, stundom svagt mongoloida
ögon, kraftig näsa och vissa karakteristika be
träffande lemmarnas längd.
Språk och kultur. Också i fråga om språket
framträder en mycket stor differentiering, även
om i.-språken gentemot andra ha sin egen
karaktär. Det är svårt att ange gemensamma
grundlagar för det halvtannat hundratal
språkstammar, som finnas i Amerika, men som ett
vanligt karakteristikum angives inkorporation
(införlivning): subjekt, objekt och adverb
indragas i verbet, varigenom stundom mycket
invecklade ”sats-ord” uppstå, samt polysyntes;
ordstammens urspr. betydelse förändras genom
tillsatser. Genus är svagt utvecklat, skillnaden
mellan substantiv och verb ringa o.s.v.
Även i:s språk ha under långa tidrymder
tydligen självständigt utvecklats inom
kontinenten. Detsamma gäller i stort sett kulturen.
Någon kultur hade i. givetvis redan, när de
togo Amerika i besittning. Man får antaga,
att de voro jämförelsevis lågt stående jägare,
beväpnade med båge och spjutslungare. De
tillverkade enkla korgar, tvinnade snören,
fiskade med nät och drillade eld med pinnar.
Kroppsmålning, liksom möjl. tatuering, kände
de. De rostade födan el. kokade den i tråg
med hjälp av heta stenar. Som enda husdjur
hade de hunden. De anses ha kunnat slipa
stenverktyg, vilken konst kan vara mycket
äldre i Ost-Asien än hos oss, men åkerbruk,
keramik, vävning och metallbearbetning voro
— 971 —
— 972 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
