INDIANER dem okända. Ett och annat kulturelement har senare vandrat in över Beringssund, t.ex. stavpansaret, men element, som icke tillhöra jägarfolken, torde knappast ha kunnat komma in denna väg, då en barriär av lågtstående stammar skilja södern och östern från sundet i fråga. Möjligt är, att kulturelement kommit till Amerika över Stilla oceanen, men i vad mån detta skett, är ännu svårt att bedöma. Kulturprovinser och språkområden. — Nordamerika. Den urspr. indianska kulturen kan uppdelas i följ, huvudprovinser, vilkas karakteristika här i korthet angivas. Längst i n. strövade de kanadiska jägarna, på somrarna över tundrorna, på vintern i skogarna, där deras enkla bostäder, skinntält el. barktäckta hyddor, bättre skyddades mot vinterstormarna. I n.v. förekommo nedsänkta jordhus med gång. De jagade längst i n. ren och myskoxe, längre söderut älg, hjort, hare och bäver. Vintertid användes snöskor och hundsläde, tobogga. Dräkterna voro av skinn med broderier av vildsvinsborst. Sommartid drogo hundarna packningen, varvid tältstängerna användes som släpor. Då begagnades också välgjorda och lätta kanoter av björkbark, från vilka jagades under översvämnings-tiden vår och höst. Om somrarna fiskades med ljuster och nät. De döda brändes el. sattes upp i träden. — Västkustens i. kunna efter kulturen uppdelas i två grupper, nordvästindianer och kaliforniska indianer. De förra voro vinterbofasta fiskare och jagade även större havsdjur. De bebodde hus av cederplankor och voro skickliga träsnidare, varom såväl de väldiga kanoterna av trä som husen och husgerådet bära vittne. Bland deras kulturinnehav märkas täcken av bast, get- el. hundhår, hamrade kopparplåtar, en säregen ornamentik, slaveri, stavpansar, lansar, bågar, pilar, hemliga sällskap och totem-emblem. Kalifornierna, vilkas kultur var mera primitiv, fiskade och jagade väl också, men insamlade huvudsaki. vegetabilier, kastanjer, ollon, gräsfrön o.a., vilka de, ehuru ej åkerbrukare, för-stodo att bereda till mjöl och bröd. Kalifornierna voro även vinterbofasta och deras hus, liksom i norden, nedsänkta i marken och jord-täckta. Ängbadhus förekommo här liksom inom stora områden i N. Amerika. Som korg-makare voro de oöverträffade. — Prärie-indianer ha fått sin enhetliga kulturella karaktär genom hästens införande. Prärierna voro urspr. så gott som obebodda. Buffeljakten var dessa i:s huvudnäring, och genom denna fingo de både föda, kläder och bostäder. Kött konserverades genom torkning och stöt-ning, pemmican. Bostaden var det bekanta skinntältet, tipi, tältstängerna användes här liksom norrut ss. släpor för framforsling av packning. Som farkost användes blott enkla, runda, skinnklädda båtar (bullboats). Husgerådet var enkelt, och här, som inom förutnämnda kulturområden, användes ej lerkärl, utan kokning skedde i kärl av andra material genom iläggande av heta stenar. Med i n-d i a n f o 1 k e n i ö. och s. ö., alltså mellan Stora sjöarna, Mississippi och havet, komma vi till ett område karakteriserat genom åkerbruk, keramik, bofasthet året om, ofta i befästa byar, fast organisation o.a. Majs var den viktigisate kulturväxten, men också bönor, vattenmeloner, solrosor, tobak o.a. odlades. Åkerbruksredskap voro grävkäppar och hackor av ben el. horn. På sina håll skördade man alltjämt vilda växter, ss. vattenris; även socker lönnen skattades, och en rusdryck bereddes därav. I n. jagades ivrigt under vintern, i s. hade fisket betydelse. Ljuster, nät, krokar av ben el. dyl. användes därvid samt pil och båge, jämte vilka sistn. vapen i s. också förekommo spjutslungare och biåsrör. Kastklubbor, klubbor och tomahawks voro stridsvapen. Stavpansar förekom. Detta område utmärkes av mounds, olikformade jordmonument, till en del gravar, i vilka rika arkeologiska fynd gjorts. De ha uppförts av i:s förfäder och ej av någon främmande ras. — I övrigt utmärktes kulturen i n. av barkkanoter och barkkärl, skinnkläder med broderier av wampum, runda tält, wig-wams, el. stora rektangulära hus med sadeltak, södern åter av kanoter urholkade ur en trädstam, korgar, vävda kläder el. runda hyddor med koniskt tak. Kallhamrade kopparsaker användes. Hos många stammar fanns en utpräglad klanförfattning med moder- el. faderrätt, förbunden med totemism. Den fasta organisationen dokumenterar sig i stora och mäktiga förbund stammarna emellan (creek-, irokesér-, powhatan och wyandot-förbunden m.fl.). Även religionen stod jämförelsevis högt, och i s. funnos verkliga tempel med prästerskap. Flera folk hade nått fram till ett slags bildskrift. Puebloindianerna (se d.o.) i s.v. ha en säregen kultur och deras enaståen de, terassformiga, av ett stort antal celler uppmurade ”by-hus” av lera el. sten äro märkliga. De förhistoriska pueblo hade klipp- och grottboningar i Coloradoplatåns kanjoner. Pueblo leva av åkerbruk och ha använt konstgjord bevattning. Grävkäppen har ett utsprång för foten och utgör alltså början till en spade. De förstå att baka bröd. Som husdjur ha de kalkoner. Deras keramik och korgarbeten äro vackert dekorerade. En invecklad klanförfattning med moderrätt råder, och kultsällskap — 973 — — 974 —