Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indien - Geologi, terrängformer och vattendrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIEN
platålandet, det n. indiska slättlandet, som
begränsar det förra i n.v., n. och n.ö., samt de
n. gränsbergen, däribland främst Himalaja.
Äldst av dessa delar är det s. indiska
platålandet. Det utgjorde en del av det gamla
Gondwana-fastlandet. Under krittiden skildes
det från Afrika genom den väldiga sänkning,
som gav upphov till Indiska oceanen. Det
företer nu liksom de trenne sydkontinenterna en
ofantlig denudationsyta, uppbyggd av urgamla
bergarter, vilkas veckning avslutades redan i
prekambrium. Vid krittidens
dislokationsrörel-ser genomsattes det gamla peneplanet av
spricksystem, ur vilka väldiga vulkaniska
utbrott ägde rum. Den stelnade bergarten, s.k.
Dekkantrapp (basalter), bildar nu mäktiga
bäddar särsk. i n.v. delen av halvön. Senare
träffades peneplanet av en oregelbunden höjning,
så att det erhöll sin nuv. lutning med
högsta kanten i v. Den nästan rätlinjiga v. kusten
mellan Baroda och Kap Comorin markerar en
dislokationslinje, längs vilken en instörtning
ägt rum i v. och en höjning i ö. Längre mot
n. finnes dock en spillra kvar av den gamla
förbindelsen mellan Arabien och den s.
indiska platån, i det att ett grundhav med 100
km. medelbredd längs kusten förenar Gujarat
med Oman. I denna kontinentalsockel har
Indus fordom nedskurit en mera än 900 m. djup
dal utanför sin nuv. mynning. Före
sänkningen hade alltså denna del av det gamla
peneplanet träffats av en höjning, så att floderna
erhöllo tillfälle att ånyo skära sig ned i
detsamma. På samma sätt har den nämnda
höjningen av den indiska platån givit floderna
där ny erosionskraft att nedskära unga
floddalar i den gamla ytan. Denna fortsätter även
österut i Bengaliska vikens n. del men är här
blott 25 km. bred. I det inre av Dekkan är
dess yta svagt vågformig, här och där
genom-satt av förkastningar, så att olika partier icke
alltid ligga på samma höjd. Platån består av
urbergsgnejs, i s. ofta ersatt av granitgnejs.
Urberget är flerstädes täckt av prekambriska
formationer, av vilka den undre, den s.k.
Cud-dapah-serien, består av gabbrobergarter,
överlagrade av kvartsiter, skiffrar och
moränbrec-cia, vilken anger, att området genomgått en
istid under perioden i fråga. Den övre
prekambriska serien kallas Vindhya, består av
sandsten och är utbredd mellan Närbada och
Ganges. Den överlagras av
Gondwana-forma-tionen, som härstammar från perioderna
mellan stenkols- och krittiden och består av
skiffrar och täta sandstenar, här och där med rika
stenkolslager. Särsk. i n.v. överlagras dessa
serier av Dekkantrappen. Dessa bergytor
överlagras huvudsaki. av jordarter, laterit och re-
gur. Den senare är I:s berömda bomulls jord,
ända till 18 m. mäktig, starkt ler- och
kalk-haltig och vanl. grå-svart på gr. av stor halt
av humusämnen. Den uppstår huvudsaki.
genom förvittring av Dekkantrappen. Den s.
indiska platåns n.v. kant bildas av den 500 km.
långa Aravalli-kedjan (högsta punkt Guru
Sikhar, 1,722 m.ö.h.). Den består av granit
och starkt veckade prekambriska bergarter, ö.
om densamma utbreder sig den av Dekkantrapp
uppbyggda Malva-platån, vars yta sluttar svagt
mot n. från den s. randen, de blott 880 m.
höga Vindhyabergen. De begränsas i s. av
Nar-badas breda erosionsdal. Mellan denna och
Taptis dal i s. ligger den huvudsaki. av
basalter uppbyggda Satpura-platån (1,321 m.), som
i ö. övergår i den av röd sandsten
sammansatta Gondwanaplatån, i sin ordning fortsatt
av Chota Nagpurs vågiga gnejsterräng, som i
n.ö. når fram till Ganges’ knä. S. om Taptis
och Mahanadis dalar börjar Dekkanplatån i
inskränkt mening. Dess v. kant, de s.k. V.
Ghats, stiger terassformigt från Arabiska vikens
kust och består ända till 16° s.br. av vågräta
basaltbäddar. Medelhöjden är 1,200 m. Den
högsta toppen är Trimbak hills (1,645 m.).
Ryggen är genomskuren av rätt djupa pass,
s.k. ghats, varav namnet på bergsystemet. Så
passerar järnvägslinjen mellan Bombay och
Calcutta det 583 m. höga Thal Ghat-passet. S.
delen av V. Ghats är uppbyggd av urberg och
är därför mjukare modellerad, ända till de
höga Nilgiri-bergen, vilkas gnejsbranter
kulminera i Dodabetta (2,670 m.). S. härom
möter man den djupa Palghat-sänkan, en
gravsänka, som skiljer Nilgiri från det sydligaste
bergmassivet Anaimalai hills (2,695 m.) och
deras s. forts. Cardamom hills. Nedanför V.
Ghats sträcker sig längs kusten en smal
kustslätt, trol. uppkommen genom abrasion. Först
längst i n. vid Cambay-bukten vidgar den sig
till 50—100 km. bredd, i det att den här
utbyggts av Taptis och Narbadas deltan. V. om
dem utbreder sig Kathiawars låga kristalliniska
platå. I motsats mot v. kusten, som n. om
Goa kallas Konkan och s. därom
Malabar-kusten, har ö. el. Koromandelkusten en 30—
100 km. bred kustslätt, över densamma reser
sig i bakgrunden Dekkanplatåns ö. rand under
namn av ö. Ghats. Den har lägre medelhöjd
än V. Ghats, emedan hela platån lutar åt detta
håll. På gr. härav dräneras hela Dekkan åt
ö., och på ö. kusten utmynna därför dess stora
floder Mahanadi, Godavari, Kistna och
Colc-roon. Deras vida dalar ha uppdelat ö. Ghats
i fristående partier, och vid sina mynningar
ha de utbyggt vidsträckta deltan, som här
betydligt vidgat kustslätten. De 3 största deltana
— 987 —
— 988 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
