Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indien - Geologi, terrängformer och vattendrag - Klimat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIEN
äro Godavaris, Kistnas och Coleroons, vartdera
om mera än 2,000 kvkm. De n. indiska
slätterna och Himalaja ha mycket sent blivit
fastland. De utgöra en del av den gamla
geosyn-klinalen mellan Gondwana- och
Angarakonti-nenterna, och området täcktes länge av Tethys
havet. Allteftersom veckningsrörelsen från det
sistn. fastlandet fortskred mot s., minskades
Tethys i areal, och när Himalaja bildades
genom den tertiära veckningen, återstod av
detsamma blott en smal havsarm mellan det s.
indiska berglandet och foten av Himalaja. 1
densamma avsattes av bergsfloderna ofantliga
sedimentmassor, så att havsviken redan vid
slutet av miocentiden var igenfylld. Sedan ha
istidens och de recenta floderna avsatt nya
lager, så att slättlandets sedimentpacke nu är
oerhört mäktig. Sålunda beräknas dess
tjocklek vid Benares till 6,000 m. De äldre lagren,
bangar, utgöras av mäktiga lerlager, ofta
växellagrade med sand. De recenta sedimenten,
khadar, bestå av grus närmast bergen, av slam
i deltaregionen och av sand, mer el. mindre
blandad med lera, på själva slätterna. Den
stora ojämnheten i deras bördighet beror på,
att halten av finjord är mycket växlande. De
n. slätterna dränerades att börja med av en
enda stor flod, vilken sedan delat sig i de 3
stora flodsystemen Indus, Ganges och
Brahma-putra. N.ö. om Ganges’ delta ligger Khasi
hills, en lössprängd rest av
Gondwana-fastlan-det, vars högsta punkt, Shillong, når 1,963 m.
Dalen mellan Khasi hills och Himalaja
genomströmmas av mellersta Brahmaputra, som här
ofta ändrar sitt lopp. Landskapet är sumpigt
och osunt. Av ö. Himalaja äger Brittiska I.
blott det lilla landskapet Sikkim, beläget
mellan de självständiga rikena Nepal och Bhutan.
Däremot ligger v. Himalajas såväl ytter- som
kärnzon inom L; till detta höra även stora
delar av Karakorum. Orsakerna härtill äro
huvudsaki., att Indussystemets dalar
genombryta de yttre kedjorna och erbjuda bekväma
kommunikationsleder till berglandets inre
bäckenlandskap Kashmir och Ladakh. Jfr H
i-m a 1 a j a. J.F.
Klimat. Främre I. behärskas under dec.—
maj av n.ö.-passaden, som uppstår på gr. av
motsatsen mellan det låga lufttrycket vid
ekvatorn och högtrycket i det under vintern starkt
avkylda Centralasien. Under resten av året
råder s.v.-monsunen. Passadperioden delas i
en kall årstid, dec.—mars, och en varm under
april och maj. Jan.-temp. i n.v. I. är blott
13°, och nattfroster äro då icke ovanliga. Temp.
stiger mot Ganges, och vid dess mynning är
mån:s medelvärde 18,5°. Mot s. tilltar mån.s
medeltemp. ytterligare, så att den på 20 :e
pa
rallellen uppgår till 21° och vid Kap Comorin
till mera än 24°. Redan i mars står solen i
Medeltemperatur
kallaste mån. varmaste mån
Darjeeling.................4,5 (jen.) 16,4 (juli)
Simla..................... 3,S ( „ ) 19,4 (juni)
Jacobabad.................14,1 ( „ ) 36,5 ( „ )
Multan.......-...........13,1 ( „ ) 34,9 ( „ )
Agra......................15,6 („ ) 34,4 (maj)
Allahabad.................15,3 („ ) 33,6 ( „ )
Calcutta..................18,4 („ ) 29,9 ( „ )
Bombay....................23,6 ( „ ) 29,2 (april)
Nagpur...................19,5 („ ) 34,7 „
Madras....................24,1 ( „ ) 31,5 (mars
Bangalore.................19,7 ( » ) 27,6 ( „
zenit vid den i s. I. närbelägna ekvatorn.
Denna mån. är därför varmast i s. I. med mera
än 30° vid havets nivå. Allteftersom solens
zenitalstånd förskjutes mot n., stiger temp. i
mellersta och n. I. Den varmaste mån. är i
Dekkan april med 27—28°, vid nedre och
mellersta Ganges är maj varmast med 30—34,5°,
i n.v. I:s torra områden juni med 35—36,5°. 1
Himalaja inträffar den största hettan efter
snösmältningen i juli. Den varmaste mån:s temp.
stiger alltså från ekvatorn mot vändkretsen,
vilket ju är ett för hela jorden generellt feno
men. På gr. av den starka upphettningen
under mars—juni sjunker lufttrycket över I.
småningom. Den torra passaden försvagas och
efterträdes av havsvinden, den fuktiga
monsu-nen. Den börjar med en period av mulet
väder, och sedan börjar den eg. monsunperioden
med plötsliga ösregn. Dessa regnperioder börja
på Malabarkusten %, i Rajputana och
Bengalen 15/e, i Agra 25/« och i Punjab so/«. I och
med monsunens inträdande upphör på gr. av
den starka molnbildningen markens och luftens
uppvärmning, och temp. börjar i stället
långsamt att sjunka. I juli och aug. inträffar
monsunens maximalstadium med den största
regnmängden. Denna avtar sedan långsamt till
dec. och från n. mot s. Monsunen inträder
nästan explosionsartat. Så har Bombay 14 mm.
regn i maj men 522 i juni och Mahabaleshwar
(s.ö. om Bombay) resp. 35 och 1,208.
Monsunen medför 90 °/o av årsnederbörden i ®/«
av det område, där den blåser. Men dess
regn-bringande inflytande modifieras i allra högsta
grad av terrängen. V. Ghats, som först träffas
av densamma, har på sin v. sida en årlig regn
mängd av upp till 6,600 mm. Då vinden
passerat bergryggen, sjunker den ned på ö. sidan
över inre Dekkan och blir torr.
Regnmängden är därför här mindre än 1,000 mm. Den
stiger åter till 2,500 mm. över ö. I. tack vare
den från Bengaliska viken kommande
s.s.ö.-monsunen. Då denna möter Himalaja, blir
nederbörden oerhörd (se C h e r r a p u n j i). Å
andra sidan har området kring nedre Indus
nästan ökenartat klimat med obetydlig års-
— 989 —
— 990 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
