INDIEN äro Godavaris, Kistnas och Coleroons, vartdera om mera än 2,000 kvkm. De n. indiska slätterna och Himalaja ha mycket sent blivit fastland. De utgöra en del av den gamla geosyn-klinalen mellan Gondwana- och Angarakonti-nenterna, och området täcktes länge av Tethys havet. Allteftersom veckningsrörelsen från det sistn. fastlandet fortskred mot s., minskades Tethys i areal, och när Himalaja bildades genom den tertiära veckningen, återstod av detsamma blott en smal havsarm mellan det s. indiska berglandet och foten av Himalaja. 1 densamma avsattes av bergsfloderna ofantliga sedimentmassor, så att havsviken redan vid slutet av miocentiden var igenfylld. Sedan ha istidens och de recenta floderna avsatt nya lager, så att slättlandets sedimentpacke nu är oerhört mäktig. Sålunda beräknas dess tjocklek vid Benares till 6,000 m. De äldre lagren, bangar, utgöras av mäktiga lerlager, ofta växellagrade med sand. De recenta sedimenten, khadar, bestå av grus närmast bergen, av slam i deltaregionen och av sand, mer el. mindre blandad med lera, på själva slätterna. Den stora ojämnheten i deras bördighet beror på, att halten av finjord är mycket växlande. De n. slätterna dränerades att börja med av en enda stor flod, vilken sedan delat sig i de 3 stora flodsystemen Indus, Ganges och Brahma-putra. N.ö. om Ganges’ delta ligger Khasi hills, en lössprängd rest av Gondwana-fastlan-det, vars högsta punkt, Shillong, når 1,963 m. Dalen mellan Khasi hills och Himalaja genomströmmas av mellersta Brahmaputra, som här ofta ändrar sitt lopp. Landskapet är sumpigt och osunt. Av ö. Himalaja äger Brittiska I. blott det lilla landskapet Sikkim, beläget mellan de självständiga rikena Nepal och Bhutan. Däremot ligger v. Himalajas såväl ytter- som kärnzon inom L; till detta höra även stora delar av Karakorum. Orsakerna härtill äro huvudsaki., att Indussystemets dalar genombryta de yttre kedjorna och erbjuda bekväma kommunikationsleder till berglandets inre bäckenlandskap Kashmir och Ladakh. Jfr H i-m a 1 a j a. J.F. Klimat. Främre I. behärskas under dec.— maj av n.ö.-passaden, som uppstår på gr. av motsatsen mellan det låga lufttrycket vid ekvatorn och högtrycket i det under vintern starkt avkylda Centralasien. Under resten av året råder s.v.-monsunen. Passadperioden delas i en kall årstid, dec.—mars, och en varm under april och maj. Jan.-temp. i n.v. I. är blott 13°, och nattfroster äro då icke ovanliga. Temp. stiger mot Ganges, och vid dess mynning är mån:s medelvärde 18,5°. Mot s. tilltar mån.s medeltemp. ytterligare, så att den på 20 :e pa rallellen uppgår till 21° och vid Kap Comorin till mera än 24°. Redan i mars står solen i Medeltemperatur kallaste mån. varmaste mån Darjeeling.................4,5 (jen.) 16,4 (juli) Simla..................... 3,S ( „ ) 19,4 (juni) Jacobabad.................14,1 ( „ ) 36,5 ( „ ) Multan.......-...........13,1 ( „ ) 34,9 ( „ ) Agra......................15,6 („ ) 34,4 (maj) Allahabad.................15,3 („ ) 33,6 ( „ ) Calcutta..................18,4 („ ) 29,9 ( „ ) Bombay....................23,6 ( „ ) 29,2 (april) Nagpur...................19,5 („ ) 34,7 „ Madras....................24,1 ( „ ) 31,5 (mars Bangalore.................19,7 ( » ) 27,6 ( „ zenit vid den i s. I. närbelägna ekvatorn. Denna mån. är därför varmast i s. I. med mera än 30° vid havets nivå. Allteftersom solens zenitalstånd förskjutes mot n., stiger temp. i mellersta och n. I. Den varmaste mån. är i Dekkan april med 27—28°, vid nedre och mellersta Ganges är maj varmast med 30—34,5°, i n.v. I:s torra områden juni med 35—36,5°. 1 Himalaja inträffar den största hettan efter snösmältningen i juli. Den varmaste mån:s temp. stiger alltså från ekvatorn mot vändkretsen, vilket ju är ett för hela jorden generellt feno men. På gr. av den starka upphettningen under mars—juni sjunker lufttrycket över I. småningom. Den torra passaden försvagas och efterträdes av havsvinden, den fuktiga monsu-nen. Den börjar med en period av mulet väder, och sedan börjar den eg. monsunperioden med plötsliga ösregn. Dessa regnperioder börja på Malabarkusten %, i Rajputana och Bengalen 15/e, i Agra 25/« och i Punjab so/«. I och med monsunens inträdande upphör på gr. av den starka molnbildningen markens och luftens uppvärmning, och temp. börjar i stället långsamt att sjunka. I juli och aug. inträffar monsunens maximalstadium med den största regnmängden. Denna avtar sedan långsamt till dec. och från n. mot s. Monsunen inträder nästan explosionsartat. Så har Bombay 14 mm. regn i maj men 522 i juni och Mahabaleshwar (s.ö. om Bombay) resp. 35 och 1,208. Monsunen medför 90 °/o av årsnederbörden i ®/« av det område, där den blåser. Men dess regn-bringande inflytande modifieras i allra högsta grad av terrängen. V. Ghats, som först träffas av densamma, har på sin v. sida en årlig regn mängd av upp till 6,600 mm. Då vinden passerat bergryggen, sjunker den ned på ö. sidan över inre Dekkan och blir torr. Regnmängden är därför här mindre än 1,000 mm. Den stiger åter till 2,500 mm. över ö. I. tack vare den från Bengaliska viken kommande s.s.ö.-monsunen. Då denna möter Himalaja, blir nederbörden oerhörd (se C h e r r a p u n j i). Å andra sidan har området kring nedre Indus nästan ökenartat klimat med obetydlig års- — 989 — — 990 —