Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indien - Befolkning - Språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIEN
dan hela Ganges-slätten har mera än 150 och
stora delar av ö. Bengalen ha mera än 400.
Däremot uppvisa stora delar av Central-I. och
inre Dekkan en relativt låg folktäthet (25—
75 pr kvkm.), medan kustlandet med sin stora
nederbörd och sitt på denna grundade rika
jordbruk överallt har en folktäthet av mera
än 75. Den överstiger nästan överallt på
Ko-romandelkusten 150, flerstädes t.o.m. 250. I
vissa kustdistrikt i Travancore på
Malabarkusten stiger den ända till 506 och i Cochin till
707 pr kvkm., den högsta siffra, som
någon-städes i världen torde förekomma i ren
jordbruksbygd. J.F.
I:s etnologiska struktur har väsentligen
bestämts av de tre förhistoriska
invandringsböl-jor, som fört dravidiska, munda- och
indoeu-ropeiska folkelement till L; genom blandning
med det urspr. folkelementet uppstod en
folkbild, som alltsedan blivit förhärskande i I. och
som endast delvis modifierats genom de talrika
invandringar av skilda folkelement, som ägt
rum i historisk tid. Genom den utpräglade
blandningen mellan å ena sidan ett (el. flera)
urspr. folkelement, å andra sidan de tre stora
förhistoriska folktillskotten och de
modifikationer, dessa folkblandningar erhållit genom de
i historisk tid försiggångna invandringarna, har
uppstått den kanske starkaste rasblandning,
som finnes på jorden, och det är ej lätt att ge
en exakt sammanfattande beskrivning av I:s
nuv. etnologiska struktur. Som en översikt må
följ, tjäna: Det nuv. gränsområdet mot Iran
upptages av en befolkning av den i Iran
härskande typen med över medelhöjd, täml. ljus
hy, rik skäggväxt, brakycefali och
karakteristisk utveckling av näsan. Denna typ har
uppkommit genom successiv iransk och turkisk
bosättning i gränsområdena. Indus bildar en i
det hela täml. påtaglig gränslinje mellan denna
och de två följ, folktyperna. Närmast ö. om
Indus kommer i ett brett bälte, som omfattar
Kashmir, Punjab och Rajputana en folktyp av
hög växt, ljus hy, rik skäggväxt, dolikocefali
och smal näsa; denna folktyp torde kunna
anses utgöra den renaste representanten för det
indoeuropeiska folkelementet. S.v. om denna i
kustlandet från ung. Indus i n. till en linje
Bombay—Poona—Kolhapur i s. är en folktyp
förhärskande med växt vid el. under
medelhöjd, mesocefali och ej särsk. utpräglad
näs-växt; denna typ visar en blandning mellan
urspr. dravidiska och senare invandrade
element av iransk typ, till största delen väl
härrörande från sakernas (se d.o.) välde i dessa
trakter. Hela det centrala n. Indien (Förenade
prov., Centralindien och Bihar) befolkas av en
Uppslagsbok. XIII. _ 993 _
32
dravidisk-arisk blandras med till mesocefali
tenderande dolikocefal skallform, ljusbrun till
mörk hudfärg, mer el. mindre bred näsa och
växt av i allm. under medelhöjd; denna
folktyp är jämte den dravidiska den allmännast
utbredda i I. ö. om denna, i Bengalen och
Orissa, uppträder en blandras av annat slag,
i vilken dravidiska element uppblandats med
mongoloida, som till sin huvuddel väl ditförts
under den förhistoriska invandring, som förde
munda-elementet till L; att märka är härvid,
att i de nuv. munda-språk talande folken
endast en mycket ringa del av mongoloida
element är tillfinnandes, utan detta har här helt
absorberats av den urspr. indiska
raskaraktären. Denna typ utmärkes av brakycefali, mörk
hudfärg, täml. stark skäggväxt och medelhöjd;
uppenbarligen har den något modifierats
genom indoeuropeisk inblandning. N. och ö.
därom i Himalaja, Nepal, Bhutan, Sikkim, Assam
och Burma förhärskar den rena mongoloida
typen, utmärkt av brakycefali, gulaktig
hudfärg, ringa hårväxt, medelhöjd el. under
medelhöjd, flat ansiktsform och i allm. snett ställda
ögon. Slutl. upptages hela s. I. av den
dravidiska typen med växt av under medelhöjd,
mörk, stundom svart hudfärg, rik växt av ofta
lockigt hår, dolikocefali och bred, vid roten
nedsänkt näsa. Den dravidiska rasen är
säkerligen den mest utpräglade blandrasen i I., men
det är svårt att bilda sig en föreställning om
dess beståndsdelar, då vi endast i ringa grad
känna I:s fördra vidiska befolkning; av samma
orsak är det svårt att bilda sig en uppfattning
om arten av det folktillskott, I. erhöll genom
den dravidiska invandringen. Särsk.
anmärkningsvärd är förekomsten hos dravidiska
stammar, som levat täml. isolerade, av kännetecken
(över medelhöjd, ljus hudfärg, rak näsa), som
ej tillhöra den dravidiska typen i gemen; möjl.
ger detta en antydan om dravidafolkens typ,
innan rasblandningen med den indiska
urbefolkningen ägt rum. C.F.
Språk. De i I. talade språken tillhöra väsentl.
tre språkfamiljer: munda-, dravidiska
och i n d o-a r i s k a språk, varjämte i Assam,
Burma, Nepal, Bhutan, Sikkim och
annorstädes i Himalajaregionen samt i Baltistan i n.v.
representanter för de t i b e t o-b urmanska
språken uppträda; mindre roll spela spridda
iranska språkelement i v. samt det ännu till
sina frändskapsförhållanden okända b u r u
s h a s k i i Dardistan. Om de till munda-,
dravidiska och tibeto-burmanska språkfamiljerna
hörande språken se M u n d a-s p r å k e n,
Dravidiska språk och Tibet o-b u
r-manska språk. De ind o-a r i s k a språ-
— 994 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
