Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indien - Språk - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIEN
ken äro oss kända över en tidrymd av minst
3,000 år och utgöra sedan länge det
dominerande språkelementet i I.; antalet indo-ariska språk
talande individer i I. torde väl f.n. (1932)
kunna uppskattas till c:a 225 mill. De indo-ariska
språken äro i sin äldsta form bekanta för oss
ss. det s.k. vediska sanskrit, den dial.,
vari ”Rigveda” och, ehuru i traditionaliserad
och på samma gång genom inflytelser från
annat håll modifierad form, den övriga vediska
litteraturen äro avfattade; men även ”Rigveda”
visar ett genom inflytelser från olika håll
starkt modifierat religiöst högspråk. På
samma ålderdomliga stadium står sanskrit, det
genom Panini (se denne) fixerade högspråk,
som, länge uteslutande odlat på muntligt
traditionell väg, under årh. närmast f.Kr. började
spela den roll som traditionellt högspråk, det
ännu innehar i I. Representera dessa dial.
fornstadiet av indo-ariskt språk, så är
övergångsstadiet till de nyindiska språken, den m
e-delindiska perioden, bekant genom ett
flertal litterärt och epigrafiskt bevarade dial.,
bland vilka pali (se d.o.), språket i den
sydliga buddismens heliga skrifter, intar en
särställning ss. varande mera ålderdomligt än de
övriga, med namnet p r a k r i t (se d.o.)
betecknade idiomen. Dessas sammanhang med de
nyindiska språken erbjuder en mängd olösta
gåtor och är knappast möjligt att utreda med
vår nuv. kännedom om den medelindiska
perioden; därtill kommer, att en stor del av de
medelindiska dial. i det skick, vari de äro
traderade, äro tillrättalagda efter en grammatisk
traditions fordringar. De nyindiska
språken gruppera sig kring den centrala nordin
diska dial. h i n d i ss. kärna; ur denna ha
också framgått de allmänna meddelelsemedlen för
resp, det muhammedanska och det hinduiska
I., u r d u och hindustan i. Hindi
närstående äro rajasthani, gujarati och
p e n j a b i; medelbart höra till denna centrala
grupp de från rajasthani utgångna p a h a r
i-dial. i Himalajaregionen. ö. om denna grupp
utbreder sig den b e n g a 1 i med dess
avläggare assamesiskan, bihari och o r i y a
omfattande ö. gruppen, v. om densamma den
1 a h n d a och s i n d h i innefattande v.
gruppen. En s. grupp bildas av m a r a t h i el. m
a-rattiska språket, en n.v. av kashmiri
och s h i n a. En särställning intaga de dar
diska och k a f i rspråken i n.v. I. samt s i
n-g a 1 e si sk a n på Ceylon, som tidigt inkom
genom indo-arisk kolonisation från sjösidan.
Litt.: ”Linguistic survey of India”, utg. av G.
A. Grierson och S. Konow (11 bd, 1903—28);
J. Beames, ”A comparative grammar of the
Indo-Aryan languages” (3 bd, 1872—79). C.F.
Historia. Den mest epokgörande
tilldragelsen i I:s historia, den indo-ariska
invandringen, ligger före den eg. historiska tidens
början och kan ej kronologiskt fixeras.
Dessförinnan hade de vandringar ägt rum, som fört
d r a v i d a- och m u n d a-folken till I. De
förra ha trol. kommit från n.v.; därpå tyder
förekomsten av en dravidisk folkspillra i
Belutsjistan (se Brahui). Mundafolkens
frändskapsförhållanden peka däremot åt Bortre
Indien och Indonesien. Ännu tidigare
folkskikt ha utrotats el. absorberats och föreligga
numera endast i ytterst obetydliga rester (t.ex.
veddas på Ceylon). Invandringarna torde
ha ägt rum i följ, ordning: dravida, munda,
indo-arier. — I:s arkeologiska utforskande är
ännu knappast påbörjat och har hittills endast
i Punjab lett till resultat av större arkeologisk
räckvidd. Genom grävningar vid Harappa och
Mohen-jo Daro (från 1920) har bragts i dagen
en delvis högt utvecklad kultur från
övergångstiden mellan neolitisk tid och bronsålder. Den
har förbindelser såväl åt v. (Babylonien) som
ö. (Kina) men visar å andra sidan
omisskännlig indisk särprägel; för lösningen av de
härmed sammanhängande etnologiska frågorna
saknas ännu förutsättningar. — Den första
dokumentariskt belagda händelsen i I:s historia
är införlivandet av Punjab med
akemenider-väldet (c:a 517—509 f.Kr.). Därefter vet man
så gott som intet, förrän i och med Alexander
den stores indiska fälttåg (326—325 f.Kr.) det
historiska källmaterialet börjar bli ymnigare.
Rörande detta fälttågs betydelse för I:s historia
äro meningarna delade; obestridligt synes dock
vara, att det första kända stora inhemskt
indiska väldet, det av Candragupta
(grekernas Sandrokottos) grundade M a u r y
a-väldet, delvis utgjorde en reaktion mot den
ma-kedoniska invasionen. Maurya-väldet nådde
under Candragupta (c:a 322—297 f.Kr.) från
Ganges-deltat i ö. till nuv. Afganistan i v.;
under efterträdarna Bindusara A m i t r
a-g h a t a (c:a 297—273) och den berömde A $
o-ka (c:a 273—232) fogades därtill större delen
av Sydindien, och sålunda uppkom det största
inhemska indiska välde, historien känner.
Efter A^okas död förfall det hastigt, och I:s
historia fortlöper från o. 200 f.Kr. i tre täml.
skilda avsnitt: Nordvästindiens, Sydindiens och
det centrala Nordindiens historia.
Nordväst-indien underlades det grek o-b a k t r i s k a
riket; dess följ, historia står under inflytande
av saker- och Y ü e-c h i-expansionen under
2:a årh. f.Kr. I samband med det greko-bakt
riska väldets fall bildades i n.v. I. två i n
dogrek i s k a riken; de måste under årh.
närmast f.Kr. underkasta sig sakerna, som nådde
— 995 —
— 996 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
