INDIKERINGSMEDEL syra överföres den i mono- och disulfonsyror, vilka äro lösliga i vatten. Lösningen kallas i. och användes som reagens på oxiderande ämnen, ss. salpetersyra, klorsyra m.fl. Lj. Indigo-purpur, -rött, se I n d i g o. Indigoti'n, Indigovitt, se I n d i g o. Fndigoväxter, till skilda släkten och fam. hörande växtarter, vilka innehålla glykosiden indikan och ur denna postmortalt bilda färgämnet indigo (se d.o.). De viktigaste bland dessa äro: Indigo'fera tincto'ria, Anil och ar-ge'ntea; I'satis tincto'ria, alpi'na och lusita'-nica; Marsde'nia tincto'ria och parviflo'ra\ Po-ly'gonum tincto'rium; många Phajus-, Cala'n-the- och Cr otala'ria-arter, Echi'tes religio'sa och Wri'ghtia antidysente'rica. — Som p s e u-doindikanväxter betecknas sådana, som bilda ett blått el. blågrönt, men från indigo artskilt färgämne, ss. vätteros, ögontröst, höskallra, buskmåra, tallört m.fl. O.Gz. Indika'n, kem., se Indigo. Indikation [-Jo'n], med., är sammanfattningen av de skäl, som föreligga för att en viss behandlingsmetod (t.ex. operation) el. ett visst läkemedel skall givas patienten. I. bestämmes i första hand av diagnosen (se d.o.), men även andra hänsyn måste ofta tagas, för att i. skall kunna följas, t.ex. de behandlingsresurser, som stå till buds, patientens motståndskraft, ålder, ekonomiska förhållanden o.s.v. När skäl föreligga för att en viss behandling ej skall genomföras, talar man om kontraindikation. Adj.: indicerad, kontraindicerad. Wk. 1'ndikativ, språkv., modus, som berättar om el. konstaterar vissa fakta (i s.k. påståendesatser) ; se Modus. Indika'tor. 1) Kem., substans, som anger början el. slutet av en reaktion och som därför användes i den kemiska analysen, t.ex. järnammoniumalun vid titreranalys med ro-dankalium el. stärkelse i jodimetrien. Särsk. viktiga äro de i., vilka användas inom acidime-trien el. alkalimetrien (se Analys) och vilka genom färgomslag visa, när en lösning övergår från sur till alkalisk reaktion el. omvänt. Så är t.ex. lackmus röd i sur och blå i alkalisk lösning. Till sin natur äro dessa i. ant. svaga syror el. svaga baser, vilka i jonform ha annan färg än i odissocierat tillstånd. Färgen blir därför beroende av deras dissociationstili-stånd och därigenom av lösningens surhets-, resp, alkalitetsgrad. En serie i. har framställts för bestämning av surhetsgraden el. vätejonkoncentrationen (se d.o.), som uttryckes i De olika i. ha ett visst omslagsområde, som framgår av nedanstående tab.: Indikator Färgomslag Ph Tymolblått.................. röd — gulbrun 1,6— 3 Metylorange................. röd — gul 3 — 4,5 Metylrött................... röd — gul 4,5— 6 Bromkresolpurpur............ gulbrun — lila 5,5— 6,5 Bromtymolblått.............. gul — blå 6 — 7,5 Kresolrött.................. gul — röd 7,5— 8,5 : Fenolftalein................ färglös — röd 8,5— 9 Tymolftalein................ färglös — blå 9 —10 Vid titrering av starka syror el. baser kan vilken som helst av i. från metylorange t.o.m fenolftalein användas. Vid titrering av svaga syror måste man använda en i., vars omslag ligger på den alkaliska sidan, ss. fenolftalein, och vid titrering av svaga baser en i., vars omslag ligger på den sura sidan, ss. metylorange. I annat fall är neutralisationen icke fullst. vid färgomslaget. Lj. 2) Tekn., instrument för erhållande av kunskap om arbetsförloppet i en ångmaskins el. förbränningsmotors cylinder. I. består av en liten cylinder med en fjäderbelastad kolv, vilken påverkas av ång- el. gastrycket i arbets-cylindern. Vid kolvstången är fäst ett ritstift, vilket följer kolvens upp- och nedgående rörelse vid tryckvariationer i arbetscylindern. Med kännedom om fjäderkraften kan genom kolvens och ritstiftets läge erhållas kännedom om det momentana trycket i cylindern. För att erhålla ett diagram över trycket vid varje läge hos arbetskolven i maskinen, transmitteras maskinkolvens rörelse medelst länkstänger och snöre till en liten trumma, som därigenom sättes i fram- och återgående rotationsrörelse kring sin axel. På trumman fästes ett papper, på vilket stiftet ritar. Härigenom erhålles ett diagram, vars abskissa utgöres av maskinkolvens väg och ordinata av trycket i arbetscylindern. Arean av detta i.-diagram (fig. se Förbränningsmotor och Ångmaskin) representerar i viss skala det av ångan el. gasen uträttade arbetet. v.S Indikatordiagra'm, tekn., se Indikator. Indike'ra, se Indicera. Indike'rad hästkraft, tekn., se Hästkraft. Indike'ring, krigsv., se Indikeringsme-del. Indike'ringsmedel, krigsv., hjälpmedel för att avgöra, när stridsgaser finnas närvarande i farlig mängd. Flera stridsgaser reagera momentant med den mänskliga organismen. Så är fallet med alla tårgaser, bromaceton, klora-cetofenon, vilka genom den irritation och sveda, de framkalla i ögonen, omedelbart giva sig till känna. Detsamma gäller för de nervretande gaserna, arsinerna, vilka framkalla retningar i näsa, mun och svalg, nysning, hosta. Andra gaser, ss. lewisit, ha en så ytterst genomträngan — 1021 — — 1022 —