Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indiska oceanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDISKA OCEANEN
ö.lgd mot n. till 30° s.br. På denna ligga de
subantarktiska öarna Kerguelen, Heardön, Mac
Donalds öar, S:t Paul och Nya Amsterdam.
Mellan Främre Indien och Australkontinenten
utbreder sig det vidsträckta Indo-australiska
bäckenet med den 6,469 m. djupa
Wharton-graven på 100° ö.lgd och 18° s.br. Detta
bäckens ö. del har överallt ett djup av mera än
5,000 m. Mot v. går en något grundare
ut-löpare från detsamma ända fram mot
Sydafrika och Madagaskar. Den förenas med det
västantarktiska bäckenet genom en ränna
mellan Kerguelen-platån och Crozet-ryggen. Även
mot s.ö. sänder den en utlöpare s. om
Australkontinenten. Denna s.k. Jeffreys grav går med
ett djup av mera än 5,000 m. ända fram emot
den bank, som förenar Kerguelen-platån med
Australien och som bildar sockeln för
Tasma-nien. Denna bank är överallt mindre än 2,000
m. djup och bildar alltså en skarp rygg
mellan Jeffreys grav och Thomsonbäckenet i
Stilla havet. Indo-australiska bäckenets och
därmed I.o:s största djup anträffas däremot
längst i n.ö. i den smala Sundagraven, som
stryker tätt intill kusten av Java, Bali och
Lombok och där man funnit djup om mera än
7,000 m. Den är tydligen en gravsänka av den
typ, som är vanlig invid den tertiära
veck-ningszonen. N.v. delen av Lo. mellan Främre
Indien och ö. Afrika bildar ett särsk. bäcken,
skilt från det övriga djuphavet genom en mer
el. mindre sammanhängande serie av ryggar
och bankar. Den nordligaste utgår från
Främre Indiens v. kust, och över den reser sig
Lackadivernas ögrupp. Den fortsättes
söderut av Maledivernas bank och denna av
Cha-gos-banken. Därifrån stryker mot v.
Seychelle-banken, som längst i v. utgör sockeln för de
bägge ögrupperna Amiranterna och
Seychellerna. S.ö. från de senare löper
Saya-da-Malha-banken, ett vidsträckt, blott 9—51 m. djupt
grundhav, vars botten i ö. stupar brant ned
mot 2,000 m. djup. Dess s. forts, är den 500
km. långa och högst 50 m. djupa
Nazareth-banken, vars s. kant bär Cargados-klipporna.
Dess s.v. forts, bildar sockeln för
Maskarener-na. Något längre i v. vilar Madagaskar på en
särsk. undervattensplatå, som skiljes från
Afrika genom den mera än 3,500 m. djupa
Mo^am-bique-kanalen. N. om denna går dock en bank,
som bildar sockeln för Komorerna och som
förenar Madagaskar med fastlandet. — Det
västantarktiska bäckenets botten är nästan helt
täckt av diatoméslam. Det intar 17% av I.o:s
bottenareal, medan 53 % intas av
globigerina-slam, som är utbrett över Kerguelen- och
Crozetbankarna men även över stora arealer
i n.v. I det indo-australiska bäckenet härskar
Uppslagsbok. XIII.__ 1025 __
33
röd djuphavslera (16% av hela bottenytanj.
och 10 % av hela bottenarealen täckes av grå
djuphavslera. I grundhavet äro korallerna
förhärskande. Ytvattnets salthalt är störst i s.
passadbältet på 30° s.br., där luften är torrast
och nederbörden minst. Den uppgår här till
36 %o och kan t.o.m. stiga till 36,9 %o. Längre
söderut (i Antarktis) sjunker den till 33,4 %o
och likaså mot n., så att den vid ekvatorn går
ned till 34,55 %o. I de slutna inhaven Röda
havet och Persiska viken stiger den till 40 %o.
Varmast är I.o. i ö., där ytvattnet hela året
om på ömse sidor om ekvatorn har en temp.
av mera än 28°. Drivisens n. gräns ligger i
medeltal på 45° s.br.; dock nå isbergen
stundom 36° s.br. S. delen av I.o. har hela året
v. vindar. N. om 32° s.br. ligger s.ö.-passadens
bälte, som under sydsommaren når till 10°
s.br., under nordsommaren 5° nordligare. N.
därom ligger det ekvatoriala lågtrycksbältet
med vindstilla el. svaga växlande vindar. Det
når till ekvatorn el. strax n. därom och är
eg. utbildat blott under nordvintern. Då
härskar också över n. delen av I.o. n.ö.-passaden,
som i s.v. fortsätter över ekvatorn mot Afrikas
fastland som n.v.-monsun. Under
nordsommaren utbildas över det starkt uppvärmda s. Asien
ett lågtryck, som framkallar s. och s.v. vindar
över n. delen av I.o. Härvid försvinner det
ekvatoriala lugnbältet, och s.ö.-passaden s. om
ekvatorn fortsätter över denna mot n. som
s.v.-monsun, vilken når s. Asien som en starkt
regnförande vind. De på högre bredd i I.o:s
s. del förhärskande v. vindarna framkalla v.
strömmar. Från dessa utgår s. om Australien
en ström mot n., vilken fortsätter längs
Australiens v. kust som en kall ström. Den övergår
på 20° s.br. i den mot v. flytande s.
passad-strömmen, som vid Madagaskar delar sig i
flera armar. En rör sig ö. om denna ö mot s.
och förenar sig slutl. på 40° s.br. med det stora
v. strömsystemet. I.o:s del får på så sätt ett
slutet strömsystem. En annan arm av s.
pas-sadströmmen går n. om Madagaskar genom
MoQambique-kanalen som den varma
Mo^am-bique-strömmen, vilken sedan fortsätter längs
Kaplandets s. kust som Agulhasströmmen. En
del av denna går in i Atlanten, medan den
andra fortsätter mot s. in i det stora v.
strömsystemet. Slutl. flyter en 3:e utlöpare av s.
passadströmmen från Madagaskar mot n.,
böjer av längs ekvatorn mot ö. och följer denna
som den ekvatoriala motströmmen ända till
Sumatras kust. I n. I.o. växla strömmarna med
vindarna, d.v.s. med årstiderna. Under n.
sommaren framkallar den starka s.v.-monsunen
utanför Somalihalvön ett uppstigande av kallt
bottenvatten, så att denna del av oceanen har
— 1026 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
