INGENJÖR län, ö. om Ystad; 15,91 kvkm., allt land; 918 inv. (1932; 58 inv. pr kvkm.); 12,96 kvkm. åker (1927; 81,5% av arealen), ingen skogsmark. Egendom: Hedvigsdal. — Pastorat: I. och Valle-berga, Ingelstads kontrakt, Lunds stift. M.P. Ingemann, Bernhard Severin, dansk förf. (1789—1862). I. var f. i Torkildstrup på Falster, där fadern var prost. Vid 10 års ålder miste han sin far och flyttade med modern till Sla-gelse, blev student 1806, var i Köpenhamn under bombardemanget 1807 och förlorade de närmast följ, åren sin mor och tre bröder, som avledo i tuberkulos. Åren 1811—18 utgav han en rad känslosamma och platoniska dikter och dramer, bland vilka särsk. tragedien ”Blanca” gjorde lycka. Under en resa till Tyskland och Italien 1818—19 till-kommo skådespelet ”Tassos Befrielse” och diktsaml. ”Rejselyren”. Några år efter hemkomsten blev han lektor vid Sorö akad. och äktade målarinnan Lucie Mandix. Från denna tid stamma de första av I:s sagor och berät telser, romantiska prosadikter, närbesläktade med E. Th. A. Hoffmanns. 1824—36 utkommo hans historiska romaner: ”Valdemar Seier”, ”Erik Menveds Barndom”, Kong Erik og de Fredlöse”, ”Prins Otto af Danmark” samt de historiska dikterna ”Valdemar den store” och ”Dronning Margrete”. Dessa verk, som under generation efter generation varit den mest älskade folkläsningen i Danmark och kraftigt stimulerat fosterlandskärleken, tillkommo un der inflytande av Grundtvigs Saxoövers. och Walter Scotts romaner. Bland I:s senare romantiska diktning märkes den patriotiska diktcykeln ”Holger Danske” (1837) och de religiösa monologerna ”Blade af Jerusalems Skomagers Dagbog” (1833) samt bibelskådespelet ”Salo-mons Ring” (1839) med det lyriska förspelet ”Sulamith og Salomon”. Huvudarbetet från I:s äldre dagar är den breda samtidsromanen ”Landsbybörnene” (1852). I:s viktigaste insats i dansk poesi är hans lyriska dikter, framförallt ”Morgen- og Aftensange” (1837—39), musikaliska och visionära kväden, där han från sin fritt religiösa utgångspunkt återupplivat en hel kristen mytkrets. I:s förf.-skap bildar en intressant dansk parallell till Atterboms. Hans ”Samlede Skrifter” utkommo i 41 bd 1845—65, de självbiografiska ”B. S. I:s Levnedsbog” 1862 och ”Tilbageblik paa mit Liv” 1863. De viktigare av hans arbeten äro övers, till sv. — Litt.: H. Schwanenflügel, ’T:s Liv og Digtning” (1886); R. Petersen, ”1.” (1889); F. Rönning, ”1.” (1927). P.R-w. Ingen-Housz. [-håus], Jan, växtfysiolog (1730 —99), läkare i Holland, senare i London, 1768 livmedikus hos kejsaren av Österrike. I. visade 1779, att gröna växter utskilja om dagen syre (deflogistiserad luft), om natten kolsyra (flogis-tisk luft) och att icke-gröna växter, i likhet med djuren, utveckla såväl om dagen som om natten kolsyra. Han fann vid fortsatta undersökningar 1796, att luftens kolsyra utgör den huvudsaki. källan till det kol, som förefinnes i växtkroppen. O.Gz. Ingenium [-je'-] (lat.), förstånd, begåvning; även: snille. Ingenjör, en person med tekniska specialkunskaper, som har sin huvudsaki., yrkesmässiga sysselsättning inom industriell, byggnadstek nisk el. dessa områden närliggande verksamhet. I sin yrkesutövning har en i. att planlägga, leda och övervaka det tekniska utförandet av honom anförtrodda arbeten, samt att tillse, att bästa möjliga resultat erhålles till minsta möjliga kostnad och med minsta möjliga risk till liv och lem för den personal, som utför arbetet under hans ledning. I hans arbetsuppgift ingår således även att med stöd av personlig erfarenhet samt tekniska och ekonomiska beräkningar utvälja ett lämpligt förfarande och lämplig teknisk utrustning för framställning av en önskad produkt, som kan bestå av en råvara el. ur råvaror tillverkade halvfabrikat el. färdiga varor, ett byggnadsverk, elektrisk ström o.a. kraftkällor etc. En person kan givetvis icke behärska alla teknikens områden, utan varje i. har sin begränsade specialitet, inom vilken han kunnat förvärva mera ingående teoretiska och praktiska kunskaper. I. utbildas vid Tekniska högsk. (se d.o. samt Civilingenjör, Bergsingenjör och Teknologie doktor) i Stockholm, vid Chalmers tekniska inst. (se d.o.) i Göteborg, tekniska gymnasier i Örebro, Malmö och Härnösand, bergsskolan i Filipstad (Falu bergsskola är numera nedlagd) samt andra tekniska skolor på olika platser, med efter skolornas art övervägande teoretisk el. praktisk undervisning. Jfr Diplomingenjör och Konsulterande ingenjör. I.S. Vid Flottan tjänstgörande i. utgöras dels av Mariningenjörkårens (se d.o.) personal, med civilingenjörsexamen, dels av i. med högskole-el. annan utbildning, anställda i Marinförvaltningen och vid örlogsvarven, dels ock av värnpliktiga i. — Flygvapnets stat upptager — 1085 — — 1086 —