- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Första upplagan. 13. Hiller - Irkutsk /
1095-1096

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingman, Oscar - Ingman, Lauri - Ingmarsö - Ingolfexpeditionen - Ingolfr Arnarson - Ingolstadt - Ingram, John Kells - Ingram, Rex - Ingrediens - Ingres, Jean Auguste Dominique

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

INGMAN råd, frikostig främjare av sv. kulturarbete såväl i Reval som å andra orter i Estland. K.A.Hj. Ingman, Lars (Lauri) Johannes, finländsk teolog och politiker (f. 3% 1868), fil. kand. 1892, teol. lic. 1900; teol. hedersd:r i Uppsala 1932; blev lektor i Vasa finska lyceum 1895, assistent i teol. fakulteten vid Helsingfors univ. 1901, prof, i praktisk teologi 1916, Finlands ärkebiskop 1930. I. var statsminister nov. 1918—april 1919, maj 1924—mars 1925, kyrko- och undervis ningsminister mars 1920—april 1921, dec. 1925 —dec. 1926 samt dec. 1928—aug. 1929. Han representerade prästerskapet i Borgå stift vid lantdagen 1905—06, var led. av enkammarlantdagen 1907—18 och av riksdagen 1922—29. Av kyrkomötet var I. led. 1913, 1923, 1928. I sitt förf.-skap har I. behandlat exegetiska, religions-pe-dagogiska och politiska frågor och har även varit verksam ss. publicist. A.S. Ingmarsö, se Åkers skeppslag. Ingolfexpeditionen, dansk havsexp., som 1895 utforskade haven kring Island samt Danmark och Davis sund. Resultatet av I. utgives i ett omfattande verk, ”The Danish Ingolf-exp.”, som ännu ej är avslutat. O.C-n. Ingolfr Arnarson (o. 850—o. 900) var (enl. jslendingabök, Landnåma m.fl. källor) Islands förste landnamsman. Han kom 874 (enl. vanlig men osäker datering) jämte sin fosterbroder Leif, senare kallad Hjorleif, till den kort förut upptäckta ön. Hjorleif blev mördad av trälar, men I. slog sig efter gudarnas anvisning ned vid Reykjavik. E.No. Ingolstadt [Fggåljtat], stad i Bayern, på båda sidor om Donau, 371 m. ö.h.; 26,630 inv. (1925). Det forna universitetet i Ingolstadt. Lämningar efter medeltida befästningar finnas i den äldsta delen av staden, på v. sidan av Donau. De nyare fästningsverken sakna be-styckning på gr. av Versailles-fredens bestämmelser. Den äldsta delen av staden har flera vackra medeltida byggnader, ss. kyrkor, de gamla univ.-byggnaderna och borgarhus. I ö. delen av I. ligger ett slott från 1400-talet, nu museum. — I. omtalas redan 806 och hade stadsrättigheter, då det 1255 kom under Ober-bayern. 1392—1445 var I. residens för hertigarna av Bayern-L, varefter det tillföll Bayern-Landshut. 1472 upprättades ett univ. i L, som 1802 flyttades till Landshut och 1826 till München. — Gustav II Adolf belägrade 29/t—’/s 1632 förgäves I. O.P.;H.Bg. Ingram [i'rjgrom], John Kells, engelsk nationalekonom (1823—1907), prof, i engelsk litteratur i Dublin 1852, i grekiska 1866. I:s mest bekanta arbete är ”A history of politi-cal economy” (1888; sv. övers. ”Nationalekonomiens historia”, 1892). T.E-r. Ingram [i'ggram], R e x, irländsk filmregissör (f. 1892), urspr. skulptör, verksam i Amerika och Frankrike. T nådde 1921 världsrykte med ”The four horsemen of the Apocalypse” med den nyupptäckte Rudolph Valentino i huvudrollen, en romantisk-symbolistisk film, som genom sin tendentiösa skildring av tyska folket blev en oerhörd publiksuccé i Amerika. G.Wr. Ingredie'ns (till lat. i'ngredi, ingå), beståndsdel. Ingres [a'gra], Jean Auguste Domini q u e, fransk målare (1780—1867), var elev av David och blev influerad av bl.a. Rafael och Holbein. Han vistades i Rom 1806—20, i Florens 1820—24, i Paris 1824—34 och var åter i Rom 1834—41. De sista åren levde han i Paris. I. fortsätter den klassiska linjen i fransk konst, oberörd av det romantiska genombrottet. Liksom David lägger han den största vikt vid precision i teckningen och flytande rytm i linjerna. På gr. av sin egen mera realistiska läggning levandegör han emellertid den torra akademiska stilen genom ett kärleksfullt naturstudium. Även färgen spelade för honom en betydligt större roll än för föregångarna, ehuru hans kolorit i jämförelse med de samtida romantikernas verkar sval och tam. Som por-trättör är I. en av de kunnigaste och mest sobra franska konstnärerna, och i sht hans tecknade porträtt, ytterst omsorgsfullt utförda med tunna, känsliga linjer, äro ofta utomordentligt karakteriserande. Sina käraste ämnen hämtade I. ur antik och fransk historia. Han kändes och uppskattades länge endast av ett ringa fåtal, tills han plötsligen på sin ålders dagar slog igenom som den samlande gestalten — 1095 — — 1096 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 17 15:18:50 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-13/0646.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free