Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inghelbrecht, Émile Désiré - Ingjald Illråde - Inglinge hög - Ingman, Carl Johan - Ingman, Anders Wilhelm - Ingman, Oscar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INGMAN
av Sv. baletten i Paris). I. har gästdirigerat i
Sverige, senast 1932 i Göteborgs
orkesterförening. G.J-n.
Ingjald Illråde, konung av Ynglingaätten,
lät enl. Ynglingatal själv bränna sig inne på
Räning. Snorre omtalar, att han var son till
Bröt-Anund, g.m. götakungen Algautes dotter
Gauthild, far till Olof Trätälja och Åsa. Till
sin fars gravöl inbjöd I. sex svenska småkungar
och avlade där det löftet att öka sitt rikes
omfång med det dubbla i varje riktning. Han lät
därefter om natten innebränna de sex
småkungarna, bl.a. sin svärfar, och bemäktigade
sig deras riken. Senare kämpade I. olyckligt
med Granmar av Södermanland, slöt fred med
honom men överföll och innebrände även
honom. I:s dotter Äsa giftes med kung Gudröd i
Skåne; hon gick? i faderns fotspår, anstiftade
mord på sin svåger Halvdan och på sin gemål;
hon återvände därefter till I. Nu drog
Halvdans son Ivar Vidfamne (se denne) till Sverige.
I. kunde ej försvara sig och lät på inrådan
av sin dotter Äsa innebränna sig med alla sina
män. Det låter sig ej bevisa, att I. är en
historisk person; Snorres skildring av honom
torde var ren dikt; uppfattningen av I. ss. den
sv. riksenhetens grundläggare är icke
vetenskapligt hållbar. B.
Inglinge hög, gravhög av betydande
dimensioner (diam. 36, höjd 6 m.) vid Ingelstad, ö.
Torsås s:n, Småland. I., som torde härröra från
folkvandringstiden (ej undersökt), har
tjänstgjort som tingshög och plats för
konungahyll-ningar. På dess krön finnes ett säte, bestående
av en rest sten och ett vid dennas fot liggande
ornerat stenklot. Orneringen torde vara det
förnämsta provet i Sverige på senromersk
orna-mentik (lesbiskt kymation, ”löpande hund” m.
m.). Kring högen befinner sig ett gravfält med
stensättningar och smärre högar. Området äges
av Sv. fornminnesföreningen. — Litt.: S.
Lindqvist i ”Rig” 1925; E. Floderus, ”1. h.” (i ”Sv.
fornminnesplatser”, 20, 1932). P.E.0.;E.W.
Ingman, Carl Johan, litteratör och
politisk äventyrare (1747—1813), studerade i Åbo
och Uppsala, kom till Stockholm, där han blev
medl. av Utile dulci, skrev vers och politiska
broschyrer samt några år tjänstgjorde i
kansliets utrikesexp. 1775 blev han
legationssekreterare i Dresden, 1776 v. kommissionssekreterare
och 1777 chargé d’affaires i Petersburg, där
han genom högt levnadssätt råkade i skulder
och begick åtskilliga olagligheter, varefter han
rymde till Norge och antog namnet Mande
r-f e 11. Härifrån och senare från Köpenhamn
hemsände han spionrapporter, vilka 1790
belönades med full amnesti för hans förbrytelser
och med titeln lantråd; samtidigt fungerade
Inglinge hög med stenklotet.
han emellertid som spion för dansk räkning.
1790 utgav han broschyren ”Falsk Politik og
slette Administrationer”, vars huvudsakliga
intresse ligger däri, att den gav Thorild anledning
att (mot Kellgrens välbefogade kritik av den
obetydliga skriften) författa sin ”Kritik öfver
kritiker”. 1799 återvänd till Sverige, fortsatte
Manderfelt utan större framgång sina försök
att spela en roll som politiker och litteratör;
bl.a. utgav han 1811—12 veckotidn. ”Den
oväldige granskaren”. — Litt.: H. Fröding, ”I.-M.”
(1901). C.
Ingman, Anders Wilhelm, finländsk
teolog (1819—77), prof, i biblisk exegetik i
Helsingfors 1864. L, som var en av de första,
som använde finska i teologiska vetenskapliga
skrifter, utgav 1859 en övers, av bibeln och
1868—77 en bibelkommentar på finska. S.N.
Ingman, Oscar, estlandssvensk ledare (1861
—1931), son av en till Reval inflyttad
finlandssvensk sjökapten, avancerade småningom till
direktör för träförädlingsfirman A. M. Luther.
I. var länge en av de ledande krafterna inom
det estlandssvenska kulturarbetet, en av
grundarna av och sedermera hedersordf. inom Sv.
odlingens vänner i Estland, ordf, i Sv.
klubben i Reval, led. av Sv. kyrkans i Reval kyrko-
— 1093 —
— 1094 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
