INGVAR i franskt konstliv, den som i sig förenade akademisk tradition och frisk, direkt efter naturen studerad realism. I:s’ betydelse för sina många elever kan knappast överskattas. Han förebådade i enstaka verk mycket av det, som dessa längre fram skulle skapa som uttryck för en ny tids idéer och konstideal. Huvudarbeten: Två porträtt av Mme och Mlle Rivière (1805, Louvre), ”Badande kvinna” (”Grande baigr.eu-se”, 1808, Louvre), ”Oidipus och sfinxen” (1808, Louvre), ”Vilande odalisk” (1813, Louvre), ”Roger befriar Angelica” (1819, Louvre), ”Kardinalförsamling i Sixtinska kapellet” (flera repliker o. 1814), ”Ludvig XHI:s ed” (1824, katedralen i Montauban), porträtt av Bertin d.ä. (1832, Louvre), ”Den helige Symphorian” (1834), ”Odalisk med slavinna” (1839), ”Stra-tonice” (1840, museet i Chantilly), porträtt av Mme d’Haussonville (1845, Chåteau Coppet), ”Källan” (1856, Louvre), självporträtt (1858, Uffizierna), ”Jesus bland de skriftlärde” (1862, I.-museet i Montauban). I. är representerad i Nationalmuseum med en skiss samt på Ord-rupgaard i Danmark. Monografier av H. Dela-borde (1870), H. Lapauze (1911), L. Frölich-Bum (1924). G.S. Ingre'ss (jfr Ingrediens; eg. ingång), inledning av en bok o.d. Ingressionshav [-fo'ns-], vanl. bihav, uppkomna genom rörelser i jordskorpan, tangen-tiella el. radiella (gravsänkor) och därför vanl. djupa, t.ex. Medelhavet, 1,450 m., Karibiska havet, 2,500 m. (medeldjup). G.Fn. Ingrid, helgon (död o. 1282), tillhörde en östgötsk stormannasläkt, Elovssönerna, med framträdande religiösa intressen och kom vid Petrus de Dacias (se denne) vistelse i Skän-ninge 1271 i beröring med denne. Trol. på hans initiativ beslöto I. och hennes bröder att inrätta ett nunnekloster av dominikanorden i Skänninge, till vilket de skänkte gods. Klostret synes ha kommit till stånd 1281 el. 1282; I. har antagl. vid denna tid el. ej långt efter avlidit. På konsiliet i Konstanz 1414 anhöll man från svenskt håll förgäves om hennes kanonisation, men 1499 utverkades Alexander VI :s tillstånd till hennes skrinläggning, vilken dock ägde rum först 1507. — Litt.: A. Schück, ”Ur Skänninge medeltidshävder” (i ”Skänninge stads historia”, 1929). H.Bg. Ingrid Victoria Sofia Louise Margareta, svensk prinsessa (f. 28/s 1910), enda dotter till kronprins Gustav Adolf och hans första gemål, Margareta. Ingrid, norsk drottning, dotter till Ragnvald Ingesson, sondotter till Sveriges kung Inge d.ä., förmäldes med den danske prinsen Henrik Skadelår (d. 1134) och fick med honom sö nerna Buris och Magnus Henriksson, den förre bekant som upprorsmakare mot Valdemar I av Danmark, den senare som svensk kung el. tronpretendent. En 3:e son till dem skall ha varit Ragnvald, som under Magnus Henriksson var svensk jarl. Enl. uppgift hos Saxo skall hon ha varit Henrik otrogen och rymt men åter fasttagits, en episod, som Saxo låter ha sammanhang med Henriks tillskyndan till Knut Lavards mord. Efter Henriks död blev I. g.m. norske kungen Harald Gille och hade med honom sonen Inge Krokrygg (se denne); efter Haralds mord 1136 var I. sin son behjälplig i de strider, han hade att utkämpa. Själv gifte hon om sig med de norska stormännen Ottar Birting och Arne Kongsmåg; flera barn föddes i sista äktenskapet, vilka blevo bemärkta män i Norge. En oäkta son till henne och en norsk storman var Orm Kongsbroder. I. skildras i källorna osympatiskt; varken hennes levnadsbana el. de män, som skymta i hennes närhet, ge anledning antaga, att den gamla tidens dom är oriktig. B. 1'nguen (lat.), ljumske. Inguina'1, som hör till ljumsken. Ingunar-Freyr, se Ingveoner. Ingu'sj, Ingusjskaja, autonomt område (bildat 1924) i Nordkaukasien, R.S.F.S.R., kring övre Sunja; 3,200 kvkm.; 75,149 inv. (1926), härav 93,i % ingusjer (se T j e t j e n t s e r). Huvudstad är Vladikavkaz. S. Ingvar, Sven Ingvar, läkare (f. 15/i2 1889), med. d:r i Lund 1919, docent i neurologi s.å., klinisk laborator och biträdande lärare i medicin 1924, prof, i praktisk medicin 1929, allt vid Lunds univ.; bataljonsläkare 1916, överläkare vid Ramlösa brunn somrarna 1922—30. I. har gjort sig känd som en framstående neurologisk forskare och utg. ett stort antal värdefulla under sökningar över hjärnans såväl normala som patologiska anatomi och fysiologi och över nervsjukdomarnas klinik. Särsk. uppmärksamhet ha tillvunnit sig hans komparativt anatomiska undersökningar över lillhjärnans utveckling och de bidrag, han lämnat till kännedomen om lokalisationen i denna hjärndel, vilka påbörjades med gradualavh. ”Zur Phylo- und Ontogenese des Kleinhirns nebst einem Ver-suche zu einheitlicher Erklärung der zerebel-laren Funktion und Lokalisation” (1918). I. — 1097 — — 1098 —