INGVEONER medarbetar under sign. S.I-r i ”Svensk uppslagsbok”. af K. Ingveo'ner, ingevoner, lat. inguceones, in-t gævones, var enl. Tacitus namnet på en av germanernas tre huvudstammar (jfr H e r m i o-ner och Isteveoner). De bodde närmast oceanen och dyrkade gudinnan Nerthus (se N j o r d). Samma ordstam ingår i de båda i isl. källor uppträdande namnen på guden Frej Ingunar-Freyr och Yngvifreyr (jfr Y n g-lingaätten). E.H. Ingå, fi. Inkoo, kommun i Nylands län, Finland, vid kusten, v. om Helsingfors; 250,# kvkm.; 3,727 inv. (1929). Svensktalande. O.P. Ingäld, förr: inkomst. Ingöt, tekn., se G j u t n i n g. Inhabi'1, olämplig, oskicklig. — I n h a b i-1 i t e't, olämplighet, brist på tillmötesgående, frånvaro av egenskaper, som äro nödvändiga för visst ändamål (inneha ett ämbete, företaga vissa rättshandlingar). Inhalato'rium, se Inh alat i on. Inhalation [-Jo'n], inandning av läkemedel, framförallt för att direkt påverka sjukliga förändringar i andningsvägarnas slemhinnor. T;ll i. användas i regel vätskor, som, om de äro flyktiga, ofta droppas på en duk el. mask, som hålles för munnen, el., om uppvärmning erfordras för avdunstningen i en skål med kokhett vatten; så t.ex. vid i. av terpentin. Vanligast användas dock vattenlösningar av fasta ämnen (koksalt, emsersalt); vätskan finfördelas då till droppar (pulvriseras) medelst en stark luftström el. ångstråle i särsk. s.k. inhala-t ionsappara t. Vid många kur- och sjukanstalter finnas särsk. rum med fast anordning för i., ofta av naturliga mineralvatten, s.k. i n-h a 1 a t o r i u m. af K. Inhambane [inäba'na], hamnstad i Portugisiska Östafrika n.ö. om Louren^o Marques; 3,300 inv. (1925). Kolstation, telegrafstation. O.P. Inhav el. b i h a v, en isolerad havsbassäng. som står i förbindelse med världshavet. Inhibe'ra (lat. inhibe're), inställa (bjudning, föreställning o.d.), hindra. Inhibition [-f'on]. 1) Med., hämning av kroppsliga el. själsliga förlopp. 2) Processr., av överordnad myndighet meddelat förordnande om inställande t.v. av inledda exekutiva åtgärder (verkställighet av dom el. utslag). E.K. In hoc signo vinces (lat., ofta förkortat till ”I.h.s.”), ”i detta tecken skall du segra”, latinsk övers, av den grekiska inskription, som enl. Eusebios lästes på det kors, vilket skulle ha visat sig för Konstantin den store före hans segerrika strid mot Maxentius. W.N. Inhonne'tt, ohederlig, mindre hederlig, ofin Inhuma'n, omänsklig, grym, ohyfsad. Inhyseshjon, kam., äldre beteckning för personer, vilka utan att tillhöra familjen el. tjänstfolket, innebo hos en bonde el. borgare el. (senare) ha bostad å deras fastighet. I. hade givetvis icke andel i byns samfällda mark. För att motarbeta tendensen till uppkomst av i. ålades under 1500—1600-talen befolkningen att skaffa sig ”laga försvar” (se Försvar 1) genom antagande av enskild el. allmän tjänst el. upptagande av ödehemman; varom icke voro i. särsk. utsatta för utskrivning i krigstjänst. Under 1800-talet ha lagstiftningsåtgärderna i Sverige mot i. bortfallit. I. utgjorde särsk. i Finland förr en talrik folkklass. E.K. I.N.L, se I. N. J. Fnia, ett släkte floddelfiner (se d.o.). In infinFtum (lat.), i det oändliga. Initia'l (till lat. initia'lis, adj. till ini'tium. början), el.: som hör till början, begynnelse-, utgångs-, särskilt i sammansättningar, t.ex. initialhastighet; begynnelsebokstav i ett namn — Bokhantverk, beteckning för (de utsmyckade) inledningsbokstäverna i handskrifter och (tidiga) boktryck. Redan i den bysantinska skrift konsten infördes praktfullt målade i., vilka gjordes större i bokens el. kapitlens början, mindre i underavd:s. Härmed fortsattes un der medeltiden och renässansen (se Miniatyrmåleri). I. kunde stundom växa ut över större delen av sidan, innehålla figurer och scener m.m. Enklare i. målades med röd färg, liksom överskrifterna (se Rubrik), även blå färg kom till användning. Under boktryckarkonstens första tid lämnades plats för i., som utfylldes med handmålning. Sedan trycktes sådana vanl. i rött, senare i svart. E.W. Initia'lhastighet, seUtgångshastighet. Initia'lsprängämnen el. primärsprängämnen kallas sådana sprängämnen, som relativt lätt bringas att detonera med stor deto-nationshastighet och under utveckling av stor energimängd, och som därför äro särsk. lämpade att framkalla detonation av (”initiera”) trögare sprängämnen, t.ex. dynamit, trolyt o.d. Som i. användas mest knallkvicksilver och blyazid, ofta i kombination med pressad tetryl el. trotyl. Se Detonation, Brisans och Blysalter. R.Sbg. Initia'lstyvhet (begynnelsestyvhet) benämnes för segeljakter den stabilitet, som förefinnes vid små krängningsvinklar och som huvudsaki. är beroende av slor bredd och litet skrovdjup (formstyvhet), till skillnad från slutstyvhet, som erhålles genom djupt placerad ballast. e T.Hrn. — 1099 — — 1100 -