INRE SEKRETION Man känner intet om denna körtels verksamma ämnen. Det torde dock vara sannolikt, att brässen är av betydelse för benutvecklingen under de första levnadsåren samt att den har ett reglerande inflytande på kalciumavlagring-en i benen. Bukspottkörteln är en sammansatt körtel, som dels avsöndrar bukspott utåt till tarmen, dels insulin till blodet. Den endokrina vävnaden i detta organ utgöres av de s.k. Langer-hansska öarna. För något mer än 40 år sedan visades, att bortopererandet av bukspottkörteln framkallade en sjukdomsbild, som i allt väsentligt överensstämmer med sockersjukan. Om en ringa del av körteln kvarlämnades el. transporterades till annat ställe i kroppen, uppträdde ej sockersjuka. Härmed visades, att det ej är frånvaron av bukspott, som framkallar sockersjuka, utan att denna måste bero på rubbning i bukspottkörtelns i.s. Vid obduktion av patienter, som avlidit i sockersjuka, har man också mycket ofta funnit förändringar i bukspottkörteln, som yttrat sig i en förminskning el. undergång av de Langerhansska cellöarna. Det av dessa cellöar producerade hormonet har man givit namnet insulin (se d.o.). På normala djur åstadkommer insprut-ning av insulin en kraftig sänkning av blodets sockerhalt. Sjunker denna till o. hälften av den normala, inträda häftiga förgiftningssym-tom i form av kramper el. medvetslöshet. På •ett djur, från vilket bukspottkörteln avlägsnats, inverkar insulinet sänkande på blodsockerhalten och upphävande av sockerutsöndringen med urinen. Hos sockersjuka människor har hormonet samma effekt. Sjukdomssymtomen försvinna fullst., så länge det insprutade insulinet fortfar att verka. Ss. förklaring av denna effekt har man antagit, dels att insulinet ökar druvsockrets förbränning i kroppens vävnader, dels att det befordrar detsammas omvandling till djurisk stärkelse el. glykogen, vilket i stor utsträckning avlagras i levern. Binjurarna bestå av ett yttre hölje, barken, och en inre, till sin byggnad mycket säregen vävnad, märgen. Det är möjligt, ehuru ej säkerställt, att dessa båda delar av binjurarna äga olika i.s. Ss. bildningsplats för adrenalinet har man i allm. antagit märgen, ehuru även den tanken framkastats, att adrenalinet skulle avsöndras av barken men upplagras i märgen. Adrenalin (se d.o.) är det tidigast kända och mest ingående studerade av alla hormoner. Det kan numera även framställas syntetiskt. Redan i ytterst små mängder verkar adrenalinet stegrande på blodets glykoshalt och på sockeromsättningen, höjande på blodtrycket och befordrande på hjärtats arbete. Dess ver kan påminner ingående om den effekt, som man erhåller vid retning av det sympatiska nervsystemet. En intressant teori beträffande adrenalinets betydelse har framställts av W. B. Cannon, som ansåg, att fruktan och skräck åtföljdes av en ökning av blodets adrenalin-halt, varigenom individen sattes i försvarsbe-redskap mot den hotande faran: rikligare näring till musklerna, ökad muskelstyrka, kraftigare blodomlopp och förkortad levringstid för blodet. Den ökning av blodets adrenalin-halt, som Cannon tyckt sig märka hos kattor, då de skrämts av skällande hundar, har man vid senare försök dock ej tillfredsställande kunnat bekräfta ss. en riktig iakttagelse. I fråga om binjurebarkens i.s. har man ännu ej kommit till någon klarhet. Opera-tionsförsöken visa, att denna del av organet är livsviktig: djuren dö fortare, om barken avlägsnas, än om märgen bortopereras. Upprepade gånger har man trott sig ur barken ha isolerat verksamma hormoner. De flesta av dessa uppgifter ha visat sig föga bärkraftiga. Enl. senaste uppgift kan man genom extraktion med ättiksyra och efterföljande fällning med koksalt erhålla en produkt (c o r t i n), som skall verka livsförlängande på djur utan binjurar. Ss. den viktigaste sjukdomen vid förändring av binjurarnas i.s. har man att uppfatta Addisons sjukdom, karakteriserad av höggradig muskelsvaghet, låg blod-sockerhalt och brunfärgning av huden. Denna sjukdom uppstår vid sjukliga förändringar i binjurarna (tuberkulos, syfilis) och är således att uppfatta ss. en hypofunktion. Cortinet uppgives ha en gynnsam effekt på sjukdomen. Könskörtlarnas betydelse för kroppsutvecklingen och könsdriften har sedan urminnes tider varit känd genom kastrationen. Genom transplantationsförsök ha också under de två första årtiondena av vårt årh. mycket viktiga rön gjorts. Man har sålunda genom att utbyta testiklarna hos marsvinshannar mot äggstockar fått det motsatta könets sekundära könskarak-tärer att framträda, ”könsomstämning”. Införlivas en testikel i en marsvinshonas kropp, framträder en typ, som i sitt psyke växelvis visar maskulina och feminina drag (experimentell hermafroditism). Dylika försök ha även visat på betydelsen av könskörtlarnas i.s. för bibehållandet av djurens allmänna vitalitet, för uppskjutandet av åldrande (föryngrings-försök). Försöken att framställa hormonhal-tiga extrakt voro länge fruktlösa, på gr. därav att man saknade möjlighet att objektivt pröva extraktens verksamhetsgrad. Under det senaste årtiondet har man emellertid fått säkra metoder att pröva verkan av både maskulint och — 1139 — — 1140 —