Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inre sekretion - Brässen - Bukspottkörteln - Binjurarna - Könskörtlarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INRE SEKRETION
Man känner intet om denna körtels
verksamma ämnen. Det torde dock vara sannolikt, att
brässen är av betydelse för benutvecklingen
under de första levnadsåren samt att den har
ett reglerande inflytande på
kalciumavlagring-en i benen.
Bukspottkörteln är en sammansatt körtel,
som dels avsöndrar bukspott utåt till tarmen,
dels insulin till blodet. Den endokrina
vävnaden i detta organ utgöres av de s.k.
Langer-hansska öarna. För något mer än 40 år sedan
visades, att bortopererandet av bukspottkörteln
framkallade en sjukdomsbild, som i allt
väsentligt överensstämmer med sockersjukan. Om
en ringa del av körteln kvarlämnades el.
transporterades till annat ställe i kroppen,
uppträdde ej sockersjuka. Härmed visades, att det
ej är frånvaron av bukspott, som framkallar
sockersjuka, utan att denna måste bero på
rubbning i bukspottkörtelns i.s. Vid obduktion
av patienter, som avlidit i sockersjuka, har
man också mycket ofta funnit förändringar i
bukspottkörteln, som yttrat sig i en
förminskning el. undergång av de Langerhansska
cellöarna. Det av dessa cellöar producerade
hormonet har man givit namnet insulin (se
d.o.). På normala djur åstadkommer
insprut-ning av insulin en kraftig sänkning av blodets
sockerhalt. Sjunker denna till o. hälften av
den normala, inträda häftiga
förgiftningssym-tom i form av kramper el. medvetslöshet. På
•ett djur, från vilket bukspottkörteln avlägsnats,
inverkar insulinet sänkande på
blodsockerhalten och upphävande av sockerutsöndringen
med urinen. Hos sockersjuka människor har
hormonet samma effekt. Sjukdomssymtomen
försvinna fullst., så länge det insprutade
insulinet fortfar att verka. Ss. förklaring av denna
effekt har man antagit, dels att insulinet ökar
druvsockrets förbränning i kroppens vävnader,
dels att det befordrar detsammas omvandling
till djurisk stärkelse el. glykogen, vilket i stor
utsträckning avlagras i levern.
Binjurarna bestå av ett yttre hölje, barken,
och en inre, till sin byggnad mycket säregen
vävnad, märgen. Det är möjligt, ehuru ej
säkerställt, att dessa båda delar av binjurarna
äga olika i.s. Ss. bildningsplats för adrenalinet
har man i allm. antagit märgen, ehuru även
den tanken framkastats, att adrenalinet skulle
avsöndras av barken men upplagras i märgen.
Adrenalin (se d.o.) är det tidigast kända och
mest ingående studerade av alla hormoner.
Det kan numera även framställas syntetiskt.
Redan i ytterst små mängder verkar
adrenalinet stegrande på blodets glykoshalt och på
sockeromsättningen, höjande på blodtrycket
och befordrande på hjärtats arbete. Dess
ver
kan påminner ingående om den effekt, som
man erhåller vid retning av det sympatiska
nervsystemet. En intressant teori beträffande
adrenalinets betydelse har framställts av W. B.
Cannon, som ansåg, att fruktan och skräck
åtföljdes av en ökning av blodets
adrenalin-halt, varigenom individen sattes i
försvarsbe-redskap mot den hotande faran: rikligare
näring till musklerna, ökad muskelstyrka,
kraftigare blodomlopp och förkortad levringstid
för blodet. Den ökning av blodets
adrenalin-halt, som Cannon tyckt sig märka hos kattor,
då de skrämts av skällande hundar, har man
vid senare försök dock ej tillfredsställande
kunnat bekräfta ss. en riktig iakttagelse. I
fråga om binjurebarkens i.s. har man
ännu ej kommit till någon klarhet.
Opera-tionsförsöken visa, att denna del av organet
är livsviktig: djuren dö fortare, om barken
avlägsnas, än om märgen bortopereras.
Upprepade gånger har man trott sig ur barken
ha isolerat verksamma hormoner. De flesta
av dessa uppgifter ha visat sig föga
bärkraftiga. Enl. senaste uppgift kan man genom
extraktion med ättiksyra och efterföljande
fällning med koksalt erhålla en produkt
(c o r t i n), som skall verka livsförlängande på
djur utan binjurar. Ss. den viktigaste
sjukdomen vid förändring av binjurarnas i.s. har
man att uppfatta Addisons sjukdom,
karakteriserad av höggradig muskelsvaghet, låg
blod-sockerhalt och brunfärgning av huden. Denna
sjukdom uppstår vid sjukliga förändringar i
binjurarna (tuberkulos, syfilis) och är således
att uppfatta ss. en hypofunktion. Cortinet
uppgives ha en gynnsam effekt på sjukdomen.
Könskörtlarnas betydelse för
kroppsutvecklingen och könsdriften har sedan urminnes
tider varit känd genom kastrationen. Genom
transplantationsförsök ha också under de två
första årtiondena av vårt årh. mycket viktiga
rön gjorts. Man har sålunda genom att utbyta
testiklarna hos marsvinshannar mot äggstockar
fått det motsatta könets sekundära
könskarak-tärer att framträda, ”könsomstämning”.
Införlivas en testikel i en marsvinshonas kropp,
framträder en typ, som i sitt psyke växelvis
visar maskulina och feminina drag
(experimentell hermafroditism). Dylika försök ha
även visat på betydelsen av könskörtlarnas i.s.
för bibehållandet av djurens allmänna vitalitet,
för uppskjutandet av åldrande
(föryngrings-försök). Försöken att framställa
hormonhal-tiga extrakt voro länge fruktlösa, på gr. därav
att man saknade möjlighet att objektivt pröva
extraktens verksamhetsgrad. Under det senaste
årtiondet har man emellertid fått säkra
metoder att pröva verkan av både maskulint och
— 1139 —
— 1140 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
