INRE SEKRETION a. b. c. d. Utvecklingen av akromegali hos en man. a vid 24, b 29, c 37 och d 42 års ålder. stegring av blodets kalciumhalt. Normalt innehåller hundens serum o. 10 mgr. kalcium på 100 kbcm. Bortopereras bisköldkörtlarna, kan koncentrationen falla till 5—6 mgr., varvid den typiska sjukdomsbilden med kramp framträder. Collips extrakt avlägsnar dessa symtom och höjer kalciumhalten till det normala. Vid insprutning av större mängder hormon stiger den över det normala, över 15 mgr. kalcium pr 100 kbcm. serum medför som regel allvarliga förgiftningssymtom: medvetslöshet, dålig blodcirkulation, kräkningar. Hyperfunktion av bisköldkörtlarna synes enl. nya undersökningar vara orsaken till den bensjukdom, som går under namnet osteitis fibrosa. Vid denna sjukdom finner man för mycket kalcium i blodet och för litet i bensubstansen. Avlägsnandet på operativ väg av en av de fyra bisköldkörtlarna har i flera fall medfört en hälsobringande effekt. En teori, som framställts, att bisköldkörtlarna skulle ha betydelse för neutralisering av vissa gifter, framkallade av bakterierna i tarmkanalen, har ej vunnit tillfredsställande bekräftelse. Nedre hjärnbihangets (hypofysens) i.s. är den mest komplicerade och kanske också betydelsefullaste av alla de endokrina organens. I densamma är koncentrerad en mångfald olika endokrina funktioner, oaktat körtelns vikt ej uppgår till mer än o. 0,6 gr. De olika delarna av hypofysen representera vitt skilda endokrina funktioner, varför de måste skildras var för sig. Från bakersta loben har man sedan länge tillbaka kunnat utvinna verksamma extrakt (pituitrin, hypofysin). Effekten av dessa äro: stimulering av livmoderns sammandragningar, stegring av blodtrycket, ökning av mjölkav-söndringen. Sannolikt orsakas dessa verkningar av åtm. två olika hormoner, vilkas renframställning ännu ej lyckats. En om extrak-ten påminnande verkan, fast svagare, erhålles av kvävebasen histamin. Från mellanloben har — 1137 —- man erhållit extrakt, vilka synas inverka på färgcellerna i huden hos amfibier och fiskar. Med sådana extrakt har man kunnat framkalla färgförändringar i huden hos dessa djur. Borttagandet av den främre loben hos unga djur har en kraftigt hämmande inverkan på deras tillväxt och utvecklingen av könsorganen. Hos människan framträda liknande symtom vid hypofunktion av hypofysens främre lob (dys-trophia adiposo-genitalis). Många iakttagelser tala för att främre loben avsöndrar två från varandra skilda inre-sekretoriska ämnen, det ena nödvändigt för tillväxten, särsk. för bildningen av ben- och bindväv, det andra för könsorganens utveckling. En hyperfunktion av den främre loben leder till akromegali (se d.o.), vid vilken sjukdom en abnorm tillväxt av benen uppträder. Hos växande individer är det särsk. de långa benen, som tillväxa, hos äldre handens, fotens och käkarnas ben. Den del av hypofysens i.s., som berör könsorganens utveckling, omnämnes nedan i sammanhang med könskörtlarnas i.s. I rubbningar av hypofysens i.s. har man även velat se uppkomsten av sjukdomen diabetes insipidus, karakteriserad genom avsöndrandet av en mycket riklig, föga koncentrerad, sockerfri urin. Nyare undersökningar synas dock tala för att sjukliga förändringar i till hypofysen angränsande delar av hjärnan äro orsaken till denna sjukdom. Tallkottkörteln, epifysen (se d.o.). I fråga om detta organs i.s. är vår kunskap ännu mycket bristfällig. En del kliniska iakttagelser synas ge vid handen, att även denna körtel har betydelse för individens och särsk. könsorganens utveckling. Vid fall av svulstbildning i tallkottkörteln har man kunnat fastställa en förtidig utveckling av könsorganen, såväl inre som yttre (pubertas præcox). Brassen är ett organ, som når sin största utveckling före könsmognaden och som efter denna normalt nästan fullst. tillbakabildas. — 1138 —