Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inryckning - Inrättning - Inrösningsjord - Insania - Ins Blaue (hinein) - Inschallah - Insectivora - Insegel - Insektarium - Insektbefruktning - Insektbett - Insektblommor - Insekter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INRÄTTNING
å förläggningsort för fullgörande av lagstadgad
tjänstgöring; i.-dag liksom utryckningsdag
inräknas ej i antalet tjänstgöringsdagar; 2)
hornsignal under övning, för att till befälhavaren
inkalla de särskilda underavd. E.O.B.
Inrättning, anstalt, upprättad för visst
sam-hällsnyttigt ändamål och i regel bekostad med
allmänna, ofta kommunala medel.
Inrösningsjord, jur., kallas vid jorddelning
åker och äng samt mark, som därtill
lämpligen kan uppodlas (odlingsmark). Jfr A
v-rösningsjord. O.B.-J.
Insa’nia, sinnessjukdom, t.ex. i
sammanställningarna l. epile’ptica (epileptisk
sinnessjukdom), I. degenerati’va (äldre beteckning för
hysterisk sinnessjukdom). T.V.Sn.
Ins Blaue (hinein) [blau’a -al’n] (ty.), (ut)
i det blå, i luften, i tomma rymden, i vädret
(om prat o.d.).
Inschallah (arab, in schä’ Alläh), ”om Allah
vill”, en formel, som det åligger den rättrogne
muhammedanen att uttala efter varje yttrande
om en önskvärd händelse i framtiden. G.O-r.
Insecti’vora, ordn. bland däggdjuren, se I
n-se k t ä t a r e.
Insegel, äldre namn för sigill el. försegling,
även personen identifierande ”märke”.
Insekta’rium, rum, i vilka insekter el. deras
larver hållas levande under möjligast
gynnsamma betingelser. Smärre i. förfärdigas av
trä el. metall, sidorna av glas, locket av
mäs-singsnät. För luftväxlingens skull är det
lämpligt att insätta nät även vid botten av i. O.C-n.
Insektbefruktning, den form av pollination
(se d.o.), vid vilken ståndarmjölets
överförande förmedlas av insekter.
Insektbett. Flera myrarter, framför allt vår
vanliga rödmyra, inspruta, sedan de först bitit
hål i huden med käkarna, ur en körtel i
bakkroppen ett sekret (se Insektgifter),
vilket leder till uppkomsten av en kliande
kvad-del. Andra insekter, t.ex. myggan, loppan, vissa
lusarter, införa direkt vid sina bett giftämnen,
som föranleda motsvarande hudreaktioner.
Dessa behandlas på samma sätt som bistyng
(se I n s e k t s t y n g) el. med tvättningar med
sprit, eau de Cologne el.d. Rivning av
kvadd-larna bör undvikas; dylik blott förvärrar
klå-dan och kan leda till infektion av bettet. För
att förebygga myggbett ingnider man
lämpligen de utsatta hudytorna med preparat av
”Flit”-typen. J.G.A.
Insektblommor, se Pollination.
Insekter (till lat. inse’ctum, någonting
inskuret, grek. e’ntomon), en klass leddjur (se d.o.),
utmärkt därigenom att kroppen hos den
full-bildade insekten är uppdelad i tre tydligt
åtskilda regioner, huvud (caput), mellankropp
(thorax) och bakkropp (abdo’men), genom
förekomsten av 3 par ben och i allm. 2 par vingar
samt av ett hårt, av kitin bildat hudskelett
(se fig. 1). I huvudet anses ingå 6 el. 7, i
mellankroppen 3 och i bakkroppen 10 å 11
segment. — Huvudet bildar en oftast starkt
Fig. 1. översikt över de viktigaste yttre
delarna av kroppen hos en skalbagge
(jordlöpare) med huvudet, de 3
mellankropps-ringarna och bakkroppen isärlagda. I
huvudet, II prothorax, III mesothorax, IV
me-tathorax, V bakkroppen; 1 antenn, 2
man-dibel, 3 maxillarpalp, 4 skutell, 5—12
ryggplåtar på bakkroppssegmenten, 13
andhål på sidorna ay segmenten; a höftled å
benen, b lårring, c lår, d skenben, e fot
(tar-sus); A framvingar (elytra), B bakvingar.
kitiniserad kapsel (kra’ninm). Dess form och
storlek äro hos olika i. mycket växlande och
stå i allm. i direkt förhållande till
mundelarnas mer el. mindre kraftiga utveckling, ögonen
äro av två slag: sammansatta (fasett-, sido-)
ögon, belägna ett på var sida av pannan och
uppbyggda av ett ofta stort antal, många tusen,
småögon (ommatidier), som utåt avteckna sig
som små sexsidiga fält el. fasetter; och enkla
punktögon (oceller), vanl. 3 st., belägna hos de
fullbildade djuren å hjässan mellan
sido-ögonen. ögon saknas hos larver, som leva i
mörker. Huvudet bär alltid (undantag ordn.
Protu’ra) 1 par antenner el. pannspröt, som i
form, längd och ledantal variera starkt (se
fig. 2). På de särsk. lederna finnas oftast fina
sinnesborst el. tappar och gropar, som
förmedla olika sinnesförnimmelser (känsel, lukt
m.m.). Omkr. munöppningen äro m u n
dela r n a grupperade. Dessa utgöras av 3 par
käkar, liksom antennerna ombildade
extremiteter. En oerhört stor variation möter oss i
— 1143 —
— 1144 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
