Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Insektstyng - Insektätande växter, insektivorer, karnivorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INSEKTÄTANDE VÄXTER
syrelösning, utspädd sprit), kylande salvor, ev.
isblåsa. Smärtstillande medel behöva ibland
tillgripas; diemontabletter fås numera utan
lä-karrecept. — Vid lokalisation av styngen till
ögonlock, mun el. könsdelar är det i händelse
av starkare lokalreaktion tillrådligt söka läkare.
— Av både vetenskapligt intresse och praktisk
betydelse är, att flertalet människor synes
kunna förvärva en åtm. relativ immunitet mot
bigiftet. Hos 120 av Flury undersökta biodlare
förefanns fullst. okänslighet i 21 °/o, relativ
immunitet i 66 °/o och oförändrad mottaglighet 5
13 %. — Erfarenheter av personer lidande av
reumatism, vilka ägnat sig åt biskötsel, blivit
stungna upprepade gånger och sett
reumatismen gå tillbaka, ha lett till att man på sina
håll, enl. en del uppgifter med framgång,
använder bistyng som medel mot reumatism. —
Jfr Insektbett. J.G.A.
Insektätande växter, insektivorer,
kar-ni v o r e r, i regel mixotrofa växter, vilka
genom organ av skilda slag och olika byggnad
locka, fasthålla och döda smådjur, oftast
insekter, upplösa deras kropp och ss. näring
tillgodogöra sig i dem förekommande ämnen.
Till i.v. höra en svamp (Zoo’phagus insi’dians),
några levermossor (Pleuro’zia, Colurolejéu’nia)
med urnelika blad samt ett antal blomväxter,
de eg. i.v., vilka utgöra o. 500 arter och
tillhöra några få fam., näml, flugfängeväxter
(Dro’sera, Aldrova’ndia, Dionæ’a,
Drosophy’1-lum), läppsporreväxter (Utricula’ria,
PinguPcu-la), Sarracenia’ceæ (Sarrace’nia, Darlingto’nia],
kannväxter (Nepe’nthes) och Cephalota’ceæ
(Cephalo’tus). I.v. äga särsk. med hänsyn till
bladens byggnad märkliga morfologiska och
biologiska egendomligheter, som utgöra
betingelser för deras djurfångst. Hos Dro’sera sker
denna därigenom att djuren bli fasthängande
vid de klibbiga bladen, vilka locka dem genom
sitt röda, glänsande utseende och vid retningen
genom djurens beröring långsamt sluta sig
kring dem. Genom sekret från i kanten och å
översidan befintliga körtelhår upplösas deras
digererbara delar, och efter de lösta ämnenas
uppsugning breda bladen åter ut sig. På sam
ma sätt sker fångsten hos Drosophy’llum, där
dock bladen ej sluta sig kring bytet, och hos
Pingui’cula, vars blad äga mycket små,
ofärgade körtelhår. Hos Dionæ’a åter fångas
insekterna därigenom att bladskivan, vilken är
försedd med tre och tre på ömse sidor om
medelnerven sittande, för beröring känsliga borst,
vid retning av dessa hastigt sluter sig kring den
berörande insekten och genom de å ytan
befintliga körtlarnas avsöndring dödar dem. I
bladskivans kant finnes en krans av tänder, som
vid bladhälfternas hopvikning gripa in i
varandra som tänderna i en rävsax. På liknande
sätt förhåller sig den i vatten växande
Aldro-va’ndia, där bladskivan vid retning sluter sig
som skalen på en mussla. En tredje typ
representera kannväxterna, vilkas blad bära i
spetsen en kanna el. urna med snett
uppåt-riktat lock, som tjänar som skydd mot regn.
Genom ofta brokiga, iögonfallande färger och
teckningar på utsidan samt genom
honungsav-söndring från kanten och insidan lockas
myror o.a. smådjur in i urnan, ur vilken vägen
tillbaka är spärrad genom nedåtriktade taggar:
djuren falla ned i urnan, så snart de beträda
en där befintlig hal och glatt s.k. glidyla, och
drunkna i vattnet i urnans botten. En
liknande bladbyggnad förefinnes hos Cephalo’tus,
Sarrace’nia och Darlingto’nia. Den i vatten
levande Utricula’ria slutl. bär å de kammlikt
förgrenade bladen biåslika bildningar med en
elastisk, inåt sig öppnande klaff, genom vilken
små kräftdjur och insekter, lockade och
vägledda av vid öppningen befintliga hårbuskar,
komma in och där inom kort kvävas och
upplösas. — Mängden insekter, som i.v. bringa
om livet, är ej ringa. Hos ett individ av
Droso-phyllum med 19 blad har man räknat rester av
233 flugor. Digestionen av inseklliken förmedlas
genom enzymer i den av växten secernerade
vätskan. Sålunda ombildas djurkroppens
äggviteämnen till peptoner genom pepsin, varvid
medverka likaledes i sekretet befintliga orga
niska syror (äppelsyra, myrsyra m.fl.), som
ävenledes spela en roll för förhindrande av
förruttnelse. Ä blad av i.v. anbragt äggvita, kött
m.m. upplöses på samma sätt. Hos en del kann
växter leva i kannorna maskar o.a. djurformer,
vilka äro utrustade med antienzymer och där
för okänsliga mot de äggvitelösande enzymer
nas verkningar. I.v. äro bundna vid
näringsfattig mark (vitmosskärr, torvmossar, sandfält
m.m.), där särsk. halten av fosfat, kali och
magnesia är ringa. I flera fall har det visat sig,
att i.v. genom den animaliska näring, de
tillgodogöra sig, huvudsaki. fylla sitt behov av
dessa oorganiska ämnen. Flera i.v. kunna nå
fullst. utveckling utan animalisk näring, om
ovannämnda salter tillföras deras substrat. I
näringsrikt substrat, vid stark solbelysning ocn
livlig assimilation uteblir hos Nepenthes
bildning av kannor. För en del i.v. synes pepton
utgöra den normala kvävekällan. Tack vare sin
förmåga att tillgodogöra sig ämnen ur
djurkroppen kunna i.v. leva på näringsfattig mark,
där konkurrens med andra växter är utesluten,
och på detta sätt ha över huvud dessa växter
förmått bestå i kampen för tillvaron. O.Gz.
— 1155 —
— 1156 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
