INSEKTSTYNG av insekter, som vandrande el. i svärmar draga från det ena området till det andra, alltefter som de kalätit dem (de tropiska el. subtropiska sträckgräshopporna). Men i. kunna också uppkomma genom en plötslig och ovanlig, av gynnsamma klimatiska el. andra till stor del okända faktorer förorsakad massförökning av härjningsområdets egna insekter, ant. dessa genom samfärdsmedlen blivit dit införda från främmande länder el. äro verkligt inhemska. Ex. på införda insekters härjningar äro den från Amerika inkomna vinlusens (se d.o.) skadegörelser i Europas vindistrikt el. de härjningar, som i Nordamerikas fruktodlingar och lövskogar förorsakas av de europeiska fjärilarna lövskogsnunnan och guldsvansspinnaren (se d.o.). De större i. i Sverige ha, så vitt man vet, anställts av inhemska arter, t.ex. barr-skogsnunnan (se Nunnefjärilar) och tallmätaren, kornflugan och vetemyggan, gräsflyet, frostfjärilen och rönnbärsmalen (se d.o.). E.W-n. Insektivo'rer, selnsektätandeväxter. Insektsamling. Det viktigaste och mest lönande redskapet för insektsamlaren är håven, av vilken förekomma tre typer: 1) Stryk-el. slaghåven, av solid konstruktion, med medellångt skaft och en av starkt tyg bestående säck. Denna typ användes för håvning i markvegetationen, buskar o.s.v. 2) Fjärilhåven, en lätt håv med säck av tunt, genomskinligt tyg, användes för fångst av flygande insekter. 3) Vattenhå-ven, med långt skaft och med botten av finmaskig mässings-väv. — För insamling av smådjur bland löv och mossa o.s.v. lämnar insektsikten ofta ett mycket gott resultat, i sht den först av Berlese konstruerade, automatiskt verkande apparaten (se fig.). I exkursionsväskan medföras lämpliga större och mindre glas för uppsamling och dödande av det infångade bytet. Ss. dödningsmedel användas ättiketer el. kloroform el. i gips ingjutet cyankalium. — Uppfödning och kläckning av Berleses apparat för automatisk insektsåll-ning. A bleckcylinder med trattformigt ändande botten; under trattmynningen inpassas fångstflaskan. B sållgodsbehållare av metalltrådduk med l,s -—2 mm. stora maskor. Till värmekälla användes en lampa, som nedsänkes på c:a 5 cm. avstånd från såll-godset. F trefot, som uppbär cylindern. ungdomsstadierna är en ofta lönande sam lingsmetod för erhållande av dels sällsynta, dels vackra och oskadade exemplar för samlingen. De fullbildade insekterna bevaras ant. stuckna på nål (de större formerna) el. uppklistrade på små kartonglappar. Larver samt insekter med tunn, lätt skrumpnande hud bevaras bäst i 7O-°/o sprit. — Litt.: A. Tullgren & E. Wahlgren, ”Sv. insekter” (1920—22). S.Bgtn Insektspulver, de pulvriserade blommorna av Chrysa'nthemum-(Pyre'thrum-) arter. D a 1 mati s k t i. erhålles sålunda från C. cinerariæ-fo'lium, en perenn ört, hemmahörande i Dal-matien, Hercegovina och Montenegro samt od lad i Italien, Frankrike och Japan. K a u k a-siskt el. persiskt i. erhålles av C. ro'seum och C. Marscha'lli, örter, växande i Kaukasus, Armenien och n. Persien. Beståndsdelarna äro föga kända, men ss. verksamma anses de alka-loidartade ämnena stackydrin, kolin och py-retron. — I. förfalskas ofta med pulveriserade stjälkar och blad samt blomkorgar av andra korgblommiga växter, vilka äro overksamma. J.IL Insektstyng. De vid styng av våra vanliga gaddsteklar (bi, geting, humla m.fl.) i vävnaden insprutade giftämnena framkalla i regel blott en till stickstället och dess närmaste omgivning begränsad effekt. Under ofta häftig smärta utvecklar sig en inflammatorisk härd med svullnad, rodnad och ömhet. I centrum av härden, där giftkoncentrationen är störst, finner man mer el. mindre utbredd cellundergång, nekros. Endast sällan inträda, som följd av resorption av en större giftmängd, allmänsymtom i form av temp.-stegring och huvudvärk, ev. ytlig andning, hastig puls, sömnighet, delirier, medvetslöshet. Härvidlag rör det sig om personer, som utsatts för ett flertal styng, om fall av överkänslighet (idiosynkrasi), el. också har giftet råkat bli tömt direkt i ett blodkärl. Hos barn uppkomma allmänsymtom lättare än hos vuxna. Enstaka dödsfall efter bi- el. getingstyng finnas beskrivna. — Vid tydliga allmänsymtom är läkarbehandling av nöden. Lokalbehandlingen av stickstället avser i första hand försiktigt borttagande av ev. kvar-sittande gadd och giftblåsa (regel vid bistyng) med pincett el. nål. Därefter baddas med utspädd ammoniak, som kan utfälla giftet. Ätm. det isolerade bigiftet är visserligen myckel känsligt för oxidationsmedel (vätesuperoxid, kaliumpermanganat, klorvatten m.fl.), men baddning av såret med dylika lösningar synes i praktiken föga effektiv. Svullnaden behandlas med omslag (Burows lösning, blyvatten, bor Uppslagsbok. XIII.__ 1153 ___ 37 — 1154 —