INTERIÖR förtroendeämbeten endast ”tillsvidare” kunna förvaltas av dem, som i. därtill förordnar. J.E.N. Interiö'r (fra. interieur, av lat. inte'rior, inre), (bild av) det inre el. invändiga av något, insida(n); inomhusbild; skildring av inre angelägenheter (vanl. i plur.). Interjektioner [-Jo'n-] (lat. interje'ctio, mel-lankast [av ord]) kallas ord, som väsentligen äro uttryck för en känsla, ett affektförlopp. Ordgruppen kan täml. tvångsfritt uppdelas i 3 typer: 1) impulsioner, rena känslouttryck, ack, o, usch, fy, 2) imitationer, uttryck för ljud-, ljus- el. (och) rörelsehärm-ningar, ss. pang, plums, hirr, visch, 3) i m perationer, uttryck för en viljeinriktning, ts, vyss, kas, ptro. Impulsionerna bygga på (härmningar av) ljud, som beledsaga känslo-utbrott av olika slag, imitationerna äro subjektiva återgivanden medelst språkljud av utifrån kommande intryck, och imperationerna utformas ofta kring ett erfarenhetsmässigt fixerat grundljud. I. tillhöra som levande bildningar det talade språket; skriften kan endast tillnärmelsevis återge deras verkliga ljudvärde. Ordformen är enkel; ljudmassan uppvisar ej sällan oartikulerade beståndsdelar, ss. smackar och inandningsljud, ”böjning” saknas. — I. ha länge ansetts vara primitiva, rent av urspråkliga rester i kulturspråken. Så torde icke vara fallet, åtm. icke med de nu levande bildningarna. Den enkla formen betingas av ordens funktion; det affektbärande elementet, dominanten, måste kunna göra sig gällande Om en viss i. förlorar sin affektprägel och genom skriftens förmedling glider in i det ”vanliga” språket, nyskapas på samma dominant vanl. en ny, affektbärande variant. Sitt namn ha orden fått därav, att de i allm. icke stå i direkt syntaktiskt sammanhang med de övriga orden i meningen; snarast utgöra de en med tankeinnehållet parallell uttryckstyp. — Med hänsyn till ursprunget skiljer man mellan primära och sekundära i. De primära äro urspr. bildningar, de sekundära utgöras av vanligt språkgods av skiftande ursprung, vars betydelseinnehåll förflyktigats och vars känslovärde stegrats. Exempel på sekundära i. äro främst svordomar och bedyranden, ss. fan, tusan, kors, Herre Gud, Jösses. Hj.l. Interkalä'r, bot., om tillväxt genom bildning av nya celler el. en ny växtpunkt, som inskju-tes mellan äldre, redan utbildade celler el. vävnader. I. tillväxt förekommer t.ex. hos gräs och fräkenväxter vid basen av varje stamled, hos hängeväxter vid bildningen av en cupula (se d.o.), hos stammar och rötter vid bildningen av ett kambium (se d.o.) m.m. O.Gz Intcrkolu'mnium betecknar mellanrummet mellan kolonnerna i ett antikt tempel. I:s storlek varierade i olika stilar och under olika tider (från P/2 gånger kolonnens nedre diam.). Se Kolonnordning. E.W. InterkonfessioneTl [-fon-], avseende olika konfessioners förhållande till varandra, ss. i. bestämmelser i en kyrkolag o.d. Jfr K o n-f e s s i o n a 1 i s m. Interkosta'1, anat., belägen mellan revben, t.ex. i.-nerver; skeppsb., om långskeppsförband, som skarvas vid genomgående spant, bottenstockar el. balkar; t.ex. i.-kölsvin. InterkostaTnerver, InterkostaTneuralgi', se N e u r a 1 g i. Interlaced style [intaléTst stall], konsthist., se Entrelac. 1'nterlaken, turist- och kurort i kantonen Bern, Schweiz, 43 km. s.ö. om staden Bern, mellan sjöarna Brienz och Thun, på floden Aars v. strand. I. ligger 567 m.ö.h. på en fruktbar, av berg helt omgiven slätt, Bödeli; 3,578 inv. (1920). Det milda klimatet, den vackra dalen och framförallt de närbelägna Alperna göra I. till en av de mest besökta turistorterna i Schweiz. Från I. leda bergbanor till Jungfrau, Grindelwald, Lauterbrunnen, Mengen m.fl. O.P. Interli'ngua, gemensam benämning på en grupp förslag till världsspråk (se d.o.), vilka alla grunda sig på latinet, som de på olika sätt sökt förenkla för praktiskt bruk. Främst bland dem må nämnas Latino sine flexione (se d.o.). Gruppen sammanhålles av en Aca-demia pro interlingua med säte i Turin och med tidskr. ”Schola et vita” som organ. Ordet i. har även använts om hjälpspråk över huvud. — Interlinguist i'k, vetenskap om internationella hjälpspråk. v.S-w. Interlokuto'rie-dom, äldre, särsk. under 1600-talet använt namn å under rättegång meddelade beslut i vissa förberedande processuella frågor, vilka för processens genomförande nödvändigt måste först avgöras, t.ex. om domstolens behörighet. E.K. Interlokutö'r (fra. interlocuteur, till lat. inter, emellan, och lo'qui, tala), den som man talar med; fem. även interlokutr i's. Interlu'dium (lat.), mus., mellanspel, i sht den på orgel utförda övergången mellan psalmverserna. Intermediä'r, mellanliggande. Intermediä'ra bergarter, eruptivbergarter, som beträffande mineralogisk och kemisk sammansättning, särsk. mängden kiselsyra (SiO2), stå mellan de sura och basiska. SiO2-halt 65 —50 °/o. Jfr Bergart. G.Fn — 1195 — — 1196 —