INTERNATIONELLA FÖRDRAG läsningar och diskussioner för olika länders akad. ungdom i företrädesvis internationella ämnen bidraga till ökat internationellt samförstånd och förståelse. Denna uppgift har förverkligats genom årliga sommarkurser i Genève under prof. Zimmerns ledning. S.G-m. Internationella domstolar. Härmed avses i regel domstolar, vilkas kompetensområde är begränsat till tvister av internationell karaktär. De viktigaste äro: 1) Permanenta skiljedomstolen i Haag, fra. Cour permanente d’arbitrage, se Internationella skiljedomstolen i Haag. 2) Fasta mellanfolkliga d o m s t o-1 e n, fra. Cour permanente de justice interna-tionale, se Mellanfolkliga domstolen. 3) Blandade skiljedomstolar, fra. tribunaux arbitraux mixtes. Jämlikt bestämmelser i fredsfördragen tillkommo efter världskriget ett stort antal s.k. blandade domstolar med uppgift att döma i ett flertal tvistefrågor, som uppkommit på gr. av kriget. Varje särsk. domstol är sammansatt av 3 led., av vilka 2 representera vardera av de tvistande staterna, under det att den 3:e, som tillika är ordf., måste vara undersåte i en under kriget neutral stat. (Härtill ha i flera fall svenskar blivit utsedda.) Då domstolarnas kompetens är begränsad till vissa bestämda tvistefrågor, följer härav, att de efter hand komma att upphöra att fungera, i den mån ifrågavarande tvistefrågor hunnit avgöras. Jfr K a p i t u lati o n er. S.G-m. Internationella Donaukommissionen, se D o-n a u, sp. 623. Internationella forskarrådet, se International research council. Internationella fredsbyrån, se B u r e a u i n-t e r n a t i o n a 1 permanent de la paix. Internationella förbundet till protestantismens väl och värn (förk. Protestantiska världsförbundet) bildades 1923 i Berlin av ombud från bl.a. Sverige, Tyskland och Holland. Förbundet vill försvara arvet från reformationen såväl mot den katolska propagandan (bl.a. genom ekonomisk hjälp åt betryckta evang. kyrkor) som mot den kris-tendomsfientliga agitationen. Dess organ är ”Prolestantische Rundschau”. 62 kyrkor och föreningar i 26 olika länder ha anslutit sig. I Sverige representeras förbundet genom det av Allmänna sv. prästföreningen tillsatta Evang. utskottet. — Litt.: L. Wollmer i ”Kristendomen och vår tid” (1932). A.M-n. Internationella fördrag, överenskommelser mellan stater, även kallade konventioner, pakter, traktater. På det mellanfolkliga området äga i.f. en betydelse, i viss mån mot svarande betydelsen av lagar och överenskommelser mellan individerna inom en enskild stats rättsområde. I.f. kallas bilaterala el. två-sidiga, om de ingåtts mellan två stater, och kollektiva, om parterna äro flera än två. Särsk. de sistn. utgöra en viktig beståndsdel i den internationella rätten. En annan indelningsgrund är folkrättsliga och privaträttsliga fördrag, av vilka de förra behandla staters och de senare enskildas rättsförhållanden. Av kollektiva fördrag av folkrättslig karaktär kunna nämnas de s.k. Haagkonventionerna (se H a a g-konferenser), akten för Nat. förb. (se Nationernas förbund), stadgan för Internationella arbetsorganisationen (se A r b e t s-organisationen) och stadgan för Fasta mellanfolkliga domstolen (se Mellanfolkliga domstolen). Stundom talas om ”garantifördrag”, ”garantitraktater”, ”non-aggressionspakter” o.s.v. Dessa innehålla vanl. ömsesidiga försäkringar av de fördragsslutande parterna att ”garantera” upprätthållandet av status quo med avseende å varandras gränser, att icke gripa till krig mot varandra el. att med fredliga medel bilägga sådana tvister mellan parterna, som icke kunnat lösas på diplomatisk väg. Ex. på dylika fördrag äro Rhen-fördraget i Locarnoavtalet och Kelloggpakten (se d.o.). Ett betydelsefullt fördrag på det ekonomiska området är vidare Lausanneavtalet (se d.o.). Av viktigare kollektiva fördrag av privaträttslig karaktär märkas främst ett flertal vid upprepade konferenser i Haag (1893, 1894, 1900, 1904, 1925 och 1928) antagna konventioner rörande olika frågor av dels familje-rättslig, dels processrättslig karaktär. — Avslutandet av ett fördrag sker vanl. på sådant sätt, att detsamma undertecknas av befullmäk-tigade ombud från resp, stater, med el. utan förbehåll om senare ratificering av parlament el. annan myndighet, som enl. landets grundlagstiftning äger träffa det definitiva avgörandet. I Sverige måste enl. R.F. § 12 överenskommelse med främmande makt godkännas av riksdagen, om den angår fråga, som grundlagsenligt icke kan avgöras utan riksdagens medverkan (t.ex. överenskommelser om ändring i tullsatserna el. om likartad civil el. kriminell lagstiftning) el., utan att angå sådan fråga, är av större vikt. Skulle ombuden icke ens äga behörighet till ett dylikt villkorligt biträdande, kunna de likväl genom att par a-f e r a förslaget (markeras genom att ombuden sätta sina initialer under texten) giva uttryck för att någon avvikande mening icke förelegat från deras sida beträffande detsamma. De stater, som urspr. biträtt en konven — 1205 — — 1206 —