INTERNATIONELL PRIVATRÄTT ordnats i Salzburg, Prag, Venedig, Zürich, Frankfurt a.M., Siena, Genève, Liege, Oxford och Wien. President är Edward Dent. G.J-n. Internationella tandläkarförbundet, vanl. benämnt Fédération dentaire Internationale el. förkortat F. D. L, bildades på 3:e internationella tandläkarkongressen i Paris 1900 och utgör en sammanslutning mellan olika länders tandläkarorganisationer, för Sveriges del Sv. tandläkaresällskapet. Det har till uppgift dels att anordna internationella tandläkarkongresser, dels att under tiden mellan kongresserna genom sektioner behandla frågor rörande odon-tologisk forskning, munhygien, folkupplysning och tandläkarundervisning. H.Lqt. Internationella unionen för geodesi och geofysik är ett av de efter världskriget i anslutning till International research council (se d.o.) bildade internationella samfunden för vetenskapligt samarbete. Enl. dess stadgar, antagna 1919, hållas allmänna kongresser i regel vart 3:e år. Den första avhölls i Rom 1922, den senaste i Stockholm 1930. Delegerade utses inom varje anslutet land av en särsk. nationalkommitté. De flesta länder äro anslutna, dock ännu ej Tyskland och Österrike. Arbetet är uppdelat på sektioner, en för geodesi, ett flertal för geofysikens olika grenar. Publikationer, ss. kongresstryck och tidskr., utgivas sek-tionsvis. I.C.J. Internationella unionen för Nationernas förbund, se International federation of League of nations societies. Internationella upplysnings- och undersök-ningsbyrån rörande främlingshjälp, se Internationella byråer. Internationella världskartan (Carte interna-tionale du monde au 1:1,000,000) har tillkommit på förslag av A. Penck (se denne) och efter internationella överenskommelser i London 1909 och i Paris 1913. Den avser att medelst en enhetligt genom resp, staters försorg utarbetad karta i skalan 1:1,000,000 lämna så grundliga och detaljerade upplysningar om kuster, vattensystem, höjdförhållanden, kommunikationer och bebyggelse, som ur internationell synpunkt kunna medföra största möjliga nytta. Kartan utarbetas i modifierad polykonisk projektion med räta meridianer; varje blad omfattar 4 breddgrader och 6 längdgrader; n. om 60° n.br. och s. om 60° s.br. kunna 2 el. flera blad i samma zon förenas. Bladgränser bli i allm. var 6:e meridian, räknat från Greenwich, och var 4:e breddgrad, räknat från ekvatorn. Kartan utgives vanl. i färgtryck och med höjd kurvor. På Sveriges del ankomma 4 blad, vilka alla äro publicerade. Inalles voro 1932 281 blad utg.; alla voro dock ej enhetligt utarbeta de. En centralbyrå för I.v. finnes vid Ordnance survey office i Southampton. — Litt.: ”Carte Internationale du monde, Gomptes rendus des séances de la 2:ème conférence internationale” (1913); H. Byström i ”Ymer”, 1910 och 1914. E.O.B. Internationell privaträtt, sammanfattningen av de regler, enl. vilka avgöres, vilket lands lag som skall tillämpas vid avdömande av ett tvistigt privaträttsligt förhållande mellan personer, tillhörande skilda stater. I.p. lämnar alltså icke direkt lösning av den omtvistade rättsfrågan utan ger endast anvisning på, vilket lands lag som skall användas. Den är sålunda av särsk. vikt vid skiljaktighet i de olika ländernas lagstiftning och har därför i England fått namnet conflict of laws. I.p. har i huvudsak utbildats i modern tid och mest genom rättslärdas spekulationer, ty flertalet länder sakna ännu mera omfattande lagbestämmelser i ämnet. De flesta äldre lagar voro strängt begränsade till medl. av den egna nationen, personalprincipen. Den mera utbildade romerska rätten ansåg dock många romerska regler vara tillämpliga å utlänningar, jus ge'n-tium. I de medeltida italienska städerna utbildades statutteorien, som uppställde olika regler, statu'ta, allteftersom rättsförhållandet avsåg personer, (fast) egendom el. (olovliga) handlingar. Den franska code civil intar ännu denna statutståndpunkt. I övrigt ha de olika ländernas domstolar en stark benägenhet att döma efter det egna landets lagar, lex fori. Med nutidens stora folkförflyttningar är i.p. av särsk. vikt på familjerättens område. Beträffande denna äro staterna delade i 2 läger. De flesta europeiska stater hylla nationalitetsprincipen el att utlännings rättsförhållande bör bedömas efter lagen i det land, där han är medborgare. England, U.S.A., Danmark och Norge ansluta sig däremot till d o m i c ilprincipen el. att lagen i det land, där vederbörande äger stadigt hemvist, skall följas. I.p. har dryftats, utom i den lärda debatten, på ett flertal internationella kongresser, särsk. i Haag. I samma syfte arbetar Institut de droit international (se d.o.). Inom de skandinaviska rikena ha på senare år gemensam lagstiftning ägt rum till utjämnande av skiljaktigheterna på familjerättens område. — Litt.: C. A. Reu terskiöld, ”Handbok i sv. i.p.” (2 uppl. 1912); ö. Undén, ”Internationell äktenskapsrätt” (1922); G. Walker, ”Internationales Privat-recht” (2 Aufl. 1922); J. Westlake, ”Private international law” (7 ed. 1925); A. V. Dicey, ”Conflict of laws” (4 ed. 1927); O. A. Borum. ”Personalstatutet” (1927). E.K — 1213 — — 1214 —